Book of Common Prayer
Lova Herren för hans godhet
103 [a]Av David.
Lova Herren, min själ!
Hela mitt inre,
prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt gott han gör –
3 [b]han förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 [c]han friköper ditt liv från graven
och kröner dig med nåd
och barmhärtighet,
5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
så att du blir ung på nytt
som en örn.
6 [e]Herren handlar rättfärdigt
och skipar rätt för alla förtryckta.
7 [f]Han visade Mose sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och behåller inte sin vrede
för evigt.
10 Han behandlar oss inte
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
11 [h]Så hög som himlen
är över jorden,
så väldig är hans nåd
över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
så långt avlägsnar han
våra synder från oss.
13 [i]Så som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som vördar honom,
14 [j]för han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 [k]Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som blomman
på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
och den är borta,
dess plats minns den inte mer.
17 [l]Men Herrens nåd varar
från evighet till evighet
över dem som vördar honom
och hans rättfärdighet
ända till barnbarnen,
18 [m]när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar
och följer dem.
19 [n]Herren har grundat sin tron
i himlen,
hans rike råder över allt.
20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar
som utför hans befallning
så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
ni hans tjänare
som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde.
Lova Herren, min själ!
Guds under vid uttåget ur Egypten
114 [a]När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med
främmande språk,
2 [b]då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 [c]Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 [d]Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du, hav?
Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Bäva inför Herren, du jord,
inför Jakobs Gud
8 [e]som gör klippan till vattenrik sjö,
den hårda stenen[f] till vattenkälla.
All ära åt Herren
115 [g][h]Inte oss, Herre, inte oss
utan ditt namn ska du ge ära,
för din nåds
och din sannings skull.
2 [i]Varför ska hednafolken få säga:
"Var är deras Gud?"
3 [j]Vår Gud är i himlen,
han gör allt han vill.
4 [k]Men deras avgudar
är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa men kan inte lukta,
7 händer men kan inte känna,
fötter men kan inte gå.
I sin strupe har de inget ljud.
8 [l]De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
9 [m]Israel, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons hus, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som vördar Herren,
lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
12 [n]Herren tänker på oss,
han välsignar –
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem
som vördar Herren,
både små och stora.
14 [o]Herren ska föröka er,
er och era barn.
15 [p]Ni är välsignade av Herren
som har gjort himmel och jord.
16 [q]Himlen är Herrens himmel,
och jorden har han gett
åt människors barn.
17 [r]De döda prisar inte Herren,
ingen som gått ner i det tysta.
18 [s]Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
Herrens välgärningar
8 Alla de bud som jag i dag ger dig ska ni vara noga med att följa, så att ni får leva och bli talrika och får komma in i och besitta det land som Herren med ed har lovat era fäder. 2 Kom ihåg hur Herren din Gud i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. 3 (A) Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord[a] som utgår från Herrens mun.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus[a]. 2 (B) Till de heliga i Kolosse, de troende bröderna i Kristus. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far.
Tacksägelse och bön
3 (C) Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Far, när vi ber för er. 4 Vi har hört om er tro på Kristus Jesus och om kärleken som ni har till alla de heliga, 5 (D) på grund av hoppet som väntar er i himlen. Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet 6 (E) som har nått fram till er liksom det överallt i världen växer och bär frukt. Så även hos er, från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd som den verkligen är. 7 (F) Det fick ni lära er av Epafras, vår käre medarbetare som troget tjänar Kristus i vårt ställe[b]. 8 Han har berättat för oss om er kärlek i Anden.
9 (G) Från den dag vi hörde det har vi därför inte upphört att be för er. Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja, med all andlig vishet och insikt. 10 (H) Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud. 11 (I) Då ska hans härlighets makt styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. 12 (J) Med glädje ska ni då tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som de heliga har i ljuset.
I Sonens rike
13 (K) Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 (L) I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.
30 (A) Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? 31 (B) Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."[a] 32 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är det[b] som kommer ner från himlen och ger världen liv."
48 Jag är livets bröd. 49 (A) Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. 50 Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. 51 (B) Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation