Book of Common Prayer
De gudlösas skenbara lycka
אAlef
Gräm dig inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 (B) Snart torkar de bort[b] som gräs,
vissnar som gröna växter.
בBeth
3 Lita på Herren och gör det goda,
bo i landet och lev i[c] trofasthet,
4 och ha din glädje i Herren.
Då ska han ge dig
vad ditt hjärta begär.
גGimel
5 (C) Anförtro din väg åt Herren
och lita på honom.
Han ska göra det.
6 (D) Han ska låta din rättfärdighet
gå fram som ljuset,
din rätt som middagssolen.
דDaleth
7 (E) Var stilla inför Herren
och vänta på honom.
Gräm dig inte över den
som har framgång,
som gör upp onda planer.
הHe
8 (F) Släpp vreden och lämna ilskan.
Gräm dig inte,
det för bara ont med sig.
9 De onda ska utrotas,
men de som hoppas på Herren
ska ärva landet.
וWaw
10 (G) Ännu en liten tid,
så finns där ingen gudlös.
När du ser på hans plats
är han borta.
11 (H) Men de ödmjuka ska ärva landet
och njuta stor frid.
זZajin
12 (I) Den gudlöse smider planer
mot den rättfärdige,
han gnisslar tänder mot honom.
13 (J) Men Herren ler åt honom,
för han ser att hans stund kommer.
חHeth
14 De gudlösa drar svärdet
och spänner sin båge
för att fälla den svage och fattige,
för att slakta dem
som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd
ska gå in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brista.
טTeth
16 (K) Bättre det lilla som en rättfärdig har
än många gudlösas rikedom.
17 (L) De gudlösas armar ska brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
יJod
18 (M) Herren känner
de oskyldigas dagar,
deras arvslott består för evigt.
19 (N) De behöver inte skämmas
i onda tider,
i hungerns dagar blir de mättade.
כKaf
20 (O) Men de gudlösa ska gå under.
Herrens fiender försvinner
som ängarnas prakt,
de försvinner som rök[d].
לLamed
21 (P) Den gudlöse lånar
och betalar inte tillbaka,
men den rättfärdige är barmhärtig
och generös.
22 (Q) De Herren välsignar
ska ärva landet,
men de han förbannar ska utrotas.
מMem
23 Med Herren
blir en mans steg fasta
och han gläds över hans väg.
24 (R) Om han faller ramlar han inte,
för Herren håller hans hand.
נNun
25 Ung har jag varit
och nu är jag gammal,
men aldrig har jag sett
en rättfärdig övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26 (S) Han är alltid barmhärtig
och lånar ut,
och hans barn är till välsignelse.
סSamek
27 (T) Undvik det onda
och gör det goda,
så får du bo kvar för evigt.
28 (U) Herren älskar det rätta,
han överger inte sina trogna.
עAjin
De blir bevarade för evigt,
men de gudlösas ättlingar
blir utrotade.
29 De rättfärdiga ska ärva landet
och bo där för evigt.
פPe
30 (V) Den rättfärdiges mun talar vishet,
hans tunga säger det som är rätt.
31 (W) Han har sin Guds undervisning
i hjärtat,
hans steg vacklar inte.
צTsade
32 (X) Den gudlöse spejar
på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33 (Y) Men Herren utlämnar honom inte
i hans hand
och låter honom inte bli fälld
i rätten.
קQof
34 (Z) Hoppas på Herren
och håll dig på hans väg,
så upphöjer han dig
och du får ärva landet.
Du ska se hur de gudlösa utrotas.
רResh
35 (AA) Jag såg en gudlös tyrann,
han bredde ut sig
som ett frodigt rotat träd.[e]
36 (AB) Men han försvann
och nu är han borta,[f]
jag sökte honom
men fann honom inte.
שShin
37 (AC) Betrakta den oskyldige,
se på den ärlige,
det finns en framtid
för fridens man.
38 (AD) Men syndarna går alla under,
de gudlösas framtid blir avskuren.
תTaw
Babels torn och språkförbistringen
11 Hela jorden hade ett enda språk[a] och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel[b] och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen[c]! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”
5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. 7 Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”
8 Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade[d] hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.
Guds löfte står fast
13 (A) När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.[a] 15 (B) Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16 (C) Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17 När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.
18 (D) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden[b], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget[c]. 20 (E) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
Jesus och den samariska kvinnan
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes – 2 även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 3 lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen. 4 Han måste då ta vägen genom Samarien[a], 5 (A) och han kom till en samarisk stad som heter Sykar,[b] nära den mark som Jakob gav till sin son Josef.[c] 6 Där fanns Jakobs brunn[d]. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen[e].
7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig lite att dricka." 8 Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat. 9 Den samariska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?" Judarna umgås nämligen inte med samarierna[f].
10 (B) Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten[g]." 11 Hon sade: "Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? 12 (C) Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap."
13 Jesus svarade henne: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 (D) Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv." 15 Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation