M’Cheyne Bible Reading Plan

Tabernaklet blir uppsatt och invigt

40 Herren sade till Mose: ² ”På första dagen i den första månaden^[a] ska du resa uppenbarelsetältets tabernakel. ^3 (A) Där ska du ställa vittnesbördets ark och avskärma den med förhänget. ⁴ Du ska bära in bordet och lägga upp det som ska vara på det. Och du ska bära in ljusstaken och sätta upp lamporna på den. ^5 (B) Du ska ställa det gyllene rökelsealtaret framför vittnesbördets ark och sätta upp draperiet för ingången till tabernaklet. ⁶ Brännofferaltaret ska du ställa framför ingången till uppenbarelsetältets tabernakel. ⁷ Du ska ställa karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det. ⁸ Du ska sätta upp förgårdens omhängen runt omkring och hänga upp draperiet för porten till förgården.

^9 (C) Och du ska ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som finns i det och helga det tillsammans med alla dess tillbehör, så att det blir heligt. ^10 (D) Du ska smörja brännofferaltaret och alla dess tillbehör och helga altaret. Det blir då högheligt. ¹¹ Du ska också smörja karet och dess fotställning och helga det.

^12 (E) Sedan ska du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. ¹³ Och du ska sätta på Aron de heliga kläderna och smörja honom och helga honom till präst åt mig. ¹⁴ Hans söner ska du föra fram och sätta på dem tunikor, ¹⁵ och du ska smörja dem så som du smorde deras far till att vara präster åt mig. Denna smörjelse ska för dem innebära ett evigt prästadöme, släkte efter släkte.” ¹⁶ Och Mose gjorde så. Han gjorde i allt som Herren hade befallt honom.

¹⁷ I första månaden av andra året, på första dagen i månaden blev tabernaklet uppsatt. ¹⁸ Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde upp brädorna, sköt in tvärstängerna och satte upp stolparna. ¹⁹ Han bredde ut tältet över tabernaklet och tältöverdragen ovanpå det, så som Herren hade befallt Mose. ^20 (F) Han tog vittnesbördet och lade in det i arken och satte stängerna på arken. Och han lade nådastolen ovanpå arken. ^21 (G) Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp det täckande förhänget och skärmade av vittnesbördets ark, så som Herren hade befallt honom. ²² Han ställde också bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förhänget, ²³ och lade upp bröd på det inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose. ²⁴ Och han ställde in ljusstaken i uppenbarelsetältet mitt emot bordet på tabernaklets södra sida ²⁵ och satte upp lamporna inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose. ²⁶ Han ställde in det förgyllda altaret i uppenbarelsetältet framför förhänget ²⁷ och tände väldoftande rökelse på det, så som Herren hade befallt Mose. ²⁸ Han satte upp draperiet framför ingången till tabernaklet. ²⁹ Brännofferaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade på det brännoffer och matoffer, så som Herren hade befallt Mose. ^30 (H) Han ställde karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten att tvätta sig i. ³¹ Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och fötter med vatten ur det. ³² När de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose. ³³ Och han satte upp förgårdens omhängen runt omkring tabernaklet och altaret och hängde upp draperiet framför porten till förgården. Så fullbordade Mose arbetet.

Herrens härlighet över tabernaklet

^34 (I) Då täckte molnskyn uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet. ³⁵ Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet.

³⁶ Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring. ³⁷ Men så länge molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp, förrän den dag då den höjde sig igen. ^38 (J) Herrens molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.

19 ^(A) Då tog Pilatus Jesus och lät gissla^[a] honom. ² Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel^[b]. ³ Sedan gick de fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas kung!" och slog honom i ansiktet.

^4 (B) Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något." ⁵ Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: "Se människan!"

⁶ När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något." ^7 (C) Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."

⁸ När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd. ⁹ Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. ¹⁰ Pilatus sade till honom: "Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" ^11 (D) Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." ^12 (E) Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: "Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren."

¹³ När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet vid den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata. ¹⁴ Det var förberedelsedagen i påskveckan^[c], omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung!" ¹⁵ De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Ska jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." ¹⁶ Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

Jesus blir korsfäst

De tog med sig Jesus, ^17 (F) och han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata. ¹⁸ Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.

¹⁹ Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: "Jesus från Nasaret, judarnas kung." ²⁰ Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden^[d] och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. ²¹ Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung." ²² Pilatus svarade: "Det jag skrivit har jag skrivit."

^23 (G) När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden^[e] var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. ²⁴ Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.^[f] Så gjorde nu soldaterna.

^25 (H) Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas^[g] hustru, och Maria Magdalena. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." ²⁷ Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.

²⁸ Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas^[h]: "Jag törstar." ²⁹ Där stod en kruka full med ättikvin^[i], och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk^[j] och förde den till hans mun. ³⁰ När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

³¹ Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas^[k] och kropparna tas bort.^{[l] 32} Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.

³³ Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. ³⁴ I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. ³⁵ Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. ³⁶ Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.^{[m] 37} Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.^[n]

Jesu begravning

^38 (I) Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. ^39 (J) Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra^[o] och aloe^[p], omkring trettio kilo^[q]. ⁴⁰ De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. ⁴¹ Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.

16 ^(A) Människan gör planer

Rättfärdigheten genom tron

3 ^(A) För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren! För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det tryggare.

^2 (B) Se upp för hundarna, se upp för de onda arbetarna, se upp för de sönderskurna!^{[a] 3 (C)} Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.

^4 (D) Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: ^5 (E) omskuren på åttonde dagen, är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer^[b], i fråga om lagen en farisé, ^6 (F) i iver en förföljare av församlingen, i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man.

^7 (G) Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. ^8 (H) Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus ^9 (I) och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. ^10 (J) Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, ^11 (K) i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

Slutmålet

^12 (L) Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. ¹³ Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför ^14 (M) och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

^15 (N) Så bör vi tänka, vi som är mogna^[c]. Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. ^16 (O) Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till.

Aposteln som föredöme

^17 (P) Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. ^18 (Q) Det jag ofta har sagt er, det säger jag nu med tårar: många lever som fiender till Kristi kors. ^19 (R) De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska.

^20 (S) Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. ^21 (T) Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.