Old/New Testament
De nya stentavlorna
34 Herren sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. 2 Var redo tidigt i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. 3 Ingen får stiga upp tillsammans med dig, och på hela berget får inte heller någon annan visa sig. Får och nötboskap får inte heller gå i bet framför detta berg."
4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 6 Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: " Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet." 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."
Förbundet förnyas
10 Herren svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland skall se Herrens gärning, ty det som jag gör med dig är förunderligt stort. 11 Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. 12 Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. 13 I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. 14 Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. 15 Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. 16 Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.
17 Du skall inte göra några gjutna gudar åt dig.
18 Du skall fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Ty det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.
19 Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. 20 Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.
21 Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.
22 Du skall fira veckohögtiden när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden vid årets slut. 23 Tre gånger om året skall alla dina män träda fram inför din Herre, Herren, Israels Gud. 24 Ty jag skall driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen skall stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte.
25 Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Påskhögtidens slaktoffer skall inte lämnas kvar över natten till morgonen.
26 Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus.
Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor."
27 Herren sade till Mose: "Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel." 28 Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.
Strålglansen från Moses ansikte
29 När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med Herren. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han framhöll för dem allt som Herren hade sagt honom på Sinai berg. 33 När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet. 34 Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. 35 Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Regler för sabbaten
35 Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: "Detta är vad Herren har befallt er att göra. 2 Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en Herrens sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 3 Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor."
Material till tabernaklet
4 Mose sade till hela Israels menighet: "Detta är vad Herren har befallt: 5 Tag upp bland er en offergåva åt Herren. Var och en som har ett hjärta som är villigt till det skall bära fram denna offergåva åt Herren: guld, silver och koppar, 6 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7 rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, 8 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 9 samt onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
10 Alla konstnärligt begåvade män bland er skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt: 11 tabernaklet, dess tält och överdraget till det, dess hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och fotstycken, 12 arken med dess stänger, nådastolen och förlåten som skall hänga framför den, 13 bordet med dess stänger och alla tillbehör och skådebröden, 14 ljusstaken med dess tillbehör och lampor, oljan till ljusstaken, 15 rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tabernaklet, 16 brännoffersaltaret med det koppargaller som hör till det, stängerna och alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 17 omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården, 18 tabernaklets och förgårdens tältpluggar med deras tältlinor 19 samt kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder."
Folkets offergåvor
20 Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose. 21 Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt Herren till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna. 22 De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt Herren. 23 Var och en som ägde mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade fårskinn och tahasskinn bar fram det. 24 Alla som kunde ge en gåva av silver eller koppar bar fram sin gåva åt Herren, och var och en som ägde akacieträ för arbetets utförande bar fram det. 25 Alla konstnärligt begåvade kvinnor spann med sina händer mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och bar fram vad de spunnit, 26 och alla kvinnor, som manades till det i sitt hjärta och kunde konsten, spann gethår. 27 Hövdingarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar för efoden och bröstskölden, 28 kryddor och olja till ljusstaken, till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen. 29 Och varje man och kvinna av Israels barn som hade ett villigt hjärta att bära fram något till allt det arbete som Herren hade befallt genom Mose att man skulle göra, bar fram sin frivilliga gåva åt Herren.
Besalel och Oholiab
30 Mose sade till Israels barn: "Se, Herren har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, 31 och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, 32 så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, 33 slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 34 Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också givit förmågan att undervisa andra. 35 Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och andra vävnader, ja, att utföra alla slags arbeten och tänka ut konstfulla verk.
De dödas uppståndelse
23 Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: 24 "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. [a] 25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju. 27 Sist av alla dog hustrun. 28 Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. 31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?[b] Han är inte en Gud för döda utan för levande." 33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. [c] 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. [d] 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."[e]
Vad anser ni om Messias?
41 Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: 42 "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids". 43 Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre:[f] Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.[g] 45 Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"[h] 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln