M’Cheyne Bible Reading Plan
Regler för nasirlöftet
6 Sedan talade Herren till Mose: 2 ”Säg till israeliterna att när en man eller en kvinna avlägger ett särskilt löfte om att avskilja sig som nasir[a] åt Herren, 3 ska de inte under hela den period som löftet gäller dricka vin eller jästa drycker av något slag inte heller druvsaft och inte smaka vare sig druvor eller russin. 4 Han får inte under sin nasirtid äta av något som kommer från vinstocken, inte ens kärnor eller skal.
5 Under hela denna bestämda tid får ingen rakkniv vidröra mannens huvud. Han ska vara helig och avskild för Herren under hela sin nasirtid och låta sitt hår växa fritt.
6 Han får inte heller komma i närheten av en död människa under hela perioden för sitt avskiljande för Herren, 7 inte ens om det är hans far, mor, bror eller syster som dör får han orena sig. Han bär nämligen på sitt huvud ett tecken på att han är avskild åt sin Gud. 8 Så länge han är nasir är han helgad åt Herren. 9 Om han får sitt huvud orenat genom att någon plötsligt och oväntat dör vid hans sida, ska han efter sju dagar, samma dag som han renar sig, raka sitt huvud. 10 Den åttonde dagen ska han ta två turturduvor eller unga duvor och bära fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 11 Prästen ska offra den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och skaffa försoning för hans synd som han begått genom beröringen med den döda kroppen. Samma dag måste han åter helga sitt huvud. 12 Han måste vara avskild åt Herren lika länge som han lovat och bära fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer. De dagar av hans löftesperiod som gått innan han blev orenad räknas inte.
13 Denna lag gäller en nasir. När nasirtiden är över ska han gå till uppenbarelsetältets ingång 14 och som brännoffer till Herren offra ett årsgammalt, felfritt lamm. Som syndoffer ska han också bära fram ett årsgammalt lamm av honkön utan fel och till gemenskapsoffer en bagge också den felfri. 15 Han ska också bära fram en korg med osyrat bröd, brödkakor gjorda på fint mjöl blandat med olja och kakor smorda med olja tillsammans med matoffer och dryckesoffer. 16 Prästen ska bära fram dessa till Herren och offra syndoffret och brännoffret, 17 och sedan offra baggen som gemenskapsoffer tillsammans med korgen med det osyrade brödet och slutligen matoffret tillsammans med dryckesoffret.
18 Sedan ska nasiren raka av sitt hår, tecknet på nasirlöftet, vid ingången till uppenbarelsetältet och håret ska kastas i elden under gemenskapsoffret. 19 När mannens huvud, nasirtecknet, har blivit rakat, ska prästen ta den kokta bogen från baggen, en av brödkakorna ur korgen och en av tunnkakorna, båda osyrade, och lägga alltsammans i mannens händer. 20 Prästen ska sedan lyfta upp det som ett offer till Herren. Alltsammans är helgat åt prästen, även offerbogen och lårstycket som burits fram. Sedan får nasiren dricka vin igen.
21 Detta är lagen för en nasir som avlagt ett löfte och hans offer åt Herren i enlighet med hans löfte. Förutom dessa offer ska han bära fram det han har råd med. Han måste hålla löftet han gett och likaså nasirlagen.”
Herrens välsignelse över folket
22 Sedan talade Herren till Mose:
23 ”Säg till Aron och hans söner att de ska välsigna Israels folk med dessa ord:
24 ’Herren välsigne
och bevare dig.
25 Herren låte sitt ansikte lysa mot dig
och vare nådig mot dig,
26 Herren vände sitt ansikte till dig
och ge dig sin frid[b].’
27 Så ska Aron och hans söner lägga mitt namn[c] över Israels folk och jag ska själv välsigna dem.”
Tacksägelse och bön
(Ps 70)
40 För körledaren. Av David. En psalm.
2 Uthålligt väntade jag på Herren,
tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog upp mig ur fördärvets grop,
upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
och ställde mig på fast mark.
4 Han gav mig en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
och sätta sin lit till Herren.
5 Lycklig är den som förtröstar på Herren
och som inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av till falska gudar.
