M’Cheyne Bible Reading Plan
Stammarnas plats i lägret
2 Herren talade vidare till Mose och Aron:
2 ”Israeliterna ska slå läger runt om tältet, var man på sin plats under det banér som tillhör hans släkt, dock ett stycke från uppenbarelsetältet.”
3 På framsidan österut ska Judas häravdelningar ha sitt läger under sitt banér. Nachshon, Amminadavs son, ska vara ledare för Judas män, 4 de 74 600 inmönstrade från den häravdelningen.
5 Isaskars stam ska ha sitt läger intill honom med Netanel, Suars son, som ledare 6 för de 54 400 inmönstrade från den häravdelningen.
7 Sebulon ska vara näst med Eliav, Helons son, som ledare 8 för de 57 400 inmönstrade från den häravdelningen.
9 Dessa inmönstrade på Judas sida i lägret utgör tillsammans 186 400 man ordnade i häravdelningar och de drar alltid ut först när israeliterna bryter upp.
10 Rubens häravdelningar ska ha sitt läger på den södra sidan med Elisur, Shedeurs son, som ledare 11 för de 46 500 inmönstrade från den häravdelningen.
12 Intill honom ska Simons stam ha sitt läger med Shelumiel, Surishaddajs son, som ledare 13 för de 59 300 inmönstrade från den häravdelningen.
14 Likaså Gads stam med Eljasaf, Deguels[a] son, som ledare för Gads män, 15 de 45 650 inmönstrade från den häravdelningen.
16 Dessa inmönstrade på Rubens sida i lägret utgör tillsammans 151 450 ordnade i häravdelningar. De drar alltid ut som nummer två.
17 Sedan ska leviternas läger med uppenbarelsetältet gå mitt emellan de två övriga lägren. Alla ska dra ut i samma ordning som de slagit läger och med var man på sin plats och under sitt banér.
18 Efraims häravdelningar ska ha sitt läger på den västra sidan med Elishama, Ammihuds son, som ledare 19 för de 40 500 inmönstrade från den häravdelningen.
20 Intill honom ska Manasses häravdelningar ha sitt läger med Gamliel, Pedasurs son, som ledare, 21 för de 32 200 inmönstrade från den häravdelningen,
22 likaså Benjamins häravdelningar med Avidan, Gidonis son, som ledare 23 för de 35 400 inmönstrade från den häravdelningen.
24 Dessa inmönstrade på Efraims sida i lägret utgör tillsammans 108 100 man ordnade i häravdelningar. De drar ut som nummer tre.
25 Dans häravdelningar ska ha sitt läger på den norra sidan med Achieser, Ammishaddajs son, som ledare 26 för de 62 700 inmönstrade från den häravdelningen.
27 Intill honom ska Ashers häravdelningar ha sitt läger med Pagiel, Okrans son, som ledare 28 för de 41 500 inmönstrade från den häravdelningen.
29 Likaså Naftalis häravdelningar med Achira, Enans son, som ledare 30 för de 53 400 inmönstrade från den häravdelningen.
31 Dessa inmönstrade på Dans sida i lägret utgör tillsammans 157 600 man. De drar ut sist under sitt banér.
32 Dessa var de israeliter som inmönstrades efter sina familjer. Sammanlagt bestod den israelitiska hären av 603 550 man ordnade i avdelningar 33 förutom leviterna. Enligt Herrens befallning till Mose var de undantagna och skulle inte räknas.
34 Israels folk gjorde allting så som Herren hade befallt Mose. Så slog de alltså läger varje stam under sitt eget banér och de bröt upp var och en efter sin stam och sin familj.
Guds trofasthet, rättvisa och kärlek i motsats till människors synd och ondska
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,
i hans ögon finns ingen gudsfruktan.[a]
3 Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,
att den aldrig blir förhatlig.[b]
4 Men allt han säger är orätt och svek.
Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.
5 Till och med på sin bädd smider han onda planer,
han har hängett sig åt en väg som inte är god,
han skyr inget ont.
6 Herre, till himlen når din nåd,
din trofasthet upp till skyarna.
7 Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det stora djupet.
Både människor och djur räddar du, Herre.
8 Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.
9 De får njuta av överflödet i ditt hus,
du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.
10 Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljuset.
11 Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,
din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.
12 Låt inte de stolta få trampa på mig,
och låt inte de onda driva bort mig.
13 Där ligger de, de som gör orätt,
de har kastats ner
och kommer aldrig mer att resa sig.
12 Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
”De ger mig ingen glädje”,
2 innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
och molnen återvänder efter regnet.
3 Då darrar väktarna i huset,
de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
4 Då stängs dörrarna mot gatan,
och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
men sångerskorna har sänkt rösten.
5 Då blir man rädd för alla högt belägna platser
och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig[a] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
6 silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
7 stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.
Slutord
8 ”Meningslöst! Meningslöst!”
säger Predikaren.
”Allting är meningslöst.”
9 Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.
11 De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12 Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.
Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.
13 Mycket har vi nu hört,
och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
detta är varje människas plikt.
14 För Gud kommer att döma alla gärningar,
också de fördolda,
goda såväl som onda.
Hälsning
1 Från Paulus, som sitter fängslad för Kristus[a] Jesus skull, och från vår bror Timotheos.
Till vår käre vän och medarbetare Filemon, 2 och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos, och till församlingen som möts i ditt hus.
3 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus tackar Gud
4 Jag tackar alltid min Gud när jag kommer ihåg dig i mina böner, 5 eftersom jag får höra om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6 Jag ber att det stöd du har kunnat ge dem på grund av din tro ska få dem att inse hur mycket gott som finns i Kristus. 7 Jag har själv blivit mycket glad och uppmuntrad av din kärlek, min bror, eftersom du har gett nytt mod åt de heliga.
Paulus vädjar för slaven Onesimos
8 Även om jag i Kristus frimodigt skulle kunna befalla dig vad du kan förväntas göra, 9 vill jag nu på grund av kärlek vädja till dig, jag Paulus, en gammal man som nu också är en fånge för Kristus Jesus skull.[b] 10 Jag vädjar till dig för Onesimos, mitt barn, som jag fått här i fängelset. 11 Du hade inte särskilt stor nytta av Onesimos[c] förut, men nu har han blivit till verklig nytta för både dig och mig.
12 När jag nu skickar honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv. 13 Jag hade helst velat ha honom kvar här, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe, när jag nu sitter fängslad för evangeliets skull. 14 Men jag ville inte göra någonting utan att först ha fått ditt tillstånd. Om du gör något gott ska det ju inte vara av tvång, utan av fri vilja. 15 Kanske var det därför han skildes från dig under en kort tid, för att du sedan skulle få honom tillbaka för alltid, 16 men inte längre som en slav, utan något mycket mer: en älskad bror. För mig är han mycket kär, men för dig måste han vara det ännu mer, både som människa och som en som tillhör Herren.
17 Om du ser mig som din vän, så ta emot honom på samma sätt som du skulle ha tagit emot mig. 18 Har han skadat dig på något sätt eller är skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. 19 Jag, Paulus, skriver här med min egen hand[d]: Jag ska betala tillbaka. Att du sedan har en ännu större skuld till mig – dig själv, är en annan sak. 20 Ja, min bror, låt mig nu få nytta[e] av dig i Herren. Gör mig lättad och glad för Kristus skull.
21 Detta skriver jag, fullt övertygad om att du kommer att göra det jag ber dig om och mer än så.
Sluthälsning
22 Så ber jag dig om en sak till: ha ett rum i ordning åt mig, för jag hoppas att ni tack vare era böner ska få återse mig.
23 Epafras, som också sitter fängslad här för Kristus Jesus skull, hälsar till dig. 24 Det gör också mina medarbetare Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.
25 Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er ande.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.