M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud förbjuder Rehabeam att ena folket
11 Vid sin ankomst till Jerusalem mönstrade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180 000 utvalda soldater, för att strida mot Israel och återfå kungamakten åt Rehabeam.
2 Men Herrens ord kom till gudsmannen Shemaja: 3 ”Säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till alla israeliterna i Juda och Benjamin: 4 ’Så säger Herren: Ni ska inte dra ut och strida mot era bröder. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt kommer från mig.’ ” Då lydde de Herrens ord och avstod från att tåga mot Jerobeam.
5 Rehabeam bodde i Jerusalem och byggde upp befästa städer i Juda: 6 Betlehem, Etam, Tekoa, 7 Bet Sur, Soko, Adullam, 8 Gat, Maresha, Sif, 9 Adorajim, Lakish, Aseka, 10 Sora, Ajalon och Hebron, befästa städer som låg i Juda och Benjamin.
11 Han förstärkte deras befästningar, utsåg befälhavare över dem, lade upp förråd av mat, olja och vin 12 och försåg varje stad med sköldar och spjut. Han gjorde städerna mycket starka. Juda och Benjamin stod nu under hans makt.
Präster och leviter flyttar
13 Prästerna och leviterna från alla sina områden i Israel inställde sig hos honom. 14 Leviterna övergav sina betesmarker och egendomar och kom till Juda och Jerusalem, för Jerobeam och hans söner hade förkastat dem som Herrens präster. 15 Han hade i stället utsett åt sig andra präster för offerplatserna och bockdemonerna och tjurkalvarna, som han hade låtit göra. 16 Efter dem följde de från Israels alla stammar till Jerusalem, som i sina hjärtan bestämt sig att söka Herren, Israels Gud, för att offra åt Herren, sina fäders Gud. 17 De stärkte Juda kungarike och gav sitt stöd åt Rehabeam, Salomos son, och i tre år följde de Davids och Salomos väg.
Rehabeam regerar i Juda
18 Rehabeam gifte sig med Machalat, som var dotter till Davids son Jerimot och till Avihajil, dotter till Jishajs son Eliav. 19 Hon födde honom sönerna Jeush, Shemarja och Saham.
20 Sedan gifte han sig med Maaka, Absaloms dotter. Hon födde honom Avia, Attaj, Sisa och Shelomot. 21 Rehabeam älskade Maaka, Absaloms dotter, mer än någon annan av sina hustrur och bihustrur. Han hade 18 hustrur och 60 bihustrur, 28 söner och 60 döttrar. 22 Han satte Maakas son Avia till överhuvud och furste över sina bröder, för att sedan göra honom till kung. 23 Han handlade klokt genom att sprida ut sina andra söner till olika områden i Juda och Benjamin, till befästa städer, och han gav dem rikligt underhåll och tog många hustrur åt dem.[a]
Jerusalem intas av Egypten
(1 Kung 14:25-28)
12 Men när Rehabeams kungamakt var etablerad och han hade blivit stark, övergav han Herrens lag och hela Israel med honom. 2 Under Rehabeams femte regeringsår anföll den egyptiske kungen Shishak Jerusalem, eftersom folket hade varit trolöst mot Herren.
3 Han kom med 1 200 vagnar, 60 000 ryttare och en oräknelig mängd trupper från Egypten, libyer, suckéer och kushiter. 4 Han intog Judas befästa städer och nådde ända fram till Jerusalem.
5 Profeten Shemaja kom då till Rehabeam och Judas ledare, som i fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Han sa till dem: ”Så säger Herren: ’Ni har övergett mig. Därför överger jag er och överlämnar er till Shishak.’ ”
6 Då ödmjukade sig Israels ledare och kungen och sa: ”Herren är rättfärdig.”
7 När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja: ”Eftersom de har ödmjukat sig, ska jag inte förgöra dem, utan jag ska snart sända en räddning åt dem. Jag ska inte utgjuta min vrede över Jerusalem genom Shishak. 8 Men de ska bli hans tjänare och lära sig skillnaden mellan att tjäna mig och andra länders kungar.”
9 Kung Shishak intog Jerusalem och plundrade Herrens hus och kungapalatset på alla skatter. Han tog allting, även de guldsköldar som Salomo hade låtit göra. 10 Kung Rehabeam lät i stället för dem göra sköldar av koppar och lämnade dem i förvar hos den kungliga livvakten vid ingången till palatset. 11 Varje gång kungen gick till Herrens hus, gick livvakterna med och bar dessa sköldar och lämnade dem sedan tillbaka till vaktrummet.