6 Herre, min Gud,
du har gjort många under och planer för oss.
Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
är de så många att jag inte kan räkna dem.
7 Offer och gåvor önskade du inte.
– Du har gett mig öron[a] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
frågade du inte efter.
8 Då sa jag: ”Se, här är jag.
I bokrullen står det skrivet om mig.
9 Jag vill göra din vilja, min Gud,
för din lag är i mitt hjärta.”
10 Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.
12 Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
låt din nåd och sanning bevara mig.
13 Olyckor utan tal omger mig,
mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
och hela mitt livsmod sviktar.
14 Herre, jag ber, befria mig!
Skynda dig och kom till min hjälp!
15 Låt skam och vanära komma över alla dem
som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
16 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
häpna och skämmas.
17 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”
18 Jag är betryckt och fattig,
men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
min Gud, dröj inte!
En lidandes bön
41 För körledaren. En psalm av David.
2 Lycklig är den som tar hand om den svage.
Herren befriar honom på olyckans dag.
3 Herren skyddar honom och håller honom vid liv.
I landet prisas hans lycka,
och han utlämnas inte till sina fiender.
4 Herren vårdar honom på sjukbädden när han ligger sjuk,
du låter honom återhämta sig från sjukdomen.
5 Jag sa: ”Herre, var nådig mot mig
och gör mig frisk igen,
för jag har syndat mot dig!”
6 Mina fiender säger elakt om mig:
”När ska han dö och hans namn utplånas?”
7 När någon kommer och besöker mig
talar han falskt och samlar på ondska,
för att sedan gå och sprida ut det.
8 Alla mina ovänner viskar tillsammans
och tänker ut ont mot mig.
9 ”Han har drabbats av en förfärlig sjukdom
och kommer aldrig mer upp ur sängen där han ligger!”
10 Till och med min vän som jag litade på och som åt mitt bröd
har lyft sin häl mot mig[b].
11 Herre, var mig nådig, hjälp mig upp!
Låt mig ge dem vad de förtjänar!
12 Då vet jag att du älskar mig,
om min fiende inte får triumfera över mig.
13 Du upprätthåller min integritet
och låter mig vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet.
Amen, amen!
Han:
4 Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
2 Dina tänder är som en flock nyklippta tackor
som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
3 Dina läppar är som ett rosenrött band,
ja ljuvlig är din mun.
Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja.
4 Din hals är som Davids torn,
med rader av stenar,[a]
där tusen sköldar hänger,
och krigarnas alla koger.
5 Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar,
som betar bland liljorna.
6 Tills vinden vaknar[b] och skuggorna flyr,
vill jag gå till myrrahöjden och rökelseberget.
7 Allting hos dig är så skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
8 Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Träd ner från Amanas topp,
från Senirs och Hermons topp,
från lejonens hålor
och från leopardernas berg.
9 Du har tagit mitt hjärta,
min syster och min brud,
du har tagit mitt hjärta
med en enda blick
och med en enda pärla i ditt halsband.
10 Så skön din kärlek är, min syster och min brud.
Din kärlek är ljuvare än vin,
din parfym doftar mer än någon krydda.
11 Dina läppar, min brud, dryper av honung,
honung och mjölk är under din tunga,
och doften av dina kläder är som doften av Libanon.
12 Min syster och brud är en inhägnad trädgård,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13 I din lustgård finns
granatträd med ljuvliga frukter,
henna och nardus,
14 nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftande träd,
myrra och aloe
och alla slags finaste kryddor.
15 Du är trädgårdens källa,
en brunn med levande vatten,
en ström från Libanon.
Hon:
16 Vakna upp, nordanvind!
Kom, sunnanvind!
Blås över min trädgård
och låt dess sköna dofter spridas!
Låt min älskade komma till sin trädgård
och njuta av dess härliga frukter.
Guds folk får vila
4 Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. 2 Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. 3 Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa:
”Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[a]
Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. 4 Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”[b] 5 Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”
6 Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. 7 Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt:
”Om ni idag hör hans röst,
så förhärda inte era hjärtan.”[c]
8 Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. 9 Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. 10 Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 11 Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.
12 Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar. 13 Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.
Jesus är vår överstepräst
14 Då vi nu har en stor överstepräst som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 15 Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.