M’Cheyne Bible Reading Plan

Assyrien invaderar Juda

(2 Kung 18:13-37; 19:35-37; Jes 36:1-22; 37:36-38)

32 Efter att Hiskia troget hade utfört detta, kom kung Sanherib av Assyrien in i Juda och belägrade de befästa städerna i tanke att erövra dem. ² När Hiskia såg att Sanherib hade kommit och tänkte anfalla Jerusalem, ³ rådgjorde han med sina furstar och krigare om att täppa igen alla källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom. ⁴ Mycket folk samlades, och de täppte till alla källorna och dämde också upp den bäck som rann genom landet. ”Varför skulle kungen^[a] av Assyrien komma hit och hitta gott om vatten?” sa de.

⁵ Hiskia arbetade hårt med att reparera alla de raserade murarna och byggde upp tornen vid dem. Han byggde en andra mur utanför den första, befäste Millo i Davids stad och lät tillverka en mängd vapen och sköldar. ⁶ Han utsåg officerare över armén och sammankallade dem till sig på den öppna platsen vid stadsporten. Han talade till dem och försökte stärka deras mod:

⁷ ”Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom! ⁸ Med honom finns bara en mänsklig armé, men vi har Herren, vår Gud, som hjälper oss och strider för oss.”

Folket fick nytt mod av Hiskias, Juda kungs, ord.

⁹ Kung Sanherib av Assyrien, som med hela sin armé låg vid Lakish, skickade efter en tid bud till Jerusalem till kung Hiskia av Juda och alla judéer som var där och lät säga:

¹⁰ Så säger Sanherib, kungen av Assyrien: ”Vad är det ni förtröstar på när ni nu stannar kvar i det belägrade Jerusalem? ¹¹ Hiskia lurar ju er till att ni ska dö av hunger och törst, när han säger: ’Herren, vår Gud, ska rädda oss undan kungen av Assyrien’ ¹² Var det inte samme Hiskia som förstörde alla hans offerhöjder och altaren och befallde Juda och Jerusalem: ’Ni ska tillbe vid ett enda altare och tända rökelse på det.’

¹³ Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Kunde dessa folks gudar rädda sina länder ur mitt våld? ¹⁴ Vilken av alla gudar hos dessa folk som mina fäder har förintat har kunnat rädda sitt folk från min makt? Hur skulle då er Gud kunna rädda er ur min makt? ¹⁵ Låt inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro inte på honom, för ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina fäder. Varför skulle då er Gud kunna göra det?”

¹⁶ Hans män talade ännu mer mot Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia. ¹⁷ Sanherib skrev också brev, där han hädade Herren, Israels Gud, och sa om honom: ”Lika lite som andra folks gudar lyckades rädda sina folk ur mitt våld, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur mitt våld.”

¹⁸ De ropade högt på hebreiska till folket från Jerusalem som samlats på stadsmurarna, för att skrämma dem och göra dem rädda, så att de skulle kunna inta staden. ¹⁹ De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, som är gjorda av människor.

²⁰ Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då i bön till Gud i himlen, ²¹ och Herren skickade en ängel som förintade alla tappra krigare, furstar och officerare i den assyriske kungens läger, så att han med skam fick vända tillbaka till sitt land. Och när han kom till sin guds hus, blev han dödad med svärd av några av sina söner. ²² Så räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem ur den assyriske kungen Sanheribs våld, och ur alla andras. Han beskyddade dem på alla sidor^[b].

²³ Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia. Han blev härefter högt ansedd bland folken.

Hiskia prövas

(2 Kung 20:1-21; Jes 38:1-8; 39:1-8)

²⁴ Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under. ²⁵ Men Hiskia återgäldade inte det goda han fått utan var högmodig; därför kom vreden över honom och över Juda och Jerusalem. ²⁶ Då ödmjukade sig den högmodige Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

²⁷ Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han byggde skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara stenar, kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål. ²⁸ Han byggde också förrådshus för säd, vin och olja och stallar för alla slags boskap och fållor för hjordarna. ²⁹ Han byggde städer och köpte får och nötboskap i mängd. Gud gav honom oerhörda rikedomar.

³⁰ Det var också Hiskia som dämde upp övre källan i Gichon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad. Hiskia lyckades med allt han företog sig. ³¹ Men när sändebud kom från Babylons furstar för att få veta mer om det under som inträffat i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och se vad som fanns i hans innersta.

³² Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar finns nedtecknade i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar.

³³ När Hiskia dog begravdes han bland de övriga kungarna högst upp bland Davids ättlingars gravar, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.

Hans son Manasse blev kung efter honom.

Babylons fall

18 Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. ² Han ropade med stark röst:

⁴ Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga:

⁹ Kungarna på jorden, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester. ¹⁰ De kommer att stå på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska ropa:

¹¹ Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras skeppslaster, ¹² laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, tyger av linne, purpur och siden, lysande röda tyger, alla sorters välluktande trä, varor av elfenben och dyrbara träslag, koppar, järn och marmor, ¹³ kryddor, parfymer, salvor och rökelse, vin, olja, fint mjöl och vete, boskap och får, hästar och vagnar, slavar och människoliv.

¹⁴ Den frukt du längtade efter har du gått miste om. All lyx och prakt är borta, och ingen kommer att finna dem någonsin mer. ¹⁵ Affärsmännen som bedrev handel med dessa varor och blev rika genom henne ska stå där på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska gråta och jämra sig:

Alla handelsfartygens kaptener och passagerare och besättningar, ja, alla som lever av att segla på havet, ska stå på avstånd, ¹⁸ och när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester ska de ropa: ’Aldrig har det väl funnits en stad som denna!’ ¹⁹ De ska strö jord på huvudet, klaga och ropa:

²¹ Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sa:

Herren kommer och regerar

14 Se, Herrens dag kommer! Då ska man plundra dig och fördela^[a] bytet.

² Jag ska samla alla folk till strid mot Jerusalem. Staden ska intas, husen plundras, kvinnorna våldtas och halva staden föras bort i fångenskap, men resten av folket ska inte fördrivas.

