Old/New Testament

Lydnadens lön

26 Ni skall inte göra er några avgudar och inte resa upp åt er någon avbild eller stod och inte heller i ert land sätta upp några stenar med inhuggna bilder för att tillbe dem. Ty jag är Herren, er Gud. ² Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni ha vördnad. Jag är Herren.

³ Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem, ⁴ skall jag ge er regn i rätt tid, så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt. ⁵ Trösktiden skall hos er räcka till vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka till såningstiden, och ni skall ha bröd nog för att äta er mätta och ni skall bo trygga i ert land. ⁶ Och jag skall ge frid i landet, ni skall få ro och ingen skall förskräcka er. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och inget svärd skall gå fram genom ert land. ⁷ Ni skall jaga era fiender framför er, och de skall falla för era svärd. ⁸ Fem av er skall jaga hundra framför sig, och hundra av er skall jaga tiotusen, och era fiender skall falla för era svärd. ⁹ Jag skall vända mig till er och göra er fruktsamma och föröka er, och jag skall upprätthålla mitt förbund med er. ¹⁰ Gammal gröda, som legat inne länge, skall ni ha att äta. Ni skall tvingas skaffa undan den gamla för den nya. ¹¹ Och jag skall resa upp min boning mitt ibland er, och jag skall inte avvisa er. ¹² Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. ¹³ Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle vara slavar där. Jag har brutit sönder ert ok och låtit er gå med upprätt huvud.

Olydnadens följder

¹⁴ Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, ¹⁵ om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund, ¹⁶ då skall också jag handla på samma sätt mot er. Jag skall straffa er med förskräckelse, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni skall så er säd förgäves, ty era fiender skall äta den. ¹⁷ Jag skall vända mitt ansikte mot er, och ni skall bli slagna av era fiender. De som hatar er skall råda över er, och ni skall fly, även om ingen förföljer er.

¹⁸ Om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag tukta er sjufalt värre för era synders skull. ¹⁹ Jag skall krossa er stolta makt och låta er himmel bli som järn och er jord som koppar. ²⁰ Er möda skall vara förgäves, ty er jord skall inte ge sin gröda och träden i landet skall inte bära frukt.

²¹ Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. ²² Jag skall sända över er vilddjur, som skall döda era barn och fördärva er boskap och minska ert eget antal, så att era vägar blir öde.

²³ Om ni trots detta inte låter varna er av mig utan står mig emot, ²⁴ skall också jag stå er emot och slå er sjufalt för era synders skull. ²⁵ Jag skall låta er drabbas av ett hämndens svärd som skall hämnas mitt förbund, och ni skall samlas i städerna. Men där skall jag sända pest ibland er, och ni skall bli överlämnade i fienders hand. ²⁶ Jag skall så fördärva ert livsuppehälle att ert bröd skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor. Brödet skall lämnas ut efter vikt, och när ni äter skall ni inte bli mätta.

²⁷ Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan står mig emot, ²⁸ skall också jag i vrede stå er emot och tukta er sjufalt för era synders skull. ²⁹ Ni skall tvingas äta era söners och döttrars kött. ³⁰ Jag skall ödelägga era offerhöjder och utrota era solstoder. Jag skall kasta era döda kroppar på era eländiga avgudars döda kroppar, och jag skall visa er ifrån mig. ³¹ Jag skall göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag skall inte mer med välbehag känna doften av era offer. ³² Jag skall själv ödelägga landet, så att era fiender som bor där skall häpna över det. ³³ Men er skall jag sprida ut bland hednafolken och jag skall förfölja er med draget svärd. Så skall ert land bli en ödemark och era städer ruiner.

³⁴ Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater under hela den tid som det ligger öde och ni är i era fienders land. Ja, då skall landet vila och få gottgörelse för sina sabbater. ³⁵ Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få den vila det inte fick på era sabbater, då ni bodde där. ³⁶ Och åt dem som blir kvar av er, skall jag ge försagda hjärtan där de är i sina fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som rörs av vinden. De skall fly som om de flydde för svärd och falla, även om ingen förföljer dem. ³⁷ De skall stupa på varandra som om de stupade för svärd, även om ingen förföljer dem. Ja, ni skall inte kunna hålla stånd mot era fiender. ³⁸ Ni skall förgås bland hednafolken, och era fienders land skall förtära er. ³⁹ De som blir kvar av er skall genom sin egen missgärning tyna bort i era fienders land. Också genom sina fäders missgärning skall de tyna bort, liksom dessa har gjort.

⁴⁰ De skall bekänna den missgärning de själva har begått och den deras fäder har begått, att de har handlat trolöst mot mig och stått mig emot, ⁴¹ så att också jag måste stå dem emot och föra dem bort till deras fienders land. Ja, då skall deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de skall få lida för sin missgärning. ⁴² Då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham. Och jag skall tänka på landet. ⁴³ Ty landet skall överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde, när folket är borta. Själva skall de få lida för sin missgärning, just därför att de förkastade mina lagar och därför att de avvisade mina stadgar. ⁴⁴ Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avvisa dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. ⁴⁵ Nej, dem till godo skall jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.

⁴⁶ Dessa är de stadgar, domslut och lagar som Herren fastställde mellan sig och Israels barn på Sinai berg genom Mose.

