M’Cheyne Bible Reading Plan

Vatten ur klippan

17 ^(A) På Herrens befallning bröt hela Israels församling upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.

^2 (B) Då grälade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka!” Mose svarade dem: ”Varför grälar ni med mig? Varför sätter ni Herren på prov?” ³ Men folket törstade efter vatten, och de klagade på Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”

⁴ Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!” ^5 (C) Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. ^6 (D) Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa, och du ska slå på klippan^[a]. Då ska vatten komma ut ur den så att folket får dricka.”

Mose gjorde så inför de äldste i Israel. ^7 (E) Och han gav platsen namnet Massa och Meriba,^[b] eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”

Amalekiterna besegras

^8 (F) Sedan kom Amalek^[c] och stred mot Israel i Refidim. ⁹ Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”

¹⁰ Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. ¹¹ Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. ¹² När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner. ¹³ Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

^14 (G) Herren sade till Mose: ”Skriv^[d] upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua, för jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” ^15 (H) Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. ^16 (I) Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron.^[e] Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte.”

Jesu fullmakt ifrågasätts

20 ^(A) En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste ^2 (B) och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" ³ Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: ⁴ Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"

⁵ De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? ⁶ Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." ⁷ Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. ⁸ Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Liknelsen om de onda vinodlarna

^9 (C) Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.

^10 (D) När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ¹¹ Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. ¹² Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.

¹³ Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. ¹⁴ Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. ¹⁵ Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? ¹⁶ Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" ^17 (E) Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?^{[a] 18 (F)} Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."

^19 (G) De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

Skatt till kejsaren

^20 (H) De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. ²¹ De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. ²² Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren^[b] eller inte?"

²³ Men han genomskådade deras list och sade till dem: ²⁴ "Visa mig en denar^[c]. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." ^25 (I) Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²⁶ De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.

Frågan om uppståndelsen

^27 (J) Sedan kom det fram några saddukeer^[d], de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: ^28 (K) "Mästare! Mose gav oss föreskriften^[e] att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. ²⁹ Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. ³⁰ Den andre ³¹ och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. ³² Till slut dog också kvinnan. ³³ Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

³⁴ Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. ³⁵ Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. ³⁶ De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

³⁷ Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.^{[f] 38 (L)} Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."

³⁹ Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt^[g]!" ⁴⁰ Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.

Vem Messias är

⁴¹ Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? ^42 (M) David säger ju själv i Psaltaren:^[h] Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida ^43 (N) tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.^{[i] 44} David kallar honom alltså Herre^[j]. Hur kan han då vara hans son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

⁴⁵ Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: ^46 (O) "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁷ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

35 Elihu fortsatte. Han sade:

5 ^(A) Vi vet att om vårt jordiska tält^[a] rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. ^2 (B) Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, ³ för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. ^4 (C) Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. ^5 (D) Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

^6 (E) Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. ⁷ Vi lever här i tro, utan att se. ^8 (F) Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

⁹ Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. ^10 (G) Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Försoningens tjänst

^11 (H) Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. ^12 (I) Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. ^13 (J) Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.

¹⁴ Kristi kärlek driver oss^[b], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. ^15 (K) Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

¹⁶ Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt^[c] sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

^17 (L) Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. ^18 (M) Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. ^19 (N) Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

²⁰ Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! ^21 (O) Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud^[d].