Old/New Testament

Om lägrets renhet

5 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp. ³ En sådan, vare sig man eller kvinna, skall ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger, där jag bor mitt ibland dem." ⁴ Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

Ersättningsplikt

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och ådrager sig skuld, ⁷ skall han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta skall han ge åt den som han har gjort orätt emot. ⁸ Men om den drabbade inte har någon nära släkting, som kan ta emot gottgörelsen för hans orätt, skall ersättningen för detta ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge med vilken försoning bringas för den skyldige. ⁹ Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen skall tillhöra denne. ¹⁰ De heliga gåvor var och en ger tillhör honom, ja, vad någon ger åt prästen tillhör denne."

Angående otrohet och svartsjuka

¹¹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹² "Säg till Israels barn: Om någon mans hustru har kommit på avvägar och varit otrogen mot sin man, ¹³ genom att någon annan har legat med henne och haft sädesuttömning, och hennes man ingenting sett och hon hemlighåller att hon orenats och inget vittne finns mot henne och hon inte har blivit tagen på bar gärning, ¹⁴ och svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, ¹⁵ då skall mannen föra sin hustru till prästen och som offer för henne frambära en tiondels efa kornmjöl, men han skall inte gjuta någon olja eller lägga någon rökelse på offret, ty det är ett misstanke- offer, ett påminnelseoffer, som skall påminna om en missgärning.

¹⁶ Och prästen skall föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. ¹⁷ Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och ta något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet. ¹⁸ Prästen skall ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret på hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand skall prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

¹⁹ Därefter skall prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så skall detta bittra vatten som för med sig förbannelse inte skada dig. ²⁰ Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig" ²¹ - prästen skall nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: - " Herren skall göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren skall låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, ²² och må detta vatten som för med sig förbannelse komma in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan skall säga: "Amen, amen."

²³ Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. ²⁴ Och han skall ge kvinnan att dricka av det bittra vatten som för med sig förbannelse, och detta vatten som för med sig förbannelse skall komma in i henne och orsaka bitter smärta. ²⁵ Prästen skall ta misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. ²⁶ Och prästen skall ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och förbränna det på altaret. Därefter skall han ge kvinnan vattnet att dricka. ²⁷ När han givit henne vattnet att dricka, skall detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, skall vattnet som för med sig förbannelse gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk skall svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan skall bli en förbannelse bland sitt folk. ²⁸ Men om kvinnan inte har låtit orena sig, utan är ren, skall inget skada henne, och hon skall kunna bli havande.

²⁹ Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig ³⁰ eller när svartsjukans ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru. Han skall då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen skall göra med henne allt vad denna lag påbjuder. ³¹ Så skall mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."

Nasirlöften

6 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för Herren, ³ skall han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft, och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torra. ⁴ Så länge hans nasirtid varar, skall han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. ⁵ Så länge hans nasirlöfte varar skall inte någon rakkniv komma på hans huvud. Till dess att de dagar som han är avskild för Herren har nått sitt slut, skall han vara helig och låta håret växa långt på sitt huvud. ⁶ Så länge han är avskild för Herren, får han inte komma nära en död kropp. ⁷ Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig, om de skulle dö, ty han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir. ⁸ Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren.

⁹ Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, skall han raka sitt huvud den dag han blir ren; på sjunde dagen skall han raka det. ¹⁰ På åttonde dagen skall han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. ¹¹ Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han ådragit sig genom den döda kroppen. Sedan skall han samma dag helga sitt huvud. ¹² Han skall inviga sig till nasir åt Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han skall föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.

¹³ Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, ¹⁴ och han skall som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, ¹⁵ dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och drickoffer som hör till. ¹⁶ Detta skall prästen bära fram inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. ¹⁷ Baggen skall han offra till gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det matoffer och drickoffer som hör till.

¹⁸ Och vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han skall ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. ¹⁹ När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, skall prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga detta på nasirens händer. ²⁰ Och prästen skall vifta detta som ett viftoffer inför Herrens ansikte. Det skall vara helgat åt prästen tillsammans med viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.

²¹ Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet skall offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan anskaffa. Han måste infria det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat."

Den prästerliga välsignelsen

²² Herren talade till Mose. Han sade: ²³ "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:

²⁷ På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."

Liknelsen om såningsmannen

4 Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden. ² Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade: ³ "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

¹⁰ När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ¹² för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. ¹⁷ Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. ¹⁸ Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, ¹⁹ men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."