Book of Common Prayer
En bön för kungen
20 För körledaren. En psalm av David.
2 Må Herren svara dig på nödens dag,
må Jakobs Guds namn beskydda dig!
3 Må han sända dig hjälp från helgedomen,
stödja dig från Sion.
4 Må han komma ihåg alla dina offer
och ta emot dina brännoffer Séla
5 Må han ge dig vad du i ditt innersta längtar efter
och låta alla dina planer lyckas.
6 Vi ska jubla vid din räddning
och i vår Guds namn resa upp baneret.
Må Herren besvara alla dina böner!
7 Nu vet jag att Herren räddar sin smorde.
Han svarar honom från sin heliga himmel
med sin högra hands väldiga frälsningsgärningar.
8 Många litar på vagnar och hästar,
men vi sätter vårt hopp till Herrens, vår Guds namn.
9 De böjer sig ner och faller,
men vi reser oss och står fasta.
10 Herre, rädda kungen!
Svara oss när vi ropar!
Tacksägelse för Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 Herre, kungen gläder sig över din styrka,
han jublar över din räddning.
3 Du ger honom vad han innerst inne önskar,
du vägrar honom inget han ber om. Séla
4 Du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han ber dig om liv, och du ger honom det,
livsdagar som sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din räddning har hans ära blivit stor,
du ger honom majestät och prakt.
7 Du ger honom välsignelser för alltid,
du ger honom glädje inför dig.
8 För kungen litar på Herren,
och genom den Högstes nåd ska han aldrig vackla.
9 Din hand når alla dina fiender,
din starka arm träffar alla som hatar dig.
10 När du visar dig,
sätter du dem som i en brinnande ugn.
I sin vrede förtär Herren dem,
eld äter upp dem.
11 Du förgör deras efterkommande från jorden,
deras avkomma från människosläktet.
12 För de planerade ont mot dig,
de tänkte ut intriger,
men de kommer inte att lyckas.
13 Du ska få dem att vända sig om och fly,
när du riktar dina pilar mot dem.
14 Herre, du är upphöjd i din makt!
Vi vill sjunga och prisa din stora makt.
Evig Kung och Präst, en messiansk psalm.[a]
110 En psalm av David.
Herren sa till min Herre:
”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.”
2 Herren ska sträcka ut din makts spira från Sion.
Härska bland dina fiender!
3 Villigt kommer ditt folk,
när du intar makten.
I helig prakt, ur morgongryningen
kommer den unga skaran till dig, som dagg.[b]
4 Herren har svurit och kommer inte att ändra sig:
”Du är präst för evigt, så som Melkisedek.”
5 Herren står vid din sida.
Han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han dömer folken,
överallt samlas lik,
och han krossar hövdingar på hela jorden.[c]
7 Han dricker ur bäcken vid vägen
och lyfter huvudet högt.
Tacksägelse för räddning från en säker död
116 Jag älskar Herren,
för han har hört min röst och mina böner.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Dödens snaror omslöt mig,
dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
nöd och förtvivlan kom över mig.
4 Då ropade jag på Herrens namn:
”Herre, rädda mitt liv!”
5 Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren beskyddar de okunniga.
Jag var nere, och han räddade mig.
7 Nu kan min själ komma till ro på nytt,
för Herren har varit god mot mig.
8 Du har räddat mig från döden,
mina ögon från tårar
och mina fötter från att snava.
9 Jag får leva inför Herren
i de levandes länder.
10 Jag trodde när jag sa:
”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
”Alla människor är lögnare.”
12 Men vad kan jag nu göra för Herren
som tack för all hans godhet mot mig?
13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren.
15 För hans frommas död
är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har befriat mig från mina bojor.
17 Jag vill ge dig ett tackoffer
och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Uppmaning till alla folk att prisa Herren
117 Prisa Herren, alla nationer!
Lova honom, alla folk,
2 för hans nåd mot oss är stor,
och Herrens trofasthet varar i evighet.
