Old/New Testament

Prästernas helighet

21 Herren sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk ² utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror ³ eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall må han ådraga sig orenhet genom henne. ⁴ Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte ådraga sig orenhet och göra sig ohelig.

⁵ Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp. ⁶ De skall vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldsoffer, sin Guds mat. Därför skall de vara heliga.

⁷ Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. ⁸ Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig.

⁹ Om en dotter till en präst van- ärar sig genom att bedriva otukt, vanärar hon sin far. Hon skall brännas upp i eld.

¹⁰ Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, skall inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder. ¹¹ Han skall inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig. ¹² Han skall inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, ty den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren. ¹³ Till hustru skall han ta en kvinna som är jungfru. ¹⁴ Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en sköka, utan han skall ta en jungfru av sitt eget folk till hustru, ¹⁵ så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, ty jag är Herren, som helgar honom.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷ Säg till Aron: Av dina avkomlingar i kommande släkten skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin Guds mat. ¹⁸ Ingen som har något lyte får träda fram, varken en blind eller halt eller en som har ett lyte i ansiktet eller har någon lem för stor, ¹⁹ ingen med bruten arm eller brutet ben, ²⁰ ingen som är puckelryggig eller dvärg eller som har fel på ögat eller som har skabb eller något annat utslag eller som är kastrerad. ²¹ Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå fram för att offra Herrens eldsoffer. Har han ett lyte, får han inte gå fram för att offra sin Guds mat. ²² Han må äta sin Guds mat, både det som är högheligt och det som är heligt. ²³ Men eftersom han har ett lyte skall han inte gå in till förlåten eller gå fram till altaret, så att han ohelgar mina heliga ting. Ty jag är Herren, som helgar dem.

²⁴ Detta talade Mose till Aron och hans söner och alla Israels barn.

22 Och Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Aron och hans söner att de skall hålla sig borta från de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt mig, så att de inte ohelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. ³ Säg till dem: Om i kommande släkten någon av era avkomlingar, medan han är oren, rör vid de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt Herren, skall han utrotas ur min åsyn. Jag är Herren. ⁴ Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han inte äta av de heliga gåvorna förrän han har blivit ren. Och den som rör vid någon som har blivit oren genom en död, eller någon som haft sädesuttömning, ⁵ eller den som rör vid något smådjur som förorsakar orenhet, eller vid en människa som man blir oren genom, hur hon än har blivit oren - ⁶ den som rör vid något sådant skall vara oren ända till kvällen och skall inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat sin kropp i vatten. ⁷ Men när solen har gått ner är han ren, och sedan kan han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. ⁸ Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han inte äta, så att han blir oren genom det. Jag är Herren. ⁹ De skall hålla fast vid det jag har befallt dem iaktta, så att de inte för det heligas skull kommer att bära på synd och drabbas av döden, därför att de ohelgar det. Jag är Herren, som helgar dem.

¹⁰ Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare skall inte äta av det heliga. ¹¹ Men när en präst har köpt en slav för sina pengar, får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat. ¹² Om en dotter till en präst gifter sig med en lekman, får hon inte äta av det heliga som har getts som offergåva. ¹³ Men om dottern till en präst har blivit änka eller blivit förskjuten och inte har några barn och hon kommer tillbaka till sin fars hus och bor där som i sin ungdom, då får hon äta av sin fars mat. Men ingen obehörig skall äta av den. ¹⁴ Om någon av misstag äter av det heliga, skall han ge en helig offergåva till prästen och lägga till en femtedel. ¹⁵ Prästerna skall inte ohelga de heliga gåvor som Israels barn offrar åt Herren ¹⁶ och därigenom dra över dem missgärning och skuld, när de äter av deras heliga gåvor. Ty jag är Herren, som helgar dem.

Föreskrifter om djuroffer

¹⁷ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill bära fram något offer, ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, skall ni göra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga. ¹⁹ Offret skall vara ett felfritt handjur av nötboskapen, av fåren eller av getterna. ²⁰ Ni skall inte offra ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant offer blir ni inte välbehagliga.

²¹ Och när någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskapen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli välbehagligt. Inget lyte får finnas på offerdjuret. ²² Det som är blint eller brutet, stympat eller sårigt, eller har skabb eller utslag skall ni inte offra åt Herren. Eldsoffer av något sådant skall ni inte lägga på altaret åt Herren. ²³ Ett djur av nötboskapen eller småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, kan du offra som frivilligt offer, men som löftesoffer blir det inte välbehagligt. ²⁴ Ni får inte offra åt Herren ett djur, vars testiklar blivit klämda, krossade, avslitna eller bortskurna. Sådant skall ni inte göra i ert land. ²⁵ Inte heller av en utlänning skall ni ta emot och offra sådana djur till mat åt er Gud, ty de är skadade, de har ett lyte. Genom sådana blir ni inte välbehagliga.

²⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ²⁷ När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall djuret dia sin mor i sju dagar. Men från den åttonde dagen är det välbehagligt som eldsoffergåva åt Herren. ²⁸ Ni skall inte slakta något djur, vare sig av nötboskapen eller småboskapen, på samma dag som dess avkomma.

²⁹ När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren, skall ni offra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga. ³⁰ Det skall ätas samma dag. Ni skall inte lämna något av offret kvar till följande morgon. Jag är Herren.

³¹ Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. ³² Ni skall inte ohelga mitt heliga namn, ty jag vill hållas helig bland Israels barn. Jag är Herren, som helgar er ³³ och som har fört er ut ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Jag är Herren.

Jesus uppstår ur graven

28 Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen,^[a] gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven. ² Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. ³ Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. ⁴ Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. ⁵ Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. ⁶ Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! ⁷ Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."

⁸ De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar. ⁹ Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. ¹⁰ Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."

Vaktstyrkans rapport

¹¹ Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och underrättade översteprästerna om allt som hade hänt. ¹² Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar ¹³ och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. ¹⁴ Och om landshövdingen får höra det, skall vi tala med honom och se till att ni kan känna er helt lugna." ¹⁵ De tog emot pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är detta rykte spritt bland judarna.

Jesu missionsbefallning

¹⁶ De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. ¹⁷ Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. ¹⁸ Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. ¹⁹ Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn ²⁰ och lär dem att hålla^[b] allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."