12 Genom att kungen hade ödmjukat sig, vändes Herrens vrede från honom, så att han inte helt krossades. Det fanns ändå något gott i Juda.
13 Kung Rehabeam befäste sin ställning i Jerusalem och regerade där. Rehabeam var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt till hemvist för sitt namn bland alla Israels stammar. Hans mor hette Naama och var från Ammon. 14 Han gjorde det som var ont och vände sig inte i sitt innersta till att söka Herren.
15 Rehabeams historia, från början till slut, finns nedtecknad i profeten Shemajas och siaren Iddos krönika med släktregister.
Det var ständigt krig mellan Rehabeam och Jerobeam. 16 När Rehabeam dog[b] begravdes han bland sina fäder i Davids stad, och hans son Avia blev kung efter honom.
Brevet till församlingen i Efesos
2 Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Efesos:
’Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand och går omkring bland de sju lampställen av guld:
2 Jag känner dina gärningar, dina ansträngningar och din uthållighet. Jag vet att du inte kan tåla onda människor och att du noga har prövat dem som kallar sig apostlar[b], men inte är det. Du har funnit att de ljuger. 3 Du har hållit ut och stått ut med mycket för mitt namns skull, utan att ge upp.
4 Men en sak måste jag anmärka mot dig: du har övergett din första kärlek. 5 Tänk på vad det är du har fallit ifrån, och vänd om och gör samma gärningar som då. För om du inte vänder om, ska jag komma till dig och flytta ditt lampställ från sin plats. 6 Men något berömvärt har du också: du hatar nikolaiternas[c] handlingar, precis som jag gör.
7 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar ska jag ge rätt att äta av livets träd, som är i Guds paradis.’
Brevet till församlingen i Smyrna
8 Skriv till budbäraren[d] för församlingen i Smyrna:
’Så säger han som är den förste och den siste, han som var död men nu lever igen:
9 Jag vet hur mycket du får lida och hur fattig du är. Men du är rik. Jag vet att du blir hånad av dem som kallar sig judar men inte är det, utan är en Satans synagoga. 10 Var inte rädd för det lidande som väntar dig. Se, djävulen kommer att kasta några av er i fängelse för att pröva er, och ni ska lida under tio dagar. Men var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets segerkrans.
11 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.[e]’
Brevet till församlingen i Pergamon
12 Skriv till budbäraren[f] för församlingen i Pergamon:
’Så säger han som har det skarpa, dubbeleggade svärdet:
13 Jag vet var du bor: där Satan har sin tron[g], men trots det håller du fast vid mig. Du har inte förnekat din tro på mig, inte ens när Antipas, mitt trogna vittne, blev dödad hos er, där Satan bor.
14 Men en sak måste jag anmärka mot dig: du har några hos dig som är anhängare av Bileams lära, han som visade Balak att man kunde få Israels folk på fall genom att locka dem att äta sådant som offrats till avgudar och leda dem in i sexuell omoral.[h] 15 Vidare har du också sådana som håller sig till nikolaiternas[i] lära. 16 Vänd om! Annars ska jag snart komma till dig och strida mot dem med min muns svärd.
17 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar ska jag ge av dolt manna.[j] Och jag ska ge honom en vit sten, och på den stenen ska det stå ett nytt namn, som bara den känner till som får det.[k]’
Brevet till församlingen i Thyatira
18 Skriv till budbäraren[l] för församlingen i Thyatira:
’Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som liknar polerad koppar:
19 Jag känner dina gärningar, din kärlek och tro, ditt tjänande och din uthållighet. Jag vet att du gör mer idag än du gjorde under den första tiden.
20 Men det måste jag anmärka mot dig att du tolererar kvinnan Isebel, som säger sig vara en profetissa och som lär och förleder mina tjänare till sexuell omoral och till att äta sådant som offrats till avgudar. 21 Jag gav henne tid att ångra sig och vända om, men hon ville inte sluta med sina sexuella utsvävningar. 22 Därför ska jag låta henne bli sängliggande,[m] och alla som bedriver otukt med henne, ska drabbas av svåra lidanden, om de inte vänder om från hennes gärningar. 23 Och hennes efterföljare ska drabbas av döden. Alla församlingar ska då förstå att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar, och att jag ger var och en av er den lön han förtjänar.
24 När det gäller er andra i Thyatira, ni som inte har följt denna lära och inte lärt känna dessa Satans djup, som man kallar det, så tänker jag inte kräva något mer av er. 25 Håll bara fast vid det ni har, tills jag kommer.
26 Den som segrar och fortsätter att göra min vilja ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. 27 Han ska härska över dem med en spira av järn och krossa dem som lerkrukor,[n] 28 liksom jag har fått den makten av min Fader, och jag ska ge honom morgonstjärnan.[o] 29 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’
Jerusalem
3 Ve den upproriska och orena staden,
den despotiska staden!
2 Den har inte lyssnat,
inte låtit sig tillrättavisas.
Den förtröstar inte på Herren
och tyr sig inte till sin Gud.
3 Dess furstar är rytande lejon,
dess domare kvällens vargar,
som inte lämnar något kvar till morgonen.
4 Dess profeter är dumdristiga,
svekfulla män.
Dess präster vanhelgar det heliga
och våldför sig på lagen.
5 Men Herren, den rättfärdige,
är därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
låter han sin rätt komma fram i ljuset,
den uteblir inte.
Men den gudlöse
vet inget av någon skam.
Jerusalem förblir oförbätterligt
6 ”Jag har utrotat folk,
deras fästen ligger i ruiner.
Jag har lämnat deras gator öde,
där går ingen,
deras städer är tömda
och ingen människa bor kvar där.
7 Jag sa:
’Du ska frukta mig
och låta dig tillrättavisas.’
Då ska stadens boning inte utplånas,
den ska inte drabbas av allt mitt straff.
Men de blev bara allt ivrigare[a]
i alla sina fördärvliga handlingar.
8 Vänta därför på mig, säger Herren,
på den dag då jag står upp för att vittna[b].
Jag har beslutat att samla folken och
föra samman rikena
för att tömma min förbittring över dem,
hela min brinnande vrede.
Av min lidelses eld
ska hela jorden förtäras.
Återupprättelse av Israels rest
9 Då ska jag ge folken
ett rent språk,
så att alla åkallar Herrens namn
och tjänar honom sida vid sida.
10 Från trakten bortom floderna i Kush
ska de som tillber mig,
mitt skingrade folk,
frambära offer till mig.[c]
11 Den dagen ska du
inte längre behöva skämmas
för alla försyndelser
som du har begått mot mig.
Jag ska utrota dem bland dig
som är stolta och högmodiga.
Du ska inte mer förhäva dig
på mitt heliga berg.
12 Men jag ska lämna kvar hos dig
ett ödmjukt och fattigt folk.
De ska ta sin tillflykt till Herrens namn.
13 De som är kvar av Israel
kommer inte mer att göra orätt,
inte mer ljuga,
inte mer tala med falsk tunga.
De ska äta och lägga sig
utan att någon skrämmer dem.”
14 Jubla, dotter Sion!
Ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort domen över dig
och fått dina fiender att vända.
Herren, Israels kung, bor hos dig.
Du ska inte längre frukta för något ont.
16 På den dagen ska man säga till Jerusalem:
”Frukta inte, Sion,
bli inte handlingsförlamad!
17 Herren, din Gud, bor hos dig,
en hjälte som räddar.
Med stilla kärlek älskar han dig,
och han gläds över dig med jubelrop.”
18 ”Jag ska samla dem som sörjer över högtiderna.
Från dig har de utgått.
Den skam du fått bära var en tillrättavisning.[d]
19 Jag ska på den tiden
ta itu med dem som plågat dig.
Jag ska hjälpa dem som vacklar
och samla ihop dem som skingrats.
Jag ska göra dem till lovsång och ära
i varje land där de varit i skam.
20 På den tiden ska jag samla er hem
och föra er samman.
Jag ska göra er ryktbara och lovprisade
bland alla folk på jorden,
då jag inför era egna ögon återupprättar er,
säger Herren.”
Gud blev människa
1 I början fanns Ordet[a]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han fanns hos Gud i början. 3 Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. 4 I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. 5 Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit[b] det.
6 Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, 7 för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. 9 Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.
10 Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn 13 och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14 Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.
15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.[c]’ ”
16 Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. 18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud[d] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.
Johannes döparen talar om Jesus
(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)
19 Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. 20 Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”
21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia[e]?”
”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”
”Är du profeten[f]?”
”Nej”, svarade han.
22 Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”
23 Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren![g]’ som profeten Jesaja har sagt.”
24 De som hade sänts ut av fariseerna 25 frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”
26 Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[h]”
28 Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Jesus är Guds lamm
29 Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. 30 Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ 31 Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”
32 Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ 34 Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son[i].”
De första lärjungarna
35 Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, 36 och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”
37 De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. 38 När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”
De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”
39 Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. 40 Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
41 Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).[j] 42 Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).[k]”
43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45 Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”
46 ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”
”Kom och se själv”, svarade Filippos.
47 När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit[l]. Det finns inget svek i honom.”
48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.
Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”
49 Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”
50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51 Han sa vidare: ”Ja, sannerligen[m] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”[n]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.