M’Cheyne Bible Reading Plan
Berättelsen om Arons och Moses släkt
3 Det här är berättelsen om Arons och Moses släkt vid den tid Herren samtalade med Mose på berget Sinai. 2 Arons söner hette Nadav, som var den äldste, och Avihu, Elasar och Itamar.
3 Så hette alltså Arons söner, smorda till präster och avskilda för att tjäna som präster. 4 Men Nadav och Avihu dog inför Herren i Sinai öken när de använde otillåten eld och eftersom de inte hade några barn, återstod bara Elasar och Itamar som präster under sin far Aron.
5 Då talade Herren till Mose: 6 ”Sammankalla Levi stam och låt dem få bli assistenter till Aron. 7 De ska utföra heliga tjänster åt honom och hela menigheten framför uppenbarelsetältet. 8 De har ansvaret för alla tillbehör och för allt som ska utföras för israeliternas räkning i boningen. 9 Ge alltså leviterna till Arons och hans söners tjänst som avskilda åt honom från de övriga israeliterna. 10 Men bara Aron och hans söner får sköta själva prästtjänsten och om någon annan försöker tränga sig in, ska han dödas.”
11 Herren talade också till Mose: 12 ”Jag har tagit leviterna i stället för alla förstfödda söner bland folket i Israel. Leviterna är mina. 13 Allt förstfött tillhör mig. Från den dag jag dödade egypternas alla förstfödda söner har jag helgat det förstfödda i Israel åt mig, både bland människor och djur. De är mina. Jag är Herren.”
Folkräkningen av Levis stam
14 Herren talade nu än en gång till Mose i Sinaiöknen och sa till honom: 15 ”Mönstra folket i Levi stam familj för familj och släkt för släkt. Räkna varje man och pojke från en månads ålder och uppåt.” 16 Mose mönstrade dem som Herren hade befallt.
17 Namnen på Levis söner var Gershon, Kehat och Merari.
18 Namnen på Gershons söner efter sina släkter var Livni och Shimi.
19 Kehats söner efter sina släkter var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
20 Meraris söner efter sina släkter var Machli och Mushi.
Dessa var leviternas släkter efter sina familjer.
Gershon
21 Från Gershon härstammade livniterna och shimiterna, de gershonitiska släkterna. 22 Det totala antalet mönstrade från en månads ålder och uppåt var 7 500. 23 Gershoniterna hade sitt läger bakom tältet på den västra sidan. 24 Eljasaf, Laels son, var överhuvud för gershoniternas familjer. 25 Gershoniterna hade ansvaret för uppenbarelsetältet, boningen med tält och dess överdrag, förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet, 26 förgårdens omhängen, förhänget för ingången till förgården runt tältet och altaret, alla tältlinor och allt arbete i samband med detta.
Kehat
27 Från Kehat härstammade amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ussieliterna, de kehatitiska släkterna. 28 Det totala antalet män och pojkar från en månads ålder och uppåt var 8 300. Deras uppgift var att sköta om de heliga föremålen. 29 Kehatiternas släkter hade sitt läger bredvid tältet på den södra sidan. 30 Elisafan, Ussiels son, var överhuvud för deras familjer. 31 Kehatiternas ansvar var arken, bordet, lampstället, altarna, de heliga föremålen som användes vid tjänsten, förhänget och arbetet i samband med dess användning. 32 Den högste ledaren för alla leviterna var Elasar, prästen Arons son. Han var alltså överhuvud för alla dem som hade ansvaret för helgedomen.
Merari
33 Från Merari härstammade de meraritiska släkterna machliterna och mushiterna. 34 Det totala antalet mönstrade män och pojkar från en månads ålder och uppåt var 6 200. 35 Suriel, Avichajils son, var överhuvud för de meraritiska släkternas familjer. Deras lägerplats var bredvid boningen på den norra sidan. 36 Merariterna fick till uppgift att sköta om brädorna till helgedomen, dess tvärbalkar, stolpar, socklar, alla tillbehör och arbetet med dem 37 samt stolparna runt förgården med sina socklar, pluggar och linor.
