M’Cheyne Bible Reading Plan

Hiskia återinför påskfirandet

30 Hiskia sände nu bud till hela Israel och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse, och uppmanade dem att komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. ² Kungen, hans furstar och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man skulle fira påsk i andra månaden. ³ De kunde nämligen inte fira påsk vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. ⁴ Kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. ⁵ De beslöt att skicka ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva till Dan, om att folket skulle komma till Jerusalem och fira Herrens, Israels Guds, påsk. Man hade inte tidigare firat högtiden i denna omfattning som det var föreskrivet.

⁶ Kurirer sändes ut i enlighet med kungens befallning över hela Israel och Juda med brev från kungen och hans furstar. Där stod:

”Israeliter, vänd tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem av er, som har lyckats komma undan de assyriska kungarna. ⁷ Var inte som era fäder och bröder, som syndade mot Herren, sina fäders Gud, så att han lämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva kan se. ⁸ Var inte så motspänstiga som era fäder, utan böj er under Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans brinnande vrede viker bort från er. ⁹ Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att möta barmhärtighet hos dem som fört dem i fångenskap, och de får vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”

¹⁰ Budbärarna for från stad till stad genom Efraim och Manasse ända till Sebulon, men man skrattade åt dem och hånade dem. ¹¹ Några från Ashers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. ¹² I Juda påverkade Gud folket så att de blev eniga om att göra som kungen och hans furstar hade uppmanat dem till, i enlighet med Herrens ord. ¹³ Mycket folk, en stor församling, samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. ¹⁴ De stod upp och rev ner alla altaren i Jerusalem, tog rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen.

¹⁵ Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Då skämdes prästerna och leviterna och renade sig och bar fram brännoffer i Herrens hus. ¹⁶ De intog sina bestämda platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna.

¹⁷ Många i församlingen hade nämligen inte helgat sig, och därför slaktade leviterna lammen åt dem som inte var rena, så att de kunde helgas åt Herren. ¹⁸ En stor del av folket, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig utan åt påskalammet på ett annat sätt än vad som var föreskrivet. Hiskia bad för dem: ”Må Herren, den gode, bringa försoning åt ¹⁹ var och en, som helhjärtat söker Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens renhetsföreskrifter.” ²⁰ Herren hörde Hiskias bön och helade folket.

²¹ Så firade de israeliter som var i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje, medan leviterna och prästerna varje dag med all kraft prisade Herren med musikinstrument. ²² Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat god insikt i Herrens tjänst. Under sju dagar åt de sin bestämda del och offrade gemenskapsoffer och prisade Herren, sina fäders Gud. ²³ Hela församlingen enade sig om att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar. Så de firade högtiden ytterligare sju dagar under glädje. ²⁴ Kung Hiskia av Juda gav församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får och getter, och folkets ledare bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får och getter. En stor grupp präster hade nu helgat sig.

²⁵ Hela Judas församling gladde sig tillsammans med prästerna, leviterna, och hela den församling som kom från Israel och de främlingar som kom från Israel och dem som bodde i Juda. ²⁶ Glädjen i Jerusalem var så stor att något liknande inte hade skett i Jerusalem sedan Salomos, kung Davids sons, tid. ²⁷ Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och Gud hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.

16 Jag hörde nu en stark röst från templet säga till de sju änglarna: ”Gå och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.”

² Då gick den första ängeln bort och tömde sin skål över jorden, och onda och plågsamma bölder slog upp på de människor som bar odjurets^[a] märke och tillbad dess bild.

³ Den andra ängeln tömde sin skål över havet. Vattnet blev då som blodet från en död människa, och allt som levde i havet dog.

⁴ Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och även de förvandlades till blod. ⁵ Sedan hörde jag vattnens ängel säga:

⁷ Och jag hörde altaret säga:

⁸ Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och den fick tillåtelse att bränna människorna med eld. ⁹ När de brändes av den våldsamma hettan förbannade de Gud som hade makt över sådana plågor, men ingen omvände sig och gav honom äran.

¹⁰ Sedan tömde den femte ängeln sin skål över odjurets tron, och då täcktes hans rike av mörker. Människorna bet sönder sina tungor av smärta ¹¹ och förbannade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina handlingar.

¹² Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att vägen öppnades för kungarna från östern. ¹³ Jag såg tre orena andar som liknade paddor komma fram ur drakens mun, ur odjurets mun och ur den falska profetens^[b] mun. ¹⁴ Dessa är demoniska andar som kan utföra tecken, och de gick ut till världens alla kungar för att samla dem till strid på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

¹⁵ ”Se, jag kommer som en tjuv! Lycklig är den som håller sig vaken och har sina kläder färdiga, så att han inte behöver gå naken och skämmas.”^[c]

¹⁶ Och de samlade dem på en plats som på hebreiska kallas Harmagedon^[d].

¹⁷ Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften. Då hördes en stark röst från tronen i templet, och den sa: ”Det är gjort!” ¹⁸ Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande på jorden, så väldig var den. ¹⁹ Den stora staden delades i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud glömde inte det stora Babylon, utan gav det bägaren med sin glödande vredes vin. ²⁰ Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. ²¹ Det föll också enorma hagel på omkring fyrtio kilo från himlen ner på människorna. Och människorna hädade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.

Messias ankomst och mottagande

(12:1—14:21)

Jerusalems fiender förgörs

12 En profetia: Herrens ord om Israel. Herren, som har spänt ut himlen, lagt jordens grund och format människans livsande, säger: ² ”Jag ska göra Jerusalem till en berusande bägare för alla grannfolk. Också Juda ska belägras, liksom Jerusalem. ³ På den tiden ska jag göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska göra sig illa. Alla folk på jorden ska samla sig mot den. ⁴ På den dagen, säger Herren, ska jag slå varje häst med panik och deras ryttare med vanvett. Men mina ögon ska vaka över Juda folk, medan jag slår alla folkens hästar med blindhet. ⁵ Då ska ledarna i Juda tänka: ’Jerusalems invånare har sin styrka i härskarornas Herre, sin Gud.’

⁶ På den dagen ska jag göra ledarna i Juda till ett brinnande fyrfat bland ved, en brinnande fackla bland sädeskärvar. De ska förtära alla folk i alla riktningar runt omkring, men Jerusalems befolkning ska förbli i Jerusalem.

⁷ ”Herren ska först rädda boningarna i Juda, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare äras mer än Juda. ⁸ På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem ska på den dagen bli lik David, och Davids ätt ska vara som Gud, som en Herrens ängel framför dem. ⁹ På den dagen tänker jag förgöra alla folk som kommer mot Jerusalem.

Klagan över Den genomborrade

¹⁰ Över Davids ätt och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta en nådens och bönens ande^[a]. De ska se upp till mig som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta bittert som man gråter över den förstfödde. ¹¹ Den dagen ska sorgen i Jerusalem bli lika stor som sorgen över Hadad-Rimmon på Megiddoslätten. ¹² Landet ska sörja, släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, ¹³ Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, ¹⁴ alla de övriga släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.

Den renande källan

13 ”Den dagen ska en källa öppnas för Davids ätt och för Jerusalems invånare, för att rena dem från synd och orenhet.

Liknelsen om vinstocken och grenarna

15 Jag är den sanna vinstocken och min Fader är trädgårdsmästaren. ² Han skär bort varje gren i mig som inte bär frukt. Och han beskär de grenar som bär frukt så att de kan bära ännu mer frukt. ³ Ni har redan blivit beskurna genom det ord jag har förkunnat för er. ⁴ Bli kvar i mig så blir jag kvar i er! En gren kan inte bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken. På samma sätt kan inte heller ni bära frukt om ni inte är kvar i mig.

⁵ Jag är vinstocken och ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han mycket frukt, men utan mig kan ni inget göra. ⁶ Den som inte är kvar i mig blir bortkastad som en gren och vissnar. De ska samlas ihop och kastas i elden och brännas upp. ⁷ Men om ni är kvar i mig och mitt ord är kvar i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. ⁸ Därigenom blir min Fader förhärligad att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar.

⁹ Så som Fadern har älskat mig har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek! ¹⁰ Om ni lyder mina bud är ni kvar i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek. ¹¹ Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara i er så att er glädje blir fullkomlig. ¹² Och detta är mitt bud: att ni ska älska varandra på samma sätt som jag har älskat er. ¹³ Det finns ingen större kärlek än att man offrar sitt liv för sina vänner. ¹⁴ Ni är mina vänner om ni gör det jag befaller er. ¹⁵ Jag kallar er inte längre tjänare för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Fader. ¹⁶ Ni valde inte mig utan jag har valt ut er till att gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn. ¹⁷ Detta är vad jag befaller er: att ni ska älska varandra!

Jesus varnar för hat och förföljelse

¹⁸ När världen hatar er, kom då ihåg att den hatade mig före er. ¹⁹ Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen utan jag har valt ut er ur världen och därför hatar världen er. ²⁰ Kom ihåg vad jag sa till er: En tjänare står inte över sin herre. Om de har förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Men har de hållit sig till mitt ord, kommer de också att hålla sig till det ni säger. ²¹ De behandlar er så för mitt namns skull därför att de inte känner honom som har sänt mig.

²² Om jag aldrig hade kommit och talat till dem, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. ²³ Den som hatar mig hatar också min Fader. ²⁴ Om jag inte hade utfört sådana gärningar ibland dem som ingen annan har gjort, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de sett dem och hatat både mig och min Fader. ²⁵ Och genom detta går det i uppfyllelse som står skrivet i deras lag^[a]: ’De har hatat mig utan anledning.’^[b]

²⁶ Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som kommer från Fadern, ska han vittna om mig. ²⁷ Också ni ska vittna för ni har varit med mig från början.