³ Då ska Herren dra ut och strida mot dessa folk, så som han stred på slagets dag. ⁴ Hans fötter ska den dagen stå på Olivberget, som ligger mitt emot Jerusalem, i öster. Olivberget ska dela sig mitt itu från öster till väster, till en mycket stor dal. Halva berget ska falla åt norr och halva berget åt söder. ⁵ Ni ska fly genom dalen mellan mina berg, för dalen mellan bergen ska sträcka sig ända fram till Asal. Ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på judakungen Ussias tid.^[b] Då ska Herren, min Gud, komma och alla heliga med honom.

⁶ Den dagen ska det inte finnas något ljus, himlaljusen ska förmörkas.^{[c] 7} Det blir en unik dag, utan växling mellan dag och natt. När det blir kväll är det fortfarande ljust. Herren vet allt om hur den dagen ska bli.

⁸ Den dagen ska friskt vatten rinna fram från Jerusalem, hälften mot östra havet, hälften mot västra havet, både sommar och vinter ska det bli så.

⁹ Herren ska vara kung över hela jorden. På den dagen ska Herren vara en och hans namn det enda.

¹⁰ Hela landet från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska resa sig och bli kvar på sin höjd, från Benjaminporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna. ¹¹ De ska få bo där, och det ska aldrig mer vigas åt förintelse. Jerusalem ska vara tryggt.

¹² Detta är den plåga Herren ska slå alla de folk med som stred mot Jerusalem: Deras kött ska ruttna bort medan de ännu står på sina fötter, deras ögon ska ruttna i sina hålor och deras tungor i deras mun. ¹³ Herren ska den dagen skapa stor panik bland dem, så att man vänder sig mot varandra och slåss inbördes. ¹⁴ Juda ska också strida i Jerusalem. Alla grannfolkens rikedomar ska samlas, stora mängder av guld och silver och kläder. ¹⁵ En liknande plåga ska drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur i dessa läger.

¹⁶ Men alla överlevande från alla de folk som anföll Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe kungen, härskarornas Herre, och för att fira lövhyddefesten. ¹⁷ Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe kungen, härskarornas Herre, ska de inte få något regn. ¹⁸ Om egypterna inte drar dit upp och deltar, ska de inte heller få regn. Det är den plåga Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.^{[d] 19} Detta är straffet för Egypten och straffet för andra folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.

²⁰ Den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och kokkärlen i härskarornas Herres hus ska vara som offerskålarna framför altaret. ²¹ Varje kokkärl i Jerusalem och Juda ska vara helgat åt härskarornas Herre, och alla som kommer för att offra ska ta ett av kärlen och använda för tillredning. Den dagen ska det inte längre finnas någon kanané^[e] i härskarornas Herres hus.

Jesus ber om förhärligande

17 När Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och sa:

”Fader, stunden har nu kommit. Förhärliga din Son för att Sonen ska förhärliga dig! ² Du har gett honom makt över alla människor så att han kan ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. ³ Och evigt liv är att de känner dig, den enda sanna Guden, och Jesus Kristus som du har sänt. ⁴ Jag har förhärligat dig här på jorden genom att slutföra det uppdrag du har gett mig. ⁵ Förhärliga nu mig, Fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen blev till!

Jesus ber för sina lärjungar

⁶ Jag har uppenbarat ditt namn för dem som du gav mig från världen. De var dina, du gav dem till mig och de har hållit sig till ditt ord. ⁷ Nu vet de att allt som du har gett mig kommer från dig. ⁸ Det ord jag fick från dig har jag fört vidare till dem och de har tagit emot ordet och faktiskt förstått att jag kommer från dig. De har trott att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig eftersom de tillhör dig. ¹⁰ Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Jag har förhärligats i dem. ¹¹ Jag är inte mer kvar i världen men de blir kvar här i världen. Jag kommer till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de blir ett så som vi är ett! ¹² Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du har gett mig. Jag skyddade dem så att ingen av dem gick förlorad utom den som skulle gå förlorad, så att Skriften skulle gå i uppfyllelse.

¹³ Nu kommer jag till dig men detta säger jag medan jag är kvar i världen, så att de ska bli helt fyllda av min glädje. ¹⁴ Jag har fört ditt ord vidare till dem. Och världen har hatat dem därför att de inte tillhör den här världen liksom jag inte heller tillhör den. ¹⁵ Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen utan att du ska bevara dem från den Onde^[a]. ¹⁶ De tillhör inte den här världen liksom jag inte tillhör den. ¹⁷ Helga dem i sanningen! Ditt ord är sanning. ¹⁸ Så som du sände mig till världen, sänder jag ut dem i världen. ¹⁹ Och för deras skull helgar jag mig för att de ska vara helgade i sanningen.

Jesus ber för alla troende

²⁰ Men jag ber inte bara för dem utan också för alla som börjar tro på mig genom deras ord. ²¹ Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig. ²² Den härlighet du gav mig, den har jag gett till dem för att de ska bli ett så som vi är ett, ²³ jag i dem och du i mig, så att deras enhet blir fullkomlig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem så som du har älskat mig. ²⁴ Fader, jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är, så att de kan se den härlighet du gav mig eftersom du älskade mig redan innan världen skapades.

²⁵ Rättfärdige Fader, världen känner dig inte men jag gör det och de vet att du har sänt mig. ²⁶ Jag har låtit dem lära känna dig och jag ska fortsätta att göra det, så att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”