M’Cheyne Bible Reading Plan
Förbundet vid Sinai
24 Till Mose sade han: ”Kom upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel. Fall ner och tillbe på avstånd. 2 Endast Mose får komma fram till Herren. De andra ska inte komma fram, och folket får inte heller gå upp med honom.”
3 (A) När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” 4 Och Mose skrev ner alla Herrens ord.
Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. 5 Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 6 Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. 7 Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” 8 (B) Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”[a]
9 Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 10 (C) De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir[b], likt själva himlen i klarhet. 11 Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.
Mose på Sinai
12 Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” 13 Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. 14 Men till de äldste sade han: ”Vänta på oss här tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem.” 15 (D) Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn täckte berget. 16 Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17 (E) Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. 18 (F) Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Jesus och Nikodemus
3 (A) Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom."
3 Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt[a] kan inte se Guds rike." 4 Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" 5 Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden."[b]
9 Nikodemus frågade: "Hur kan det gå till?" 10 Jesus svarade: "Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? 11 Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12 Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
13 Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.[c] 14 (B) Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd,[d] 15 (C) för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 (D) Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 (E) Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 (F) Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
19 (G) Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. 20 (H) Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 21 Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."
Jesus och Johannes Döparen
22 (I) Sedan gick Jesus med sina lärjungar till Judeen, och han var med dem där en tid och döpte. 23 Även Johannes döpte, i Ainon nära Salim[e] där det fanns gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24 (J) Johannes hade ännu inte blivit satt i fängelse.
25 Då uppstod en diskussion om reningen[f] mellan några av Johannes lärjungar och en jude[g]. 26 De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!"
27 Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. 28 (K) Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. 29 (L) Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.
31 Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 (M) Den som tar emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.
34 (N) Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. 35 (O) Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36 (P) Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Job svarar Herren
42 Job svarade Herren och sade:
2 (A) Jag vet att du kan göra allt,
inget du beslutar
är omöjligt för dig.
3 (B) ”Vem är den som döljer ditt råd
utan förstånd?”
Jag ordade om det jag inte begrep,
om det som var
för underbart för mig
och som jag inte förstod.
4 ”Lyssna nu, så ska jag tala.
Jag ska fråga dig,
och du ska ge mig besked.”
5 Förut hade jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig
med egna ögon.
6 (C) Därför tar jag tillbaka det
och ångrar mig i stoft och aska.
Herren tillrättavisar Jobs vänner
7 När Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede brinner mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job. 8 (D) Ta er nu därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job ska be för er. Jag ska ta emot hans bön och inte göra mot er som er dårskap[a] har förtjänat, för ni har inte talat rätt om mig som min tjänare Job.”
9 (E) Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shua och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren tog emot Jobs bön.
Herren välsignar Job
10 (F) Och Herren återupprättade Job[b] när han bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt så mycket som han hade haft förut. 11 (G) Alla hans bröder och systrar och alla han förr hade känt kom till honom, och de åt mat med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom efter all olycka som Herren hade låtit drabba honom. Och var och en gav honom en kesita[c] och en guldring.
12 (H) Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än dess början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston. 13 Han fick också sju söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.[d] 15 I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arv[e] tillsammans med deras bröder.
16 (I) Därefter levde Job hundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. 17 (J) Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Syner och uppenbarelser
12 (A) Jag måste berömma mig, trots att det inte hjälper. Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren. 2 Jag vet en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen[a]. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet. 3 Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet – 4 (B) blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.
5 (C) Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. 6 (D) Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.
7 (E) Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet[b], en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. 8 (F) Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, 9 (G) men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet."
Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. 10 (H) Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.
Inför apostelns besök i Korint
11 (I) Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är. 12 (J) Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. 13 (K) På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 (L) Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.[c] 15 (M) Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
16 Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list? 17 (N) Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er? 18 (O) Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?
19 (P) Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i Kristus, och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. 20 (Q) För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna strid, avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning. 21 (R) Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka[d], och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, otukt och omoral som de har ägnat sig åt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation