M’Cheyne Bible Reading Plan
5 När allt arbete Salomo gjorde för Herrens hus var klart, förde han in det som blivit helgat åt Herren av hans far David: silvret och guldet och alla kärlen, och lade dem i skattkammaren i Guds hus.
Salomo inviger templet
Arken förs till templet
(1 Kung 8:1-13)
2 Därefter kallade Salomo samman alla äldste i Israel, alla stamhövdingar och överhuvuden för de israelitiska familjerna till Jerusalem, för att hämta Herrens ark från Sion, Davids stad. 3 Alla israeliterna samlades hos kungen för högtiden i sjunde månaden.
4 När alla Israels äldste hade kommit, lyfte leviterna arken. 5 De bar upp arken och uppenbarelsetältet samt alla de heliga föremålen som fanns i det. De levitiska prästerna hämtade dem dit. 6 Kung Salomo och hela Israels menighet som var samlad hos honom stod framför arken. De offrade får och boskap i en sådan mängd att de inte kunde räknas.
7 Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i det inre rummet av templet, det allra heligaste, under kerubernas vingar, 8 som var utbredda över platsen där arken stod, så att den och dess bärstänger täcktes av keruberna. 9 Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från det heliga, framför koret, men inte utifrån. De finns där än idag.
10 Ingenting annat fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.
11 Prästerna lämnade helgedomen. Alla prästerna hade renat sig, oberoende av avdelning. 12 Alla de levitiska sångarna, Asaf, Heman och Jedutun och deras söner och släktingar, var klädda i fint linne och stod på östra sidan om altaret med cymbaler, harpor och lyror, tillsammans med 120 präster som blåste i trumpeter, 13 och tillsammans stämde trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt upp i lovprisning och tacksägelse till Herren. När trumpeterna, cymbalerna och de övriga instrumenten ljöd, prisade man Herren:
”Han är god.
Hans nåd varar i evighet.”
Då fylldes huset, Herrens hus, av ett moln, 14 så att prästerna inte kunde fortsätta sin tjänstgöring. Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.
Salomo välsignar folket
(1 Kung 8:14-21)
6 Salomo sa då:
”Herren har sagt att han ska bo i dunklet,
2 men jag har gjort ett magnifikt tempel åt dig,
och en plats, där du kan bo i evighet.”
3 Sedan vände kungen sig till hela Israels församling och välsignade dem, medan de stod upp.
4 Han sa:
”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David när han sa: 5 ’Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk ut ur Egypten, valt någon stad bland Israels stammar för att bygga ett hus för mitt namn. Jag har inte heller utvalt någon att vara furste över mitt folk Israel. 6 Men nu har jag valt Jerusalem för att mitt namn ska vara där och David till att härska över mitt folk Israel.’
7 Min far David tänkte bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds namn, 8 men Herren sa till honom: ’Din tanke att bygga ett hus åt mitt namn var god, 9 men du är inte den som ska bygga det, utan din son, som föds åt dig, är den som ska bygga det huset åt mitt namn.’ 10 Herren har gjort vad han lovade. Jag har efterträtt min far David och sitter nu på Israels tron, som Herren har lovat, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn 11 och gjort i ordning en plats där för arken med förbundet som Herren slutit med israeliterna.”
Lär er avslöja falska budskap
4 Mina kära, tro inte alla andar utan pröva dem, om de kommer från Gud, för många falska profeter har gått ut över världen. 2 Så här kan ni avgöra om det är Guds Ande: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har blivit en verklig människa är från Gud.[a] 3 Men den som inte erkänner Jesus är inte från Gud. Han är från antikrist[b], som ni vet ska komma och som redan finns i världen.
4 Mina barn, ni är från Gud och har segrat över dem. Han som finns i er är ju större än den som finns i världen. 5 De är från världen och talar på världens vis, och därför lyssnar världen på dem. 6 Men vi är från Gud. Och den som känner Gud lyssnar på oss, medan den som inte tillhör Gud inte lyssnar på oss. Genom detta kan vi känna igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
Kärleken kommer från Gud
7 Mina kära, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Men den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek.
9 Så uppenbarades Guds kärlek bland oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. 10 Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud utan att han älskade oss och sände sin son som försoningsoffer för våra synder.
11 Mina kära, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, förblir Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. 13 Han har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. 14 Vi har själva sett och kan vittna om att Fadern sände sin Son för att rädda världen. 15 Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han i Gud. 16 Vi har lärt känna Guds kärlek gentemot oss, och vi tror på hans kärlek.
Gud är kärlek, och den som förblir i denna kärlek förblir i Gud och Gud i honom. 17 I detta har kärleken fullkomnats hos oss, att vi får vara frimodiga på domens dag, för så som han är, så är också vi här i världen. 18 Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver bort rädslan. Rädsla hör nämligen ihop med straff, och den som fortfarande är rädd har inte blivit fullkomlig i kärleken.
19 Vi älskar därför att han först älskade oss. 20 Om någon säger: ”Jag älskar Gud”, men hatar sin bror, då ljuger han. För om någon inte älskar sin bror som han har sett, hur kan han då älska Gud, som han aldrig har sett? 21 Det bud har vi fått av honom är att den som älskar honom också måste älska sin bror.
Nineves befolkning skingras
3 Ve dig, du blodiga stad,
så full av lögn
och byten
från otaliga plundringar!
2 Piskorna viner,
vagnshjulen dånar,
hästarna galopperar,
och vagnarna rullar!
3 Kavalleriet drar fram
med blixtrande svärd
och glittrande spjut.
Mängder av slagna,
högar av döda,
otaliga lik,
man snavar över liken!
4 Orsaken till allt detta är
skökans måttlösa otukt,
den vackra skökan,
trolldomskonsternas mästarinna,
som tjusade[a] folken med sin prostitution
och folkslagen med sin häxkonst.
5 ”Nu vänder jag mig mot dig,
säger härskarornas Herre.
Jag ska lyfta din kjol över ditt ansikte,
visa folken din nakenhet
och kungarikena din skam.
6 Jag ska släpa dig i smutsen,
utsätta dig för förakt
och göra dig till ett spektakel.
7 Alla som ser dig ryggar tillbaka
och säger:
’Nineve ligger i ruiner,
men vem sörjer över det?’
Finns det någon
som skulle kunna trösta henne?”
8 Skulle du vara bättre än No Amon,
som låg vid Nilen,
omgivet av vatten?
Floden var dess skydd,
vatten dess mur.
9 Kush och Egypten var dess gränslösa styrka,
Put och Libyen dess stöd.
10 Men även folket i No Amon togs till fånga
och fördes bort i landsflykt.
Deras späda barn krossades
vid varje gathörn.
Man drog lott om deras förnämsta män,
och stormännen blev bundna i kedjor.
11 Också du ska bli drucken,
få gömma dig
och söka skydd mot fienden.
12 Alla dina fästen är som fikonträd
med deras första mogna frukter.
Skakar man träden
faller fikonen i munnen på den som vill äta.
13 Dina soldater är som kvinnor hos dig.
Portarna till ditt land står vidöppna
för dina fiender,
och elden har förtärt dina bommar.
14 Ös upp vatten för belägring!
Förstärk dina fästen!
Stig ner i leran,
trampa i murbruket,
förstärk tegelformen!
15 Men elden ska ändå förtära dig
och svärdet hugga ner dig.
Du ska förtäras som gräshoppor,
ja som gräshoppsyngel,
som väldiga svärmar av gräsbitare och gräshoppor.[b]
16 Dina köpmän har blivit fler
än himlens stjärnor,
likt gräsbitare skövlar[c] de
och flyger bort.
17 Dina förnämsta är som svärmar av gräshoppor,
dina skrivare som en hord av gräsbitare.
De slår sig ner på muren när dagen är sval,
men när solen kommer fram flyr de bort,
och ingen vet var de är.
18 Dina herdar sover, Assyriens kung,
dina förnämsta har lagt sig.
Ditt folk är skingrat på bergen,
och det finns ingen som samlar dem.
19 Det finns ingen läkedom för ditt sår,
din skada kan inte botas.
Alla som hör om ditt öde
klappar i händerna över dig.
För vem har inte fått lida
för din ständiga grymhet?
Tullindrivaren Sackaios
19 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna och en rik man. 3 Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus komma förbi.
5 När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”
6 Då skyndade sig Sackaios ner, och lycklig tog han emot Jesus. 7 Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”
8 Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”
9 Jesus sa då till honom: ”Idag har räddning kommit till detta hem. Han är ju också son till Abraham[a]. 10 För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”
Liknelsen om kungen och de tio förvaltarna
(Matt 25:14-30)
11 För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.
12 Han sa: ”En man av kunglig släkt gav sig iväg till ett avlägset land för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.[b] 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa på tio pund[c] att dela på och förvalta i affärer, tills han skulle komma tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och de sände en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.
15 När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.
16 Den första mannen kom och rapporterade: ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats.’
17 ’Bra!’ sa kungen. ’Du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’
18 Nästa man kunde också rapportera en vinst för sin herre, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.
19 Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’
20 Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. 21 Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22 Då sa kungen: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en ond tjänare! Du visste att jag är hård och tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. 23 Varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone hade fått ränta på dem när jag kom tillbaka?’
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade sitt pund.’
25 ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tio pund!’
26 ’Jag säger er att den som har ska få mer, medan den som inte har ska bli fråntagen till och med det han har. 27 Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för dem hit och avrätta dem här inför mig.’ ”
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:1-9; Mark 11:1-10; Joh 12:12-15)
28 Då Jesus hade sagt detta, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina lärjungar. 29 När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna 30 och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 31 Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”
32 De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt. 33 När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?”
34 De svarade: ”Herren behöver den.” 35 Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp.
36 När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen.[d] 37 Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett.
38 ”Välsignad är han, kungen, som kommer i Herrens namn![e]”
jublade de.
”Fred i himlen och ära i höjden!”
39 Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!”
40 Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.”
41 När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den. 42 ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig. 43 Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. 44 De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”
Jesus rensar templet
(Matt 21:12-16; Mark 11:15-18; Joh 2:13-16)
45 Sedan gick Jesus till templet och körde väg köpmännen som höll till där.[f] 46 Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”[g]
47 Efter det undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, 48 men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.