M’Cheyne Bible Reading Plan
Israels lovsång
15 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:
”Jag vill lovsjunga Herren,
högt är han upphöjd.
Häst och ryttare störtade han
i havet.
2 (A) Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
Han är min Gud,
jag vill prisa honom,
min fars Gud,
jag vill upphöja honom.
3 (B) Herren är en stridsman,
Herren är hans namn.
4 Faraos vagnar och här
kastade han i havet,
hans utvalda krigsmän
dränktes i Röda havet.
5 Djupen täckte dem,
de sjönk till botten som stenar.
6 Din högra hand, Herre,
är härlig i sin kraft,
din högra hand, Herre,
krossade fienden.
7 I din stora höghet
slog du ner dina motståndare,
du släppte lös din glödande vrede,
den förtärde dem som strå.
8 Av din näsas fnysning[a]
dämdes vattnen upp,
böljorna reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade
i havets djup.
9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
jag ska hinna upp dem,
jag ska dela upp bytet,
släcka min hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
min hand ska förgöra dem.
10 Du andades på dem
och havet täckte dem,
de sjönk som bly
i de väldiga vattnen.
11 (C) Vem är som du bland gudarna,
Herre?
Vem är som du, härlig i helighet,
värdig fruktan och lovsång,
du som gör under?
12 Du sträckte ut din högra hand,
och jorden slukade dem.
13 (D) Du ledde med din nåd
det folk som du återlöst,
du förde dem med din makt
till din heliga boning.
14 (E) Folken hörde det och darrade,
ångest grep Filisteens invånare.
15 Då blev Edoms furstar förskräckta,
Moabs hövdingar bävade,
Kanaans alla invånare
smälte av ångest.
16 (F) Över dem föll skräck och fruktan.
Inför din mäktiga arm stod de
som förstenade
tills ditt folk drog förbi, Herre,
tills folket drog förbi
som du hade köpt.
17 (G) Du för dem in
och planterar dem
på din arvedels berg,
den plats som du gjort
till din boning, Herre,
den helgedom, Herre,
som dina händer berett.
18 (H) Herren ska regera alltid
och för evigt.”
19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.
20 Och profetissan Mirjam[b], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
”Lovsjung Herren,
högt är han upphöjd!
Häst och ryttare störtade han
i havet.”
Det bittra vattnet i Mara
22 (I) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[c]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[d], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”
25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (J) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.
27 (K) Sedan kom de till Elim[e], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Änkan och domaren
18 (A) Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."[a]
6 Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 (B) Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem[b]. 8 (C) Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"
Farisén och tullindrivaren
9 (D) För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 (E) Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren. 12 (F) Jag fastar två gånger i veckan[c], jag ger tionde av allt jag får in[d].
13 (G) Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet[e] och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. 14 (H) Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Jesus och barnen
15 (I) Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17 (J) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus och den rike mannen
18 (K) En högt uppsatt man[f] frågade Jesus: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20 Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och din mor."[g] 21 Mannen sade: "Allt det har jag hållit sedan jag var ung[h]." 22 (L) När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ett fattas fortfarande för dig. Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."
23 När mannen hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik. 24 (M) Jesus såg att han var bedrövad[i] och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel[j] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 De som hörde det sade: "Vem kan då bli frälst?" 27 (N) Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."
28 (O) Då sade Petrus: "Vi har lämnat det vi hade och följt dig." 29 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike 30 ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."
Jesus talar en tredje gång om sin död
31 (P) Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse. 32 (Q) Han ska utlämnas åt hedningarna, och de ska håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom. Och på tredje dagen ska han uppstå." 34 Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade.
Den blinde vid Jeriko
35 (R) När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37 Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38 (S) och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!"
40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42 (T) Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 (U) Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
33 Men Job, hör nu mina ord,
lyssna till allt jag har att säga!
2 Se, jag öppnar nu mina läppar,
min tunga talar i min mun.
3 Mina ord kommer
från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår ska jag ärligt säga.
4 Guds Ande har gjort mig,
den Allsmäktiges livsande
ger mig liv.
5 Svara mig om du kan,
träd fram inför mig,
gör dig redo.
6 (A) Se, inför Gud är vi båda lika,
också jag är formad av lera.
7 Se, rädsla för mig
behöver inte skrämma dig,
och min myndighet
ska inte trycka ner dig.
8 Men du sade inför mina öron,
så lydde orden jag hörde:
9 (B) ”Jag är ren och utan synd,
jag är fläckfri och utan skuld.
10 (C) Men se, han vill ansätta mig,
han räknar mig som sin fiende.
11 (D) Han sätter mina fötter i stocken,
han vaktar på alla mina vägar.”
12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,
för Gud är större än en människa.
13 (E) Hur kan du förebrå honom
att han inte ger ett enda ord till svar[a]?
14 Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i en syn om natten,
när sömnen fallit tung
över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 (F) då öppnar han människornas öron
och bekräftar[b] deras tuktan
17 för att hindra människan
från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv
från att falla för svärd.
19 (G) Hon tuktas med plågor
på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne äcklas av mat,
hennes själ vid den föda
hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort
tills inget finns kvar,
hennes ben blottas
som förr inte syntes.
22 Hennes själ närmar sig graven,
hennes liv dödens makter.
23 (H) Om det finns en ängel hos henne,
en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan
vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne
och säger:
”Rädda henne
från att fara ner i graven,
jag har funnit lösen för henne.”
25 (I) Då får hennes kropp
ny ungdomskraft,
hon blir på nytt
som i sin ungdoms dagar.
26 (J) Hon ber till Gud
och han har behag till henne,
hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud återger människan
hennes rättfärdighet.
27 Hon ska sjunga inför människorna:
”Jag syndade
och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ
från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset.”
29 Se, allt detta gör Gud
med en människa,
både två och tre gånger,
30 (K) för att återföra hennes själ
från graven
och låta livets ljus stråla över henne.
31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga,
så svara mig, tala,
för jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
Var stilla, jag ska lära dig vishet.
Det nya förbundets tjänare
3 (A) Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2 (B) Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan[a], känt och läst av alla människor. 3 (C) Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.
4 En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus. 5 (D) Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6 (E) Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens[b] utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.
Det nya förbundets härlighet
7 (F) Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? 9 (G) Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? 10 Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. 11 För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består!
12 (H) När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. 13 (I) Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 (J) Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose[c].
16 (K) Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 (L) Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 (M) Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser[d] Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation