M’Cheyne Bible Reading Plan

Hiskia regerar i Juda

(29:1—32:33)

(2 Kung 18:1-3)

Hiskia öppnar templet igen

29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia och var Sakarjas dotter. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort.

³ I första månaden av sitt första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till Herrens hus och reparerade dem. ⁴ Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till den öppna platsen öster om templet ⁵ och talade till dem:

”Lyssna till mig, leviter! Helga er och helga Herrens, era fäders Guds, hus! För ut allt orent ur helgedomen! ⁶ Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har vänt sig bort från Herrens boning och vänt den ryggen. ⁷ De har stängt dörrarna till förhallen, släckt lamporna, försummat att tända rökelse och att bära fram brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. ⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har gjort dem till ett skräckexempel, förfäran och förakt, som ni kan se med egna ögon. ⁹ Våra fäder har fallit för svärd, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta.

¹⁰ Nu vill jag sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, så att hans brinnande vrede viker från oss. ¹¹ Mina söner, försumma ingenting nu, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom, göra tjänst åt honom och tända rökelse.”

¹⁵ De samlade nu sina bröder och helgade sig och gick för att rena Herrens hus, som kungen hade befallt i enlighet med Herrens ord. ¹⁶ Prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det. De bar ut allt orent de hittade i Herrens hus till förgården, och sedan tog leviterna det och förde ut det till Kidrondalen. ¹⁷ De började helgandet den första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit fram till förhallen. Sedan helgade de Herrens hus ytterligare åtta dagar och var färdiga på sextonde dagen i första månaden.

¹⁸ Sedan gick de till kung Hiskia och sa: ”Nu har vi renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör. ¹⁹ Dessutom har vi återställt och helgat alla de föremål som kung Achas i sin trolöshet tog bort under sin regeringstid. De finns nu vid Herrens altare.”

²⁰ Tidigt nästa morgon samlade kung Hiskia stadens ledande män och gick till Herrens hus. ²¹ De förde med sig sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar som ett syndoffer för riket, helgedomen och Juda.

Han befallde prästerna, Arons söner, att offra allt detta på Herrens altare. ²² De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på altaret. ²³ Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och församlingen, och de lade sina händer på dem.

²⁴ Prästerna slaktade djuren och offrade deras blod som ett syndoffer på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen hade befallt om brännoffret och syndoffret för hela Israel.

²⁵ Han lät leviterna ställa upp sig i Herrens hus med cymbaler, harpor och lyror, i enlighet med Davids och kungens siare Gads och profeten Natans föreskrifter, för befallningen hade kommit från Herren genom hans profeter. ²⁶ Leviterna stod beredda med