Old/New Testament

Syndoffret

4 Herren talade till Mose. Han sade: ² Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, ³ skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått. ⁴ Han skall föra fram tjuren inför Herrens ansikte till uppenbarelsetältets ingång och han skall lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför Herren. ⁵ Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet, ⁶ och han skall doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herrens ansikte framför förlåten till helgedomen.

⁷ Därefter skall prästen stryka med blodet på hornen på den väldoftande rökelsens altare, som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet från tjuren skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁸ Och allt fett på syndofferstjuren skall han avlägsna, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, ⁹ de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna. ¹⁰ Fettet skall tas ut så som det tas ut ur tjuren för gemenskapsoffret. Och prästen skall bränna det på brännoffersaltaret. ¹¹ Men tjurens hud och allt hans kött, hans huvud, fötter, inälvor och orenhet, ¹² allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.

¹³ Om Israels hela menighet försyndar sig utan att församlingen märker det och de bryter mot något av Herrens bud och gör sådant som inte får göras och därigenom ådrar sig skuld, ¹⁴ och sedan den synd de har begått blir känd, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet. ¹⁵ Och de äldste i menigheten skall lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och man skall slakta tjuren inför Herren. ¹⁶ Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet, ¹⁷ och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger framför förlåten inför Herrens ansikte.

¹⁸ Därefter skall han stryka en del av blodet på hornen på det altare som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹⁹ Allt fett skall han ta ut ur tjuren och bränna det på altaret. ²⁰ Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de förlåtelse. ²¹ Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.

²² Om en ledare syndar genom att han av misstag bryter mot något av Herrens, sin Guds, bud och gör sådant som inte får göras och han därigenom ådrar sig skuld, ²³ eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, skall han som sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön. ²⁴ Han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta den inför Herrens ansikte på samma plats som man slaktar brännoffret. Det är ett syndoffer. ²⁵ Prästen skall ta något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn, men det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret. ²⁶ Allt fettet skall han bränna på altaret, så som man gör med fettet vid gemenskapsoffret. Och när prästen bringar försoning för honom till rening från hans synd, får han förlåtelse.

²⁷ Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt Herrens bud och därigenom ådrar sig skuld, ²⁸ eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön. ²⁹ Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det på den plats där brännoffersdjuren slaktas. ³⁰ Prästen skall ta något av blodet på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn, men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot. ³¹ Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret till en ljuvlig doft för Herren. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.

³² Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, skall han föra fram ett felfritt djur av honkön. ³³ Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och slakta det till syndoffer på samma plats som man slaktar brännoffersdjuren. ³⁴ Prästen skall ta av syndoffrets blod på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot. ³⁵ Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur lammet till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Och när prästen bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.

Syndoffer för olika förseelser

5 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning. ² Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, det må vara den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och ådrar sig skuld. ³ Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så ådrar han sig skuld. ⁴ Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar - att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed - och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han ådragit sig skuld i något av dessa avseenden. ⁵ Då skall han, när han ådragit sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått. ⁶ Som offer för sin synd skall han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom för hans synd.

⁷ Men om han inte har råd med ett sådant djur, skall han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer. ⁸ Han skall bära fram dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det, ⁹ och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men det övriga blodet skall kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. ¹⁰ Den andra duvan skall han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.

¹¹ Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, skall han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl till syndoffer, men inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse på det, ty det är ett syndoffer. ¹² Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. ¹³ Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Det övriga skall tillhöra prästen liksom vid matoffret.

Skuldoffret

¹⁴ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁵ Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, skall han som skuldoffer föra fram åt Herren en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns vikt. ¹⁶ Han skall ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta skall han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldoffersbaggen, får han förlåtelse. ¹⁷ Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något Herrens bud och gör sådant som inte får göras, ådrar han sig skuld och bär på missgärning. ¹⁸ Han skall som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse. ¹⁹ Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför Herren.

Människosonens återkomst

²⁹ Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. ³⁰ Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.^{[a] 31} Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

³² Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. ³³ När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. ³⁴ Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. ³⁵ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. ³⁶ Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

³⁷ Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. ³⁸ Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, ³⁹ och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. ⁴⁰ Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. ⁴¹ Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

⁴² Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. ⁴³ Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten^[b] tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁴ Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

⁴⁵ Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, ⁴⁶ salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. ⁴⁷ Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. ⁴⁸ Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, ⁴⁹ och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, ⁵⁰ då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till ⁵¹ och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.