Halleluja!
Mose dör
34 Sedan gick Mose upp på berget Nebo från Moabs slätter, upp till toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Herren visade hela landet för honom från Gilead till Dan, 2 hela Naftali, hela Efraims och Manasses område, hela Judas område ända bort till Medelhavet, 3 Negevöknen och Jordandalen, med Jeriko, palmernas stad, ända bort till Soar.
4 ”Detta är det land jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge till deras efterkommande”, sa Herren till Mose. ”Nu har jag låtit dig se det, men du kommer inte att få gå över dit.”
5 Mose, Herrens tjänare, dog i Moabs land som Herren hade sagt 6 och han begravde honom[a] i en dal i närheten av Bet Pegor i Moab, men ingen känner till den exakta gravplatsen.
7 Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men ändå var hans syn inte nedsatt och han hade inte mist sin styrka. 8 Israels folk sörjde honom i trettio dagar på Moabs slätter. Sedan var sorgetiden över.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom. Därför lydde Israels folk honom och gjorde så som Herren hade befallt Mose.
10 Det har aldrig efteråt i Israel funnits en profet som Mose, för Herren talade till honom ansikte mot ansikte. 11 Utsänd av Herren utförde han tecken och under i Egypten med farao, alla hans hovmän och hela hans land. 12 Ingen har någonsin visat sådan kraft och utfört sådana skräckinjagande under som de Mose gjorde inför ögonen på Israels folk.
Alla trodde inte på budskapet om Kristus
14 Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på någon som de inte har hört om? Hur ska de höra om ingen förkunnar? 15 Hur kan någon förkunna om han inte är utsänd? Det står skrivet: ”Hur ljuvliga är inte stegen av dem som bär bud om goda ting!”[a] 16 Men alla israeliter trodde inte på evangeliet, för Jesaja säger också: ”Herre, vem trodde på vårt budskap?”[b] 17 Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord.
18 Men då blir min fråga: Har de inte hört? Jo, visst har de hört det!
”Deras röst når ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.”[c]
19 Men då säger jag: Israel kanske aldrig förstod? Först säger Mose:
”Jag ska göra er svartsjuka genom sådana som inte är ett folk.
Jag ska göra er arga på ett folk som saknar förstånd.”[d]
20 Jesaja går så långt att han säger:
”Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig,
och jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.”[e]
21 Men om Israels folk säger han:
”Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett olydigt och upproriskt folk.”[f]
Liknelsen om fikonträdet
32 Lär er en liknelse från fikonträdet: När kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. 33 På samma sätt kan ni veta att han är nära, utanför dörren, när ni ser allt detta hända. 34 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[a] 35 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Var beredda
(Mark 13:32-37; Luk 21:34-36; 17:26-27; 17:34-35; 12:39-46)
36 Ingen känner till dagen eller timmen, inte ens änglarna i himlen, eller ens Sonen. Bara Fadern vet det. 37 När Människosonen kommer tillbaka ska det vara som på Noas dagar. 38 Dagarna innan floden kom åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken. 39 Ingen anade någonting förrän floden kom och dränkte dem allihop. Så kommer det också att vara när Människosonen återvänder. 40 Då ska två män vara tillsammans på åkern; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans på en handkvarn; den ena tas med, den andra lämnas kvar.
42 Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer! 43 Ni ska veta att om husägaren bara visste vilken tid på natten tjuven tänkte komma, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in. 44 Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.
45 Vem är en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver? 46 Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska. 47 Sannerligen säger jag er: en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger. 48 Men om det är en ond tjänare som säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, 49 och börjar misshandla de andra tjänarna och äta och dricka med druckna, 50 då ska hans herre komma en dag då han inte alls väntar honom, vid en tid som han inte vet om. 51 Han ska slå honom i stycken och låta honom dela plats med hycklarna. Där ska man gråta och skära tänder.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.