M’Cheyne Bible Reading Plan
Förberedelser för vandringen
(1:1—10:10)
Den första folkräkningen
(26:1-51)
Gud ger order om en folkräkning
1 Den första dagen i andra månaden året efter det att israeliterna lämnat Egypten och kommit till Sinais öken, talade Herren till Mose i uppenbarelsetältet:
2 ”Räkna hela Israels menighet, alla män i varje stam och familj, varje namn för sig. 3 Du och Aron ska mönstra alla vapenföra Israels män från tjugo år och uppåt, häravdelning för häravdelning. 4 En man från varje stam, ett familjeöverhuvud, ska hjälpa er. 5 Här är namnen på männen som ska hjälpa er:
från Rubens stam Elisur, Shedeurs son,
6 från Simons Shelumiel, Surishaddajs son,
7 från Judas Nachshon, Amminadavs son,
8 från Isaskars Netanel, Suars son,
9 från Sebulons Eliav, Helons son,
10 från Efraims (Josefs son) Elishama, Ammihuds son,
från Manasse (Josefs son) Gamliel, Pedasurs son,
11 från Benjamins Avidan, Gidonis son,
12 från Dans Achieser, Ammishaddajs son,
13 från Ashers Pagiel, Okrans son,
14 från Gads Eljasaf, Deguels son,
15 från Naftalis stam Achira, Enans son.”
16 Dessa män var utsedda av menigheten och var ledare för sina fäders stammar, de var Israels stamhövdingar.
17 Mose och Aron tog dessa namngivna män 18 och sammankallade hela menigheten på första dagen i andra månaden. Folket infördes i förteckningen efter sina släkter och familjer, varje namn för sig, alla män från tjugo år och uppåt 19 som Herren hade befallt Mose. Så mönstrade han dem i Sinaiöknen.
20 Av Rubens, Israels förstföddes, stam upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 21 Av Rubens stam mönstrades 46 500 man.
22 Av Simons ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 23 Av Simons stam mönstrades 59 300 man.
24 Av Gads ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 25 Av Gads stam mönstrades 45 650 man.
26 Av Judas ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 27 Av Judas stam mönstrades 74 600 man.
28 Av Isaskars ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 29 Av Isaskars stam mönstrades 54 400 man.
30 Av Sebulons ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 31 Av Sebulons stam mönstrades 57 400 man.
32 Av Efraims, Josefs sons, ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 33 Av Efraims stam mönstrades 40 500 man.
34 Av Manasses, Josefs sons, ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 35 Av Manasses stam mönstrades 32 200 man.
36 Av Benjamins ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 37 Av Benjamins stam inmönstrades 35 400 man.
38 Av Dans ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 39 Av Dans stam mönstrades 62 700 man.
40 Av Ashers ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 41 Av Ashers stam mönstrades 41 500 man.
42 Av Naftalis ättlingar upptecknades släkt för släkt, familj för familj, namn för namn alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 43 Av Naftalis stam mönstrades 53 400 man.
44 Dessa mönstrades av Mose och Aron och Israels hövdingar, tolv män som representerade var sin stamfamilj. 45 Alla vapenföra israeliter från tjugo år och uppåt mönstrades alltså familjevis. 46 Sammanlagt räknades 603 550 stridsdugliga män vid mönstringen.
47 Leviternas fädernestam räknades dock inte i mönstringen tillsammans med de andra. 48 Herren talade nämligen till Mose: 49 ”Du ska inte räkna Levis stam i mönstringen av israeliterna. 50 Du ska ge dem i uppdrag att bära förbundstecknets boning och utföra allt som hör samman med den och alla dess redskap och sköta om dem. De måste bo nära tältet 51 och när det ska flyttas är det leviternas sak att ta ner det och att sätta upp det igen vid nästa lägerplats. Om någon annan kommer nära det ska han dödas. 52 Varje israelit ska slå läger tillsammans och under eget banér, efter sina häravdelningar. 53 Leviternas tält ska slås upp runt förbundstecknets boning för att Guds vrede inte ska komma över Israels meninghet. Leviterna är ansvariga för den och dess skötsel.”
54 Alla dessa befallningar som Herren hade gett Mose efterföljdes av israeliterna.
En bön om räddning
35 Av David.
Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!
Strid mot dem som strider mot mig!
2 Ta rustningen och skölden,
res dig och kom till min hjälp!
3 Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!
Säg till mig: ”Jag är din räddning!”
4 Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!
Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!
5 Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,
när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och hal,
när Herrens ängel förföljer dem!
7 Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig
och grävt en fallgrop åt mig.
8 Låt dem drabbas av undergång
utan att de vet om det,
fastna i sina egna nät som de lagt ut,
falla i sin egen grop, till sin undergång.
9 Men jag ska jubla i Herren
och glädja mig över hans räddning.
10 Med hela min kropp ropar jag:
”Herre, vem är som du?
Du räddar den svage från den starke
och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”
11 Falska vittnen kommer emot mig.
De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.
12 De lönar mig med ont för gott,
jag är övergiven.
13 När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,
jag ödmjukade mig själv med fasta,
men min bön återvände bara till mig.[a]
14 Som om det varit min vän eller bror
eller som i sorg efter en mor
gick jag sorgklädd och nerböjd.
15 Men nu när jag själv snubblade,
samlades de i skadeglädje.
De samlades mot mig för anfall
utan att jag visste något.
De hånar mig utan hejd.
16 De mobbar mig hånfullt,
liksom de gudlösa,
och gnisslar tänder mot mig.[b]
17 Herre, hur länge ska du se på?
Rädda mig från deras illgärningar,
mitt dyrbara liv från dessa lejon!
18 Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,
prisa dig inför folkhopen.
19 Låt inte dem glädjas
som utan orsak är mina fiender,
låt inte dem blinka med ögonen
som utan anledning har hatat mig.
20 Det de säger leder inte till fred,
och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.
21 De gapar mot mig och säger:
”Haha, det var väl vad vi skulle se!”
22 Herre, du har sett detta.
Tig inte! Var inte långt borta från mig!
23 Vakna, stå upp till mitt försvar,
min Gud och Herre, skaffa mig rätt!
24 Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,
låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”
Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”
26 Låt dem skämmas och förödmjukas
som gläder sig över min olycka,
låt dem klä sig i skam och förödmjukelse
som förhäver sig över mig!
27 Men låt alla dem få jubla av glädje
som gläder sig över min rätt,
låt dem ständigt säga:
”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”
28 Då ska jag vittna om din rättfärdighet,
lovprisa dig dagen lång.
Det lönar sig att vara generös
11 Sänd ditt bröd över vattnen,
för med tiden får du det tillbaka.
2 Dela med dig till många,
för du vet inte vad det är för ont som kan drabba landet.
3 När molnen är fyllda,
tömmer de sitt regn på jorden.
När ett träd faller,
vare sig det faller åt söder eller norr,
så blir det liggande på den plats där det fallit.
4 Den som spanar efter vinden
får aldrig något sått,
och den som betraktar molnen
får ingenting skördat.
5 Lika lite som du förstår vindens vägar
och fostrets tillväxt i livmodern,[a]
lika lite förstår du Guds verk,
hans som gör allting.
6 Så ut din säd på morgonen
och låt inte din hand vila på kvällen,
för du vet inte vilket som lyckas bäst
eller om båda blir lika bra.
Njut av livet varje dag
7 Ljuset är ljuvligt,
och det gör gott för ögonen att se solen.
8 Om människan får leva många år,
bör hon glädja sig åt dem alla
och komma ihåg att de mörka dagarna blir många.
Allt som ligger framför är meningslöst.
Råd till de unga
9 Gläd dig, du yngling, i din ungdomstid,
njut helhjärtat av dina unga år!
Följ ditt hjärtas vägar
och det dina ögon ser,
men tänk på att du ska stå till svars inför Gud
för allt du gör.
10 Låt inte oro och bekymmer finnas i ditt hjärta
och håll allt ont borta från din kropp.
Ungdomens styrka[b] är meningslös.
Att göra det rätta
3 Påminn dem om att de ska underordna sig och lyda makthavare och myndigheter, och att de alltid ska vara beredda att göra det som är gott. 2 De får inte förolämpa någon utan ska vara fredliga och visa hänsyn och ödmjukhet mot alla människor.
3 Vi saknade ju alla en gång förstånd, var olydiga och hade gått vilse. Vi var slavar under olika begär och impulser, fyllda av ondska och avundsjuka. Vi var avskyvärda, och vi hatade varandra. 4 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till oss människor uppenbarades, 5 räddade han oss, inte för att vi handlade rättfärdigt, utan därför att han är barmhärtig. Det gjorde han genom den nya födelsens bad och förnyelsen genom den heliga Anden, 6 som han rikligen lät flöda över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, 7 för att vi genom hans nåd skulle bli rättfärdiga och få ärva evigt liv, det som är vårt hopp. 8 Detta budskap är tillförlitligt.
Jag vill att du ska understryka detta, så att de som tror på Gud alltid strävar efter att göra det som är gott. Denna undervisning är bra och nyttig för alla människor.
Undvik diskussioner
9 Undvik att bli indragen i dumma diskussioner om släktlistor och i strider och gräl om lagen. Dessa diskussioner är skadliga och leder ingenstans. 10 Den som orsakar splittring ska varnas en gång, eller två om det behövs. Men därefter ska du inte ha med honom att göra. 11 Du vet ju då att han har irrat sig bort och är en syndare som redan har dömt sig själv.
Slutord och hälsningar
12 Jag skickar antingen Artemas eller Tychikos till dig. Försök sedan att möta mig i Nikopolis, för jag har tänkt stanna där över vintern. 13 Se till att advokaten[a] Zenas och Apollos får allt de behöver inför sin resa, så att inget fattas i deras utrustning. 14 De våra måste lära sig att ständigt göra gott när de ser ett behov, annars blir de fruktlösa.
15 Alla som är här hos mig hälsar till dig.
Hälsa alla våra troende vänner från oss.
Nåd åt er alla.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.