Mose och Aron
38 Mitt för boningen, öster om det, skulle Mose och Aron och hans söner ha sitt läger. Det var de som för Israels folks räkning hade det yttersta ansvaret för helgedomen. Varje utomstående som kom i närheten av den måste dödas.
39 Den mönstring som Mose och Aron gjorde på Herrens order bland leviterna efter deras släkter visade på sammanlagt 22 000 män och pojkar från en månads ålder.
Alla förstfödda söner räknas
40 Sedan sa Herren till Mose: ”Räkna hur många förstfödda söner det finns i Israel som är en månad gamla och äldre och skriv upp deras namn. 41 Leviterna ska du avskilja för att vara mina som ersättning för de förstfödda sönerna i Israel. Jag är Herren. Leviternas boskapsdjur ska också tillhöra mig som ersättning för det förstfödda bland israeliternas boskap.”
42 Mose företog alltså en folkräkning av de äldsta sönerna bland Israels folk som Herren hade befallt honom 43 och han fick det sammanlagda antalet förstfödda söner som var en månad och äldre till 22 273.
44 Då talade Herren till Mose: 45 ”Ta leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels folk och leviternas boskapsdjur i stället för det förstfödda bland Israels folks boskap. Leviterna ska tillhöra mig. Jag är Herren. 46 Till lösen för de 273 söner, det antal som överstiger antalet leviter, 47 ska du för var och en betala fem siklar[a] i silver efter tempelvikt med sikeln räknad till 20 gera 48 till Aron och hans söner som lösen för de övertaliga.”
49 Mose tog alltså lösesumman för de 273 förstfödda söner i Israel som översteg antalet leviter och som inte var inlösta mot leviter. 50 Det silver som samlades in från de förstfödda israeliterna uppgick till 1 365 siklar efter tempelvikt. 51 Mose gav detta till Aron och hans söner så som Herren hade befallt.
Kontrasten mellan den rättfärdige och den gudlöse
37 Av David.
Upprörs inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 Snart vissnar de bort som gräset
och försvinner som gröna växter.
3 Förtrösta på Herren och gör det goda,
så kommer du att få leva i trygghet i landet.
4 Gläd dig i Herren!
Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta önskar.
5 Överlåt din väg åt Herren, lita på honom,
för han ska göra det.
6 Han ska låta din rättfärdighet lysa som gryningens ljus,
din rättvisa som middagssolen.
7 Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Upprörs inte över den framgångsrike
som genomför sina intriger.
8 Låt inte din vrede ta överhanden, vänd dig från den!
Reta inte upp dig, för det medför bara ont.
9 De som gör ont ska utrotas,
men de som hoppas på Herren ska ärva landet.
10 Det dröjer inte länge förrän den gudlöse är borta,
och du söker på hans plats, men han finns inte där.
11 Men de ödmjuka får ärva landet
och glädjas åt stor frid[a].
12 Den gudlöse har onda planer mot den rättfärdige
och biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
för han ser hans dag komma.
14 De gudlösa drar sina svärd och spänner sina bågar
för att slå ner de fattiga och förtryckta,
slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att tränga in i deras egna hjärtan,
och alla deras bågar ska brytas sönder.
16 Den rättfärdiges små ägodelar är bättre
än många gudlösas rikedom[b].
17 De gudlösas makt ska brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
18 Herren känner till de frommas levnadsdagar,
och deras arv består för evigt.
19 De kommer inte på skam i onda tider,
i tider av hunger har de gott om mat.
20 Men de gudlösa går under,
Herrens fiender går förlorade som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.
21 Den gudlöse lånar men betalar inte tillbaka.
Den rättfärdige är generös med sina gåvor.
22 De som välsignas av Herren ska ärva landet,
men de som förbannas av honom kommer att utrotas.
23 Herren gör människans steg stadiga,
han gläder sig över hennes väg.
24 Om hon snubblar faller hon inte,
för Herren fattar hennes hand.
25 Jag har varit ung och är nu gammal,
men jag har aldrig sett en rättfärdig övergiven,
ej heller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid generös och lånar ut till andra,
och hans barn är till välsignelse[c].
27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
så får du bo där för evigt.
28 Herren älskar rättvisa,
och han överger inte sina fromma.
Han beskyddar dem för evigt,
men de gudlösas efterkommande ska förgås.
29 De rättfärdiga ska få ärva landet
och bo där för all framtid.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom
och hans tunga det som är rätt.
31 Hans Guds lag finns i hans inre,
och hans fötter vacklar inte.
32 Den gudlöse spionerar på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte åt dennes våld
och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.
34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig, och du ska få ärva landet.
När de onda utrotas, ska du få se det.
35 Jag såg en gudlös våldsverkare,
som bredde ut sig likt ett frodigt träd.[d]
36 Men det var snart över och han var borta.
Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom.
37 Betrakta den oskyldige, se på den rättsinnige
– det finns en framtid för fridens man!
38 Men syndarna förgås allesammans,
och de gudlösas framtid skärs av.
39 De rättfärdigas räddning kommer från Herren,
han är deras fästning i nödens tid.
40 Herren hjälper och befriar dem,
han befriar dem från de gudlösa
och räddar dem då de tar sin tillflykt till honom.
1 Sångernas sång, av Salomo.
Hon:[a]
2 Låt honom kyssa mig
med kyssar av sin mun,
för din kärlek är ljuvare än vin.
3 Doften av din parfym är underbar,
ditt namn är som balsam från Turak
och de unga kvinnorna älskar dig.
4 Ta mig med dig!
Kom, vi skyndar oss!
Kungen tar mig med in i sina kammare.
Vännerna:
Vi ska jubla och glädjas åt dig!
Vi ska prisa din kärlek högre än vin.
Hon:
Med rätta älskar de dig!
5 Jag är mörk och skön,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars tält,
som Salomos[b] tältdukar.
6 Stirra inte på mig, därför att jag är så mörk.
Solen har bränt mig.
Mina bröder blev förargade på mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Men min egen vingård vaktade jag inte.
7 Tala om för mig, min älskade,
vart du leder din hjord!
Var låter du den vila vid middagstid?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?
Vännerna:
8 Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor,
så följ fårhjordens spår,
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.
Han:
9 Min älskade, jag liknar dig vid ett sto
som spänts för faraos vagnar.
10 Dina vackra kinder är smyckade med hängen
och din hals med ädelstenar.
11 Vi ska göra guldsmycken
med silverkulor åt dig.
Hon:
12 När kungen ligger på sin säng[c],
sprider min nardus sin doft.
13 Min älskade är som en doftpåse med myrra,
som ligger mellan mina bröst.
14 Min älskade är för mig en bukett hennablommor
från En-Gedis vingårdar,
Han:
15 Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor.
Hon:
16 Vad underbar du är, min älskade,
så ljuvlig!
Grönskande är vår bädd.
Han:
17 Vi har cedrar som bjälkar i vår boning
och cypresser som tak.
Jesus är Guds Son
1 För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, 2 men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[a]. 3 Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[b]
Guds Son är mäktigare än änglarna
4 Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. 5 Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:
”Du är min Son.
Idag har jag blivit din Far[c].”
Och återigen:
”Jag ska vara hans Far,
och han ska vara min Son.”[d]
6 Och när Gud låter sin förstfödde[e] komma till världen, säger han:
”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[f]
7 När han talar om änglarna, säger han:
”Han gör vindarna till sina budbärare
och eldslågorna till sina tjänare.”[g]
8 Men till Sonen säger han:
”Gud, din tron består i tid och evighet.
Din kungaspira är rättens spira.
9 Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta.
Därför, Gud, har din Gud smort dig[h] med glädjens olja,
mer än dina medbröder.”[i]
10 Och:
”Herre, i början lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
11 De ska försvinna, men du består.
De ska alla bli som utslitna kläder.
12 Du ska rulla ihop dem som kläder
och byta ut dem som en mantel.
Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.”[j]
13 Aldrig har Gud sagt till någon ängel:
”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.”[k]
14 Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.