Book of Common Prayer
Tacksamhet och bön
40 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Jag väntade och väntade på Herren,
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
3 (B) Han drog mig upp ur fördärvets grop,
upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan
och gjorde mina steg fasta,
4 han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta
och förtrösta på Herren.
5 (C) Salig är den som har Herren
till sin trygghet[a]
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögn.
6 (D) Herre min Gud,
många är undren du gjort
och tankarna du tänkt för oss.
Inget kan liknas vid dig.
Jag vill förkunna
och berätta om dem,
de är fler än man kan räkna.
7 (E) Slaktoffer och matoffer
vill du inte ha
– du har öppnat mina öron[b] –
brännoffer och syndoffer
begär du inte.
8 (F) Därför säger jag:
"Se, jag kommer,
i bokrullen står det skrivet om mig.
9 (G) Att göra din vilja, min Gud,
är min glädje.
Din lag är i mitt hjärta."[c]
10 (H) Jag förkunnar glädjebudet
om rättfärdighet
i den stora församlingen,
jag sluter inte mina läppar.
Du, Herre, vet det.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet
i mitt hjärta,
jag talar om din trofasthet
och din frälsning.
Jag gömmer inte
din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
12 (I) Du, Herre, tar inte
din barmhärtighet ifrån mig.
Din nåd och din sanning
ska alltid bevara mig,
13 (J) för jag är omgiven av
otaliga onda ting.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem[d].
De är fler än håren på mitt huvud.
Mitt mod sviker mig.
14 Var nådig, Herre, och rädda mig!
Herre, skynda till min hjälp!
15 (K) Låt alla som vill ta mitt liv
möta skam och vanära,
låt dem som önskar mig ont
vika tillbaka och skämmas.
16 (L) Låt dem häpna av skam,
de som säger till mig:
"Haha, haha!"
17 (M) Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid säga: "Herren är stor!"
18 (N) Jag är betryckt och fattig,
men Herren tänker på mig.
Du är min hjälp och befriare.
Min Gud, dröj inte!
Räddning från fiender
54 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David, 2 (A) när sifiterna kom[a] och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
Bön om syndernas förlåtelse
51 För körledaren. En psalm av David, 2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba[a].
3 Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.
4 Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,
5 för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.
7 (C) Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.
8 Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet i mitt innersta.
9 (D) Rena mig med isop[b]
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig höra fröjd och glädje,
låt de ben du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.
12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.
14 (F) Låt mig åter få glädjas
över din frälsning
och håll mig uppe
med en villig[c] ande.
15 Jag ska lära överträdarna dina vägar
så att syndare omvänder sig
till dig.
16 (G) Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
så ska min tunga jubla
över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så ska min mun förkunna ditt lov.
18 (H) Slaktoffer gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer vill du inte ha.
19 (I) Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 (J) Då ska du få glädjas åt rätta offer,
brännoffer och heloffer.
Då ska tjurar offras på ditt altare.
15 Och Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj ska du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn ska vara Sara.[a] 16 (A) Jag ska välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag ska välsigna henne så att folkslag och kungar över folk ska komma från henne.” 17 Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log[b] och sade för sig själv: ”Ska det födas barn åt en man som är hundra år? Och ska Sara föda barn, hon som är nittio år?”
18 Och Abraham sade till Gud: ”Låt bara Ismael få leva inför dig!” 19 (B) Men Gud sade: ”Nej, din hustru Sara ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Isak. Jag ska upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.
20 (C) Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han ska bli far till tolv hövdingar, och jag ska göra honom till ett stort folk. 21 (D) Men mitt förbund ska jag upprätta med Isak, honom som Sara ska föda åt dig vid denna tid nästa år.”
22 När Gud hade talat färdigt med Abraham steg han upp från honom.
23 Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom. 24 Abraham var nittionio år när han blev omskuren, 25 och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren. 26 På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. 27 Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.
11 (A) Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 (B) och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter[a]. 14 (C) Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.
15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:
16 (D) Detta är det förbund
som jag efter denna tid
ska sluta med dem.
Och sedan säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar
i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,
17 och deras synder och överträdelser
ska jag aldrig mer minnas.[b]
18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 (E) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (F) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (G) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
22 (H) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (I) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (J) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (K) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Jesus mättar fem tusen män
6 (A) Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 (B) Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 (C) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" 6 Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" 8 (D) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: 9 (E) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"
10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 (F) Jesus tog bröden, tackade Gud[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.
14 (G) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" 15 (H) Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation