Book of Common Prayer
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [a]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [b]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [c]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
4 [d]Herre, jordens alla kungar
ska tacka dig
när de hör din muns ord.
5 [e]De ska sjunga om Herrens vägar,
för Herrens härlighet är stor.
6 [f]Herren är upphöjd
men ser till den ringe.
Den högmodige känner han
fjärran ifrån.
7 [g]När jag går genom nöd
håller du mig vid liv,
du sträcker ut din hand
mot mina fienders vrede,
din högra hand frälser mig.
8 [h]Herren ska fullborda sitt
verk för mig.
Herre, evig är din nåd.
Överge inte[i] dina händers verk!
Herren känner mig
139 [j]För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
2 [k]Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 [l]Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
4 Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
7 [m]Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
8 [n]Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
10 ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
11 Säger jag:
"Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 [o]så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
13 [p]Du har skapat mina njurar[q],
du vävde mig i moderlivet.
14 [r]Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl[s].
15 Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 [t]Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
17 [u]Hur ofattbara[v] är inte dina tankar
för mig, Gud,
hur väldig är inte
deras mångfald!
18 Räknar jag dem
är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag kvar hos dig.
19 Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20 De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet[w].
21 [x]Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
mina fiender har de blivit.
23 [y]Rannsaka mig, Gud,
och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
Herrens välgärningar
147 [a]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [b]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [c]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [d]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [e]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [f]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [g]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [h]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [i]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[j].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [k]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [l]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Falska herdar och Davids telning
23 (A) Ve de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. 2 Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag ska straffa er för era onda gärningar, säger Herren.
3 (B) Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag fördrivit dem, och jag ska föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig. 4 (C) Jag ska sätta herdar över dem som ska valla dem, och de ska aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.
5 (D) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag låter en rättfärdig telning[a]
växa upp åt David.
Han ska regera som kung
och handla med vishet,
han ska utöva rätt och rättfärdighet
i landet.
6 (E) I hans dagar ska Juda bli frälst
och Israel bo i trygghet,
och detta är det namn
man ska ge honom:
Herren vår rättfärdighet.
7 (F) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”, 8 utan: ”Så sant Herren lever, han som förde ättlingarna av Israels hus upp ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag fördrivit dem.” Så ska de få bo i sitt land.
Kristus är trons grund
8 (A) Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter[a] och inte på Kristus. 9 (B) I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 (C) och i honom är ni uppfyllda[b], han som är huvudet över alla härskare och makter.
11 (D) I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 (E) och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft[c], han som uppväckte honom från de döda. 13 (F) Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 (G) och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 (H) Han avväpnade[d] härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset[e].
I Kristus är friheten
16 (I) Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 (J) Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten[f] är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av "ödmjukhet[g]" och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett[h] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne[i]. 19 (K) Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
20 (L) Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 (M) "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? 22 (N) Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.
7 Då sade Jesus än en gång: "Jag säger er sanningen: Jag är porten till fåren. 8 (A) Alla som har kommit före mig[a] är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10 (B) Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.
11 (C) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 (D) Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren.
14 (E) Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16 (F) Jag har också andra får som inte hör till den här fållan[b]. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation