M’Cheyne Bible Reading Plan
Prästerna bär fram offren
9 På den åttonde dagen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel. 2 Han sa till Aron: ”Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. 3 Säg till Israels folk att ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria. 4 Ta också ett gemenskapsoffer till Herren bestående av en tjur och en bagge och ett matoffer av mjöl blandat med olja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för er.”
5 De ledde alltså fram allt detta till uppenbarelsetältet som Mose hade befallt och hela församlingen kom och ställde sig inför Herren. 6 Mose sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er och han ska uppenbara sin härlighet för er.”
7 Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra sitt syndoffer och brännoffer och skaffa försoning för sig själv och folket och sedan offra folkets offer för att försona dem så som Herren hade befallt.
8 Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som sitt syndoffer. 9 Hans söner förde fram blodet åt honom och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret. 10 På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp syndoffrets fett, njurarna, fettet runt dessa och fettet runt levern, 11 men köttet och huden brände han upp utanför lägret. 12 Därefter slaktade han brännoffersdjuret, hans söner gav honom blodet och han stänkte det på altarets alla sidor. 13 De bar fram till honom stycke efter stycke av djuret, även dess huvud, och han brände upp alltsammans på altaret. 14 Sedan tvättade han inälvorna och benen och brände också detta på brännoffret på altaret.
15 Därefter bar han fram folkets offer. Han slaktade bocken och offrade folkets syndoffer på samma sätt som han gjort med det förra offret. 16 Så offrade han brännoffer till Herren i överensstämmelse med de givna föreskrifterna.
17 Sedan bar han fram matoffret. Han tog en handfull av det och brände det på altaret förutom morgonens brännoffer.
18 Han slaktade tjuren och baggen, folkets gemenskapsoffer. Arons söner bar fram blodet till honom och han stänkte det på altarets alla sidor. 19 Fettet från tjuren och baggen, fettet från deras svansar, fettet runt inälvorna och fettet runt njurarna och levern 20 placerade han på bringorna och brände upp fettet på altaret. 21 Men han lyfte upp bringorna och högra låret inför Herren som ett lyftoffer, så som Mose hade befallt.
22 Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. 23 Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet och när de kom ut igen, välsignade de folket och Herrens härlighet visade sig för hela folket. 24 Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken.
Varför går det väl för syndaren?
10 Herre, varför står du så långt borta,
varför gömmer du dig i tider av nöd?
2 I övermod jagar den gudlöse den svage.
Låt dem fångas i sina egna intriger!
3 Den gudlöse skryter med sina egna begär,
välsignar den girige och föraktar Herren.
4 Den gudlöse sätter näsan i vädret.
”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.[a]
5 Ändå lyckas han i allt vad han gör,
han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
han fnyser åt sina fiender.
6 Han tänker för sig själv:
”Inget kan rubba mig.
Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”
7 Deras mun är full av förbannelse och lögn,
under hans tunga finns ofärd och olycka.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
9 Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
och faller av hans styrka.[b]
11 Han säger för sig själv:
”Gud har glömt det,
han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”
12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga för sig själv:
”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
du hjälper den faderlöse.[c]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
Ställ honom till svars för sin ondska,
så att den inte finns mer.
16 Herren är kung, alltid och för evigt.
De främmande folken försvinner från hans land.
17 Herre, du hör de förtrycktas längtan,
du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18 Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]
24 Var inte avundsjuk på onda människor
och längta inte efter deras gemenskap.
2 De planerar för våldsdåd,
och så fort de öppnar munnen skapar de ofärd.
3 Med vishet byggs huset,
och genom gott omdöme befästs det,
4 genom kunskap fylls rummen
med värdefulla och vackra saker.
5 Den vise är stark
och en kunskapens man har en växande kraft.
6 Med planläggning ska du föra krig,
och räddning kommer när det finns många rådgivare.
7 Visheten är ouppnåelig för den dumme.
När rådsmötet hålls i byporten kan han inte öppna munnen.
8 Den som planerar något ont
gör sig känd som intrigmakare.
9 Den dummes planer är synd,
och smädaren är avskydd av alla.