Priset för återlösning av det som tillhör Herren

27 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barn: Om någon gör ett heligt löfte, skall du bestämma lösensumman åt Herren för personerna ifråga. ³ Om det gäller en man som är mellan tjugo och sextio år gammal, skall du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt. ⁴ Om det är fråga om en kvinna, skall du fastställa värdet till trettio siklar. ⁵ Om det är fråga om någon som är mellan fem och tjugo år gammal, skall det värde du fastställer vara tjugo siklar för en pojke och tio siklar för en flicka. ⁶ Om det är fråga om någon som är mellan en månad och fem år gammal, skall det värde du bestämmer vara fem siklar silver för en pojke och tre siklar silver för en flicka. ⁷ Om det gäller någon som är sextio år gammal eller däröver, skall det värde du bestämmer vara femton siklar för en man och tio siklar för en kvinna. ⁸ Om någon är så fattig att han inte kan betala det värde du bestämmer, skall han ställas fram inför prästen, och denne skall fastställa ett värde för honom. Efter vad den som gjort löftet kan betala, skall prästen fastställa värdet för honom.

⁹ Om det gäller boskap av de slag man får bära fram som offer åt Herren, skall allt sådant vara heligt, sedan man givit det åt Herren. ¹⁰ Man får inte utväxla eller byta ut det, varken ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon ändå byter ut ett djur mot ett annat, skall både det förra och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt. ¹¹ Men om frågan gäller något slags orent djur som man inte får bära fram som offer åt Herren, skall djuret ställas fram inför prästen, ¹² och han skall fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som du, prästen, fastställer det, så skall det vara. ¹³ Om ägaren vill lösa djuret, skall han till det värde du har bestämt lägga en femtedel av värdet.

¹⁴ Om någon helgar sitt hus som något heligt åt Herren, skall prästen fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som han fastställer dess värde, så skall det vara. ¹⁵ Om den som har helgat sitt hus vill lösa det, skall han till det värde i pengar som du har bestämt lägga en femtedel. Då blir det hans.

¹⁶ Om någon helgar åt Herren ett stycke åker av den egendom han ärvt, skall du bestämma dess värde efter utsädet på den. Varje homer utsäde skall motsvara femtio siklar silver. ¹⁷ Om han helgar sin åker ända från jubelåret, skall det förbli vid det värde du bestämmer. ¹⁸ Men om han helgar sin åker efter jubelåret, skall prästen beräkna penningvärdet åt honom efter det antal år som återstår till nästa jubelår. Ett motsvarande avdrag skall göras på det värde du förut har bestämt. ¹⁹ Om den som har helgat åkern vill lösa den, skall han lägga till en femtedel till det pris du har bestämt. Då förblir den hans. ²⁰ Om han inte löser åkern utan säljer den till någon annan, får åkern sedan inte lösas, ²¹ utan när den frånträds på jubelåret, skall den vara helgad åt Herren som en åker som avskilts för tillspillogivning. Hans egendom tillfaller då prästen.

²² Om någon helgar åt Herren en åker som han har köpt och som inte hör till den egendom han ärvt, ²³ skall prästen åt honom räkna ut det bestämda värdet fram till jubelåret, och samma dag skall han erlägga den summa som du har bestämt. Den skall vara helgad åt Herren. ²⁴ Men på jubelåret skall åkern gå tillbaka till den som den köpts ifrån, till den som ägde den som sin egendom. ²⁵ När du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugo gera.

²⁶ Men det som är förstfött bland boskap och som tillhör Herren redan som förstfött skall ingen helga. Vare sig det är ett djur av nötboskapen eller ett djur av småboskapen, tillhör det redan Herren. ²⁷ Men om det är fråga om något orent djur, skall man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, skall det säljas efter det värde du bestämmer.

²⁸ Om det är fråga om något tillspillogivet, som någon har givit till spillo åt Herren av allt han äger, det må vara en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får detta varken säljas eller lösas. Allt tillspillogivet är högheligt och tillhör Herren.

²⁹ En människa som har blivit tillspillogiven får aldrig lösas. Hon måste dödas.

³⁰ All tionde av jorden, både av säden på jorden och av trädens frukt, tillhör Herren. Den är helgad åt Herren. ³¹ Om någon vill lösa något av sin tionde, skall han lägga till femtedelen av värdet. ³² Beträffande tionde av nötboskap eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara helgat åt Herren.

³³ Man skall inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, skall både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt Herren. Det får inte lösas.

³⁴ Dessa är de bud som Herren genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.

Jesus förlåter synder

2 Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, ² samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. ³ Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. ⁴ Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. ⁵ Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." ⁶ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: ⁷ "Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." ⁸ Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? ⁹ Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? ¹⁰ Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame: ¹¹ "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!" ¹² Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett."

Jesus hos publikaner och syndare

¹³ Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. ¹⁴ När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi^[a] steg upp och följde honom.

¹⁵ När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare^[b] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. ¹⁶ De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?" ¹⁷ Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."

Jesus och fastan

¹⁸ Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: "Varför fastar^[c] Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?" ¹⁹ Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta. ²⁰ Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta. ²¹ Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre. ²² Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."

Jesus är sabbatens Herre

²³ En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. ²⁴ Då sade fariseerna till honom: "Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?" ²⁵ Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: ²⁶ hur han gick in i Guds hus, då Abjatar^[d] var överstepräst, och åt skådebröden,^[e] som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?" ²⁷ Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. ²⁸ Så är Människosonen Herre också över sabbaten."