Book of Common Prayer
Lova Herren, alla folk
117 [a]Lova Herren, alla hednafolk,
prisa honom, alla folk![b]
2 [c]Väldig är[d] hans nåd över oss,
och Herrens sanning består
för evigt.
Halleluja!
Tacksamhet för Herrens hjälp
118 [e]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [f]Så ska Israel säga:
evig är hans nåd.
3 Så ska Arons hus säga:
evig är hans nåd.
4 Så ska de
som vördar Herren säga:
evig är hans nåd.
5 [g]I min nöd ropade jag till Herren,
och Herren svarade
och gav mig rymlig plats.
6 [h]Herren är med mig,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mig?
7 [i]Herren är med mig,
han är min hjälpare.
Jag ska se i triumf
på dem som hatar mig.
8 [j]Det är bättre att fly till Herren
än att lita till människor,
9 [k]det är bättre att fly till Herren
än att lita till furstar.
10 Alla hednafolk omringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag[l] dem.
11 De omringade mig
och inringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag dem.
12 De omringade mig som bin,
men slocknade som eld i törne.
I Herrens namn
avvärjde jag dem.
13 De stötte mig hårt
för att få mig på fall,
men Herren hjälpte mig.
14 [m]Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 [n]Fröjderop om frälsning
hörs i de rättfärdigas hyddor:
"Herrens högra hand
gör mäktiga ting!
16 Herrens högra hand upphöjer[o],
Herrens högra hand
gör mäktiga ting!"
17 [p]Jag ska inte dö,
utan leva och förkunna
Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han utlämnade mig inte
åt döden.
19 [q]Öppna för mig
rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem
och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig
för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 [r]Stenen som husbyggarna
förkastade
har blivit en hörnsten.[s]
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 [t]Detta är dagen
som Herren har gjort,[u]
låt oss jubla och glädjas i dag[v]!
25 O, Herre, fräls[w]!
O, Herre, ge framgång!
26 [x]Välsignad är han
som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.[y]
27 [z]Herren är Gud,
och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar
fram till altarets horn.[aa]
Salig är den som vördar Herren
112 [a][b]Halleluja!
Salig är den som vördar Herren
och har stor glädje i hans bud.
2 [c]Hans ättlingar
blir mäktiga på jorden,
de ärligas släkte blir välsignat.
3 [d]Rikedom och välstånd
råder i hans hus,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 [e]För de ärliga går han upp
som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 [f]Det går väl för[g] den
som är barmhärtig och lånar ut,
som sköter sina saker
med rättfärdighet.
6 [h]Han ska aldrig vackla,
den rättfärdige blir ihågkommen
för evigt.
7 [i]Han är inte rädd för olycksbud,
hans hjärta är frimodigt
och litar på Herren.
8 [j]Hans hjärta är tryggt
och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 [k]Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet består
för evigt.
Hans horn ska höjas högt med ära.
10 [l]Den gudlöse ser det
och grämer sig,
han gnisslar tänder
och tynar bort.
De gudlösas begär
blir det ingenting av.
Herrens omsorg om den ringe
113 [m][n]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [o]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [p]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [q]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [r]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [s]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[t]?
7 [u]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [v]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [w]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Vatten ur klippan
17 (A) På Herrens befallning bröt hela Israels församling upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
2 (B) Då grälade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka!” Mose svarade dem: ”Varför grälar ni med mig? Varför sätter ni Herren på prov?” 3 Men folket törstade efter vatten, och de klagade på Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”
4 Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!” 5 (C) Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. 6 (D) Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa, och du ska slå på klippan[a]. Då ska vatten komma ut ur den så att folket får dricka.”
Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7 (E) Och han gav platsen namnet Massa och Meriba,[b] eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”
15 (A) Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, 16 (B) för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. 17 (C) Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.
18 (D) Och han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 (E) Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 (F) och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
21 (G) Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, 22 (H) också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp. Han vill föra fram er heliga, fläckfria och oantastliga inför honom, 23 (I) om ni verkligen står fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
37 (A) På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick![a] 38 Den som tror på mig, som Skriften säger[b], ur hans innersta ska strömmar av levande vatten[c] flyta fram." 39 (B) Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
40 Några i folkmassan som hörde hans ord sade: "Han måste vara Profeten." 41 (C) Andra sade: "Han är Messias", men andra sade: "Messias kommer väl inte från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?"[d] 43 (D) Så blev det splittring bland folket för hans skull. 44 Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.
45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" 46 (E) De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." 47 Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit förledda? 48 (F) Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? 49 Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad."
50 (G) Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 (H) "Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" 52 De svarade: "Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer[e] från Galileen."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation