Book of Common Prayer
Kungens tacksägelse
(2 Sam 22:1-51)
18 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.
2 Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!
3 Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.
4 När jag ropar till Herren,
han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5 Dödens snaror omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6 Dödsrikets band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7 I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden och bävade,
bergens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.
12 Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
mörka vatten, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras
med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25 Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
mina händers renhet inför honom.
26 Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29 Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud störta fram mot en mur.
31 Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32 Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud ger mig kraft
och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34 Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig uppe på bergen.
35 Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld.
Din högra hand stödde mig
och när du svarade mig, stärkte du mig[b].
37 Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39 Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40 Du gav mig styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41 Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42 De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig då jag anfölls av folken.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47 Herren lever! Prisad vare han,
min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49 Du räddar mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51 Han ger stora segrar till sin smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.
18 Vid den tiden gav jag också er följande befallning: ”Herren, er Gud, har gett er detta område, men alla stridsdugliga män måste ta sina vapen och leda era israelitiska bröder.
19 ”Era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna här i städerna som jag har gett er 20 tills Herren har gett era bröder ett ställe där de kan leva i ro precis som ni har fått och tills de har intagit det land som Herren, er Gud, ska ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan var och en återvända till den del av landet som jag har gett er.”
Herren tillåter inte Mose att komma in i landet
21 Sedan gav jag instruktioner till Josua: ”Du har med egna ögon sett vad Herren, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. På samma sätt ska Herren göra med alla kungariken på andra sidan Jordan dit du går. 22 Ni ska inte vara rädda för folken där, för Herren, er Gud, ska strida för er.”
23 Vid samma tillfälle vände jag mig till Herren och bad: 24 ”Min Herre, Herre, du har börjat visa din tjänare din storhet och makt. Vilken annan gud i himlen eller på jorden kan göra sådana mäktiga under som du? 25 Låt mig få gå över Jordan och se detta underbara land med alla sina vackra berg och Libanon!”
26 Men Herren var arg på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. ”Nu räcker det! Tala inte mer om det”, sa han. 27 ”Gå istället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma. 28 Ge uppdraget till Josua, uppmuntra honom och ge honom mod, för det är han som ska leda folket över Jordan och ge dem det land du ser.”
Gud är fri att välja sitt folk
19 Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”
20 Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” 21 Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? 22 Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? 23 Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? 24 Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.
25 Det sägs så här genom Hosea:
”De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk,
och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska.”[a]
26 Och:
”Där det sades till dem:
’Ni är inte mitt folk’,
ska de kallas ’Den levande Gudens barn’.”[b]
27 Jesaja utropar om Israel:
”Även om israeliterna är talrika som havets sand,
ska bara en rest av dem bli räddad,
28 för Herren ska döma alla människor,
snabbt och en gång för alla.”[c]
29 Jesaja säger också på ett annat ställe:
”Om härskarornas[d] Herre inte hade lämnat någon avkomma åt oss,
hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.”[e]
Israels folk vägrar att tro
30 Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro. 31 Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen. 32 Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten, 33 som Skriften talar om:
”Se! Jag lägger i Sion en stötesten
och en klippa som man faller på.
Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.”[f]
Jesus talar om framtiden
(Mark 13:1-20; Luk 21:5-24)
24 När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån, kom hans lärjungar fram och ville få honom att beundra tempelbyggnaderna. 2 Men han sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: allt detta som ni nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”
3 När Jesus senare satt på Olivberget och var ensam med sina lärjungar, kom de fram till honom och frågade: ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet som visar att du kommer tillbaka, och att tidsålderns slut närmar sig?”
4 Jesus sa till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. 5 Många ska komma i mitt namn och säga: ’Jag är Messias’, och de ska leda många vilse. 6 Ni kommer att få höra om krig och rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit. 7 Folk och länder ska resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på födslovärkarna.
9 Man ska tortera och döda er, och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. 10 Många kommer då att förneka sin tro och förråda och hata varandra. 11 Många falska profeter ska framträda och lura många, 12 och när laglösheten ökar, kommer kärleken hos de flesta att kallna. 13 Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[a] 14 Och evangeliet om riket ska förkunnas i hela världen, till vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.