10 Om du blir modlös i nödens stund,
är din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden,
grip in när de stapplar till att slaktas.
12 Om du säger: ”Vi kände inte till detta”,
så märker han som prövar hjärtan det,
han som vakar över ditt liv vet,
och han belönar varje människa efter vad hon gjort.
13 Min son, ät honung, för det är gott,
honung från honungskakan smakar sött.
14 Du ska veta att sådan är också visheten för din själ.
Om du finner den finns det en framtid för dig,
och ditt hopp görs inte om intet.
15 Du gudlöse, ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem,
ödelägg inte hans boning.
16 Sju gånger kan de rättfärdiga falla och resa sig igen,
men de onda stupar i sin olycka.
17 Bli inte skadeglad när din fiende råkar illa ut.
Tillåt dig inte att jubla när han faller,
18 så att Herren ser på det med missnöje
och vänder sin vrede från honom.
19 Reta dig inte på de onda,
avundas inte de gudlösa,
20 för de onda har ingen framtid,
och de gudlösas ljus kommer att blåsas ut.
21 Min son, frukta Herren och kungen,
och ha ingenting att göra med de upproriska.
22 En olycka kan plötsligt drabba dem,
och vem vet när en katastrof kommer från någon av dem?[a]
Tillägg till de visas ord
23 Dessa är ytterligare ord av de visa:
Att döma partiskt är fel.
24 Den som säger till den skyldige: ”Du är oskyldig”,
förbannas av folk och fördöms av nationer.
25 Men den som dömer rätt går det väl,
och han får en rik välsignelse.
26 Ett uppriktigt svar är
som en kyss på läpparna.
27 Gör färdigt ditt arbete där ute och allting klart på åkern.
Därefter kan du bygga dig ett hus.
28 Vittna inte mot din medmänniska utan orsak.
Varför skulle du ljuga?
29 Säg inte: ”Nu kan jag ge igen för allt han gjort mot mig.
Jag vill ge honom vad han förtjänar.”
30 Jag gick förbi en lat mans åker
och en vingård som tillhörde en man som saknade vett.
31 Den var övervuxen med törnen, full av nässlor,
och stenmuren var nedriven.
32 När jag såg på detta tog jag intryck
och lärde mig en läxa av vad jag såg:
33 Lite extra sömn, lite mer slummer,
lite mer vila med armarna i kors,
34 så kommer fattigdomen över dig som en rövare,
och armodet som en beväpnad[b] man.
3 När vi inte kunde stå ut längre, beslöt vi oss därför att själva stanna kvar i Athen 2 och skicka vår bror Timotheos, Guds medarbetare som sprider evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er tro, 3 så att ingen vacklar under dessa svårigheter. De ingår i vad som ligger framför oss, det visste ni redan. 4 Medan vi fortfarande var kvar hos er, sa vi till er att vi kommer att få lida, och så har det också blivit, som ni vet.
5 När jag inte längre kunde stå ut, skickade jag därför Timotheos för att ta reda på hur det var med er tro. Jag var rädd att frestaren kunde ha lockat er, så att vårt arbete hade varit förgäves.
Timotheos glädjande rapport
6 Men nu har Timotheos just återvänt med de goda nyheterna om er tro och kärlek, och han har berättat att ni minns oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter er. 7 Syskon, ni har med er tro gett oss nytt mod i alla våra svårigheter och lidanden här. 8 Nu kan vi leva upp igen, när ni står fasta i Herren.
9 Vi kan inte nog tacka Gud för er, för den glädje ni har gett oss inför vår Gud! 10 Dag och natt ber vi nu ivrigt till Gud att vi ska få träffa er igen, så att vi kan hjälpa er med det som fortfarande saknas i er tro.
11 Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus låta det bli möjligt för oss att resa till er. 12 Måtte Herren också låta er kärlek till varandra och till alla människor bli stark och överflödande, precis som vår kärlek till er, 13 så att ni alltmer styrkas i era hjärtan och kan stå klanderfria och heliga inför vår Gud och Fader, den dag då vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga[a].
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.