Book of Common Prayer
Herrens dom
Gud, Herren Gud, har talat.
Han kallar på jorden
från öster till väster.
2 (B) Från Sion, skönhetens krona,
visar sig Gud i glans.
3 (C) Vår Gud kommer,
han tänker inte tiga.
Förtärande eld går framför honom,
kring honom rasar stormen.
4 (D) Han kallar på himlen där ovan
och på jorden för att döma sitt folk:
5 "Samla till mig mina trogna
som sluter förbund med mig
genom offer."
6 Och himlarna förkunnar
hans rättfärdighet,
att Gud är den som dömer. Sela
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala!
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag går till rätta med dig,
dina brännoffer är ständigt
inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar från ditt hus
eller bockar från dina fållor,
10 för skogens alla djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen[b],
allt som rör sig på marken är mitt.
12 (E) Om jag vore hungrig
skulle jag inte säga det till dig,
för världen är min
med allt vad den rymmer.
13 (F) Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 (G) Nej, offra lovets offer till Gud,
uppfyll dina löften
till den Högste
15 (H) och ropa till mig på nödens dag.
Jag ska rädda dig,
och du ska ära mig."
16 (I) Men till den gudlöse säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
och ta mitt förbund i din mun,
17 (J) du som hatar tillrättavisning
och kastar mina ord bakom dig?
18 (K) Ser du en tjuv
samtycker du med honom,
med äktenskapsbrytare
slår du följe.
19 Du sprider ondska med din mun
och spinner svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,
du smutskastar din mors son!
21 Sådant har du gjort
och jag har tigit,
då har du trott att jag är som du.
Men jag ska straffa dig
och låta dina ögon se det.
Bön mot fienders försåt
59 (A) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom[a].
2 Rädda mig, min Gud,
från mina fiender,
beskydda mig
från mina motståndare!
3 Rädda mig från förbrytarna,
fräls mig från de blodtörstiga!
4 (B) Se hur de lurar på min själ,
mäktiga män gaddar ihop sig
mot mig
utan att jag har begått
brott eller synd, Herre.
5 (C) Jag är utan skuld,
men de rusar fram
och gör sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, du Israels Gud,
vakna och ställ alla folk till svars,
skona inga trolösa förrädare!
Sela
7 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
8 (D) Se vad de spyr ut med sina munnar.
De har svärd på sina läppar
och tänker: "Vem hör oss?"
9 (E) Men du, Herre, ler åt dem.
Du gör narr av alla hedningar.
10 (F) Du min styrka,
jag vill hålla mig till dig,
för du, Gud, är min borg.
11 (G) Min Gud möter mig med sin nåd,
Gud låter mig se
mina förföljares fall.
12 (H) Döda dem inte,
då kan mitt folk glömma det.
Skingra dem med din kraft,
störta dem, Herre,
du vår sköld!
13 Varje ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
av den förbannelse och lögn
som de talar.
14 Förgör dem i vrede,
förgör dem så att de inte
finns mer!
Låt dem veta att Gud härskar
i Jakob och till jordens
yttersta ändar. Sela
15 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
16 (I) De strövar omkring efter föda,
blir de inte mätta så gnyr de[b].
17 (J) Men jag ska sjunga om din makt
och jubla var morgon
över din nåd,
för du är en borg för mig,
en tillflykt när jag är i nöd.
18 Du min styrka,
jag vill lovsjunga dig,
för Gud är min borg,
min nådige Gud.
Bön om räddning
60 För körledaren, till "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. Av David, 2 (K) när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba[c] och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Gud, du har förkastat oss
och krossat oss,
du har varit vred –
upprätta oss igen!
4 Du lät landet bäva och rämna.
Läk nu dess sprickor,
för det vacklar.
5 (L) Du lät ditt folk möta hårda ting,
du gav oss vin så att vi raglar.
6 Men åt dem som vördar dig
gav du ett baner
att lyfta för sanningens skull[d]. Sela
Tacksamhet för Herrens hjälp
118 [a]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [b]Så ska Israel säga:
evig är hans nåd.
3 Så ska Arons hus säga:
evig är hans nåd.
4 Så ska de
som vördar Herren säga:
evig är hans nåd.
5 [c]I min nöd ropade jag till Herren,
och Herren svarade
och gav mig rymlig plats.
6 [d]Herren är med mig,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mig?
7 [e]Herren är med mig,
han är min hjälpare.
Jag ska se i triumf
på dem som hatar mig.
8 [f]Det är bättre att fly till Herren
än att lita till människor,
9 [g]det är bättre att fly till Herren
än att lita till furstar.
10 Alla hednafolk omringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag[h] dem.
11 De omringade mig
och inringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag dem.
12 De omringade mig som bin,
men slocknade som eld i törne.
I Herrens namn
avvärjde jag dem.
13 De stötte mig hårt
för att få mig på fall,
men Herren hjälpte mig.
14 [i]Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 [j]Fröjderop om frälsning
hörs i de rättfärdigas hyddor:
"Herrens högra hand
gör mäktiga ting!
16 Herrens högra hand upphöjer[k],
Herrens högra hand
gör mäktiga ting!"
17 [l]Jag ska inte dö,
utan leva och förkunna
Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han utlämnade mig inte
åt döden.
19 [m]Öppna för mig
rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem
och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig
för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 [n]Stenen som husbyggarna
förkastade
har blivit en hörnsten.[o]
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 [p]Detta är dagen
som Herren har gjort,[q]
låt oss jubla och glädjas i dag[r]!
25 O, Herre, fräls[s]!
O, Herre, ge framgång!
26 [t]Välsignad är han
som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.[u]
27 [v]Herren är Gud,
och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar
fram till altarets horn.[w]
15 (A) Hagar födde en son åt Abram. Och Abram gav sonen som Hagar fött namnet Ismael. 16 Abram var åttiosex år[a] när Hagar födde Ismael åt honom.
Löftet om Isak
17 När Abram var nittionio år[b] uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige[c]. Vandra inför mig och var fullkomlig. 2 Jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig, och jag ska föröka dig mycket.”
3 Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: 4 (B) ”Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. 5 (C) Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham,[d] för jag har gjort dig till far för många folk.[e] 6 Jag ska göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar ska utgå från dig.
7 Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. 8 Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.”
Omskärelse
9 Sedan sade Gud till Abraham: ”Du ska hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. 10 (D) Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni ska hålla: Alla av manligt kön hos er ska omskäras[f]. 11 Ni ska skära bort er förhud, och det ska vara tecknet på förbundet mellan mig och er. 12 I generation efter generation ska ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från främmande folk och som inte är din ättling. 13 Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar ska omskäras. Mitt förbund ska vara på ert kött som ett evigt förbund. 14 Men en oomskuren, en av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren, han ska utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.”
10 (A) Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram. 2 Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 (B) Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 (C) för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. 5 (D) Därför säger Kristus när han träder in i världen:
Offer och gåvor ville du inte ha,
men du har berett mig en kropp.
6 Brännoffer och syndoffer
gladde dig inte.
7 Då sade jag:
Se, jag har kommit
för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig.[a]
8 Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. 9 (E) Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 (F) Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.
30 Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.
31 Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 (A) Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33 (B) Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.
36 (C) Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 (D) Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, 38 och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 (E) Ni forskar i Skrifterna[a], för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, 40 men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41 Jag tar inte emot ära från människor. 42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. 44 (F) Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?
45 Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 (G) Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47 Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation