Old/New Testament

6 Herren talade till Mose. Han sade: ² Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren, genom att han ljuger för sin nästa angående något som denne har anförtrott honom eller överlämnat i hans vård eller angående något som han med våld har tagit eller om han genom utpressning berövat sin nästa något, ³ eller om han, när han har hittat något borttappat, ljuger om det och svär falskt i någon sak, vad det än är som en människa kan göra sig skyldig till, ⁴ då skall den som har syndat på detta sätt och därmed ådragit sig skuld återlämna det han har tagit med våld eller tillägnat sig genom utpressning eller det som anförtrotts honom, eller det borttappade som han har hittat, ⁵ eller vad det än gäller där han svurit falskt. Han skall ersätta det till dess fulla värde och lägga till en femtedel. Han skall ge det åt ägaren samma dag som han bär fram sitt skuldoffer. ⁶ Ty sitt skuldoffer skall han föra fram inför Herren, en felfri bagge av småboskapen skall han föra fram till prästen, efter det värde du bestämmer. ⁷ Och när prästen så bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för vad han än har gjort som har dragit skuld över honom.

Brännoffret

⁸ Herren talade till Mose. Han sade: ⁹ Ge Aron och hans söner denna befallning: Detta är lagen om brännoffret: Brännoffret skall ligga på altarets härd hela natten till morgonen och elden på altaret skall där- igenom hållas brinnande. ¹⁰ Prästen skall klä sig i sin livrock av linne och ta på sig benkläder av linne närmast kroppen. Han skall ta bort askan efter brännoffret som elden har förtärt på altaret och lägga den vid sidan av altaret. ¹¹ Sedan skall han ta av sig kläderna och klä sig i andra kläder och föra bort askan till en ren plats utanför lägret. ¹² Men elden på altaret skall hållas brinnande och får inte slockna. Varje morgon skall prästen där antända ny ved, och ovanpå veden skall han lägga brännoffret och bränna fettstyckena av gemenskapsoffret. ¹³ Elden skall alltid hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna.

Matoffret

¹⁴ Detta är lagen om matoffret: Arons söner skall bära fram det inför Herrens ansikte till altaret. ¹⁵ Och prästen skall ta en handfull av offret, av det fina mjölet som hör till matoffret och av oljan, dessutom all rökelsen som ligger på matoffret. Detta skall han bränna på altaret till en ljuvlig doft, som ett påminnelseoffer till Herren. ¹⁶ Det som är över av det skall Aron och hans söner äta. Osyrat skall det ätas på en helig plats. I förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det. ¹⁷ Det skall inte bakas med surdeg. Detta är deras andel som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. ¹⁸ Alla av manligt kön bland Arons barn skall äta det. Det skall vara deras eviga rätt av Herrens eldsoffer från släkte till släkte. Var och en som rör vid det blir helig.

¹⁹ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁰ Detta är den offergåva som Aron och hans söner skall offra åt Herren på den dag då någon av dem blir smord: en tiondels efa fint mjöl som det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. ²¹ Det skall bakas på plåt med olja, och när det är blandat skall du bära fram det. Du skall offra det sönderdelat som när man offrar ett matoffer i stycken, till en ljuvlig doft för Herren. ²² Den präst bland Arons söner som blir smord i hans ställe skall göra det. Detta skall vara en evig stadga. Som ett heloffer skall det brännas åt Herren. ²³ En prästs matoffer skall alltid vara ett heloffer. Det får inte ätas.

Syndoffret

²⁴ Herren talade till Mose. Han sade: ²⁵ Säg till Aron och hans söner: Detta är lagen om syndoffret: På samma plats som brännoffersdjuret slaktas skall syndoffersdjuret slaktas inför Herrens ansikte. Det är högheligt. ²⁶ Den präst som offrar syndoffret skall äta det. På en helig plats skall det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet. ²⁷ Var och en som rör vid köttet blir helig. Om något av blodet stänks på någons kläder, skall man tvätta av det nerstänkta stället på en helig plats. ²⁸ Det lerkärl som offerköttet har kokats i skall slås sönder, men om kokningen har skett i ett kopparkärl skall detta skuras och sköljas med vatten. ²⁹ Alla av manligt kön bland prästerna får äta det. Det är högheligt. ³⁰ Men sådant syndoffer vars blod bärs in i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. Det skall brännas upp i eld.

Skuldoffret

7 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. ² På samma plats som man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret och man skall stänka blodet runt omkring på altaret. ³ Allt fettet skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, ⁴ de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man skall ta loss tillsammans med njurarna. ⁵ Prästen skall bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. ⁶ Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt.

⁷ Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det. ⁸ När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. ⁹ Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det. ¹⁰ Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.

Gemenskapsoffret

¹¹ Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: ¹² Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, skall han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. ¹³ Tillsammans med kakor av syrat bröd skall han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer han offrar som gemenskapsoffer. ¹⁴ Av detta skall han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna skall tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. ¹⁵ Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer skall ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till följande morgon.

¹⁶ Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas följande dag. ¹⁷ Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, skall det brännas upp i eld på tredje dagen. ¹⁸ Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. ¹⁹ Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det skall brännas upp i eld. I övrigt må köttet ätas av var och en som är ren. ²⁰ Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han skall utrotas ur sitt folk. ²¹ Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, skall han utrotas ur sitt folk.

Förbud mot att förtära fett och blod

²² Herren talade till Mose. Han sade: ²³ Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter. ²⁴ Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni skall inte äta det. ²⁵ Ty var och en som äter fettet av något djur, av vilket man bär fram eldsoffer åt Herren, han skall utrotas ur sitt folk. ²⁶ Och ni skall inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. ²⁷ Var och en som förtär blod skall utrotas ur sitt folk.

Prästernas andel

²⁸ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁹ Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren. ³⁰ Med egna händer skall han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. ³¹ Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner. ³² Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. ³³ Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel. ³⁴ Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.

³⁵ Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. ³⁶ Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.

Avslutning om offren

³⁷ Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. ³⁸ Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.

Liknelsen om de tio jungfrurna

25 Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. ² Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. ³ De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. ⁴ De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. ⁵ Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. ⁶ Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. ⁷ Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. ⁸ De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. ⁹ De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. ¹⁰ Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. ¹¹ Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! ¹² Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. ¹³ Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Liknelsen om talenterna

¹⁴ Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. ¹⁵ En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent - var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg. ¹⁶ Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. ¹⁷ Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. ¹⁸ Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.

¹⁹ En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. ²⁰ Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. ²¹ Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! ²² Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat. ²³ Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

²⁴ Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. ²⁵ Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. ²⁶ Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. ²⁷ Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. ²⁸ Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. ²⁹ Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. ³⁰ Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.