Old/New Testament

Rena och orena djur

11 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ² Säg till Israels barn: Detta är de djur som ni får äta bland alla fyrfotadjur på jorden: ³ Alla de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta. ⁴ Men av de djur som idisslar och av dem som har kluvna klövar skall ni inte äta dessa: kamelen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er; ⁵ klippgrävlingen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er; ⁶ haren, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er; ⁷ svinet, ty det har visserligen klövar som är helt kluvna, men det idisslar inte. Det skall vara orent för er. ⁸ Köttet av dessa djur skall ni inte äta, och ni skall inte heller röra vid deras döda kroppar. De skall vara orena för er.

⁹ Detta får ni äta av det som är i vattnet: Allt i vattnet, i sjöarna och floderna, som har fenor och fjäll, det får ni äta. ¹⁰ Men allt i sjöarna och floderna som inte har fenor och fjäll, allt som rör sig i vattnet, ja, alla levande varelser som finns i vattnet, det skall ni anse som något avskyvärt. ¹¹ Ja, de skall vara en styggelse för er. Av deras kött skall ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni avsky. ¹² Allt i vattnet som inte har fenor och fjäll skall vara något avskyvärt för er.

¹³ Dessa är de fåglar som ni skall räkna som en styggelse, de skall inte ätas, de är en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen, ¹⁴ gladan, falken med dess arter, ¹⁵ korpen med dess arter, ¹⁶ strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, ¹⁷ ugglan, dykfågeln, uven, ¹⁸ tinsemetfågeln, pelikanen, ¹⁹ asgamen, storken, regnpiparen med dess arter, härfågeln och fladdermusen.

²⁰ Alla de flygande smådjur som går på fyra fötter skall vara en styggelse för er. ²¹ Av alla de flygande smådjur som går på fyra fötter får ni äta endast dem som ovanför sina fötter har två ben att hoppa med på jorden. ²² Dessa får ni äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter. ²³ Men alla andra flygande smådjur som har fyra fötter skall vara en styggelse för er.

²⁴ Var och en som rör vid den döda kroppen av något av följande djur ådrar sig orenhet och skall vara oren ända till kvällen, ²⁵ och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen: ²⁶ Alla de fyrfotadjur som har klövar, men inte helt kluvna, och som inte idisslar, de skall vara orena för er. Var och en som rör vid dem blir oren. ²⁷ Och alla slags fyrfotadjur som går på tassar skall vara orena för er. Var och en som rör vid deras döda kroppar skall vara oren ända till kvällen. ²⁸ Den som bär bort en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. De skall vara orena för er.

²⁹ Bland de smådjur som rör sig på marken skall dessa vara orena för er: vesslan, jordråttan, de olika slagen av ödlor, ³⁰ geckoödlan, landkrokodilen, letaan, sandödlan och kameleonten. ³¹ Bland alla smådjur skall dessa vara orena för er. Var och en som rör vid dem när de är döda skall vara oren ända till kvällen. ³² Allt som ett sådant djur faller på när det är dött blir orent, vare sig det är något slags träkärl eller kläder, något av skinn eller en säck eller vilken annan sak det kan vara som används till något behov. Man skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till kvällen, då det blir rent. ³³ Om något sådant faller i ett lerkärl, blir allt som är i detta orent, och ni skall slå sönder kärlet. ³⁴ All mat man äter som är tillredd med vatten från ett sådant kärl är oren, och all dryck man dricker ur ett sådant kärl blir oren av det. ³⁵ Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Är det en ugn eller öppen eldstad skall den förstöras, ty den blir oren. Den skall vara oren för er. ³⁶ Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlas, skall förbli ren. Men om någon rör vid själva den döda kroppen blir han oren. ³⁷ Om en sådan död kropp faller på något slags utsäde, något man sår, förblir det rent. ³⁸ Men om vatten har kommit på säden och en sådan död kropp sedan faller på den, skall den vara oren för er.

³⁹ Om något fyrfotadjur som får ätas av er, dör, skall den som rör vid den döda kroppen vara oren ända till kvällen. ⁴⁰ Den som äter kött av en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. Den som bär bort den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.

⁴¹ Alla slags smådjur som rör sig på jorden är en styggelse, de får inte ätas. ⁴² Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter bland alla de smådjur som rör sig på jorden skall ni äta något, ty de är en styggelse. ⁴³ Gör er inte själva avskyvärda genom något av dessa kryp. Ådrag er inte orenhet genom sådana, så att ni blir orena genom dem. ⁴⁴ Ty jag är Herren, er Gud. Ni skall hålla er heliga och vara heliga, ty jag är helig. Orena er inte genom något av de smådjur som rör sig på jorden. ⁴⁵ Ty jag är Herren, som har fört er upp ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Så skall ni nu vara heliga, ty jag är helig.

⁴⁶ Detta är lagen om fyrfotadjuren, om fåglarna, om alla slags levande varelser som rör sig i vattnet och om alla slags smådjur som rör sig på jorden. ⁴⁷ Den visar hur man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som får ätas och de som inte får ätas.

Kvinnors rening när de har fött barn

12 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, skall hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren. ³ På åttonde dagen skall hans förhud omskäras. ⁴ Sedan skall kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon får inte röra vid något som är heligt och hon får inte heller komma till helgedomen förrän hennes reningsdagar är över. ⁵ Men om det är en flicka som hon har fött, skall kvinnan vara oren i två veckor som vid sin månadsrening. Sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar under sitt reningsflöde.

⁶ När hennes reningsdagar är över, efter det hon fött son eller dotter, skall hon till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. ⁷ Prästen skall offra detta inför Herrens ansikte och bringa försoning för henne, så blir hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, både när hon har fött en pojke och när hon har fött en flicka.

⁸ Men om hon inte har råd med ett får, skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Prästen skall så bringa försoning för henne och hon blir ren.

Onda anslag mot Jesus

26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: ² "Ni vet att det om två dagar är påsk.^[a] Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." ³ Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. ⁴ De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. ⁵ Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

⁶ När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania, ⁷ kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. ⁸ När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? ⁹ Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga." ¹⁰ Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. ¹¹ De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. ¹² När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. ¹³ Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

¹⁴ Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna ¹⁵ och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt^[b] åt honom. ¹⁶ Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Den sista påskalammsmåltiden

¹⁷ Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" ¹⁸ Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar." ¹⁹ Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰ På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. ²¹ Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig." ²² Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?" ²³ Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. ²⁴ Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född." ²⁵ Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."