Book of Common Prayer
Skaparens lov
104 [a]Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 [b]Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 [c]du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 [d]Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.[e]
5 [f]Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 [g]Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats[h] du bestämt för dem.
9 [i]Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.
14 [j]Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst[k].
Så låter du bröd
komma från jorden,
15 [l]och vin som ger glädje
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar
som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
19 [m]Månen har du gjort
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
21 [n]Unga lejon ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
och arbetar tills kvällen kommer.
24 [o]Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 [p]Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 [q]Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 [r]Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [s]Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 [t]Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 [u]Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
Ett nådens år från Herren
61 (A) Herren Guds Ande
är över mig,
för Herren har smort mig[a]
till att förkunna glädjens budskap
för de ödmjuka[b].
Han har sänt mig
att förbinda dem som har
förkrossade hjärtan,
att utropa frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 (B) att förkunna ett nådens år
från Herren
och en hämndens dag
från vår Gud,
att trösta alla sörjande,
3 (C) att ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovsångsdräkt i stället för
en modfälld ande.
Och de ska kallas
"rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren
till hans förhärligande.
4 (D) De ska bygga upp gamla ruiner,
upprätta det som förr legat öde.
De ska bygga upp
ruinstäderna igen,
platser som varit öde
i generation efter generation.
5 (E) Främlingar ska stå och valla
era hjordar,
utlänningar sköta
era åkrar och vingårdar.
6 (F) Och ni ska heta "Herrens präster",
man ska kalla er:
"Vår Guds tjänare".
Ni ska få njuta av
hednafolkens skatter
och ståta med deras härlighet.
7 (G) Ni ska få dubbelt igen för er skam,
och de som förödmjukades
ska nu jubla över sin del.
Därför ska de få en dubbel lott
i sitt land,
evig glädje ska de få,
8 (H) för jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rofferi.
Jag ska ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund
med dem.
9 Deras släkte ska vara känt
bland folken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem ska förstå
att de är det släkte
som Herren har välsignat.
23 (A) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 (B) Så blev lagen vår övervakare[a] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.
Guds och Abrahams barn
26 (C) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 (D) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 (E) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 (F) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.
4 (A) Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 (B) för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. 6 (C) Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba[a]! Far!" 7 (D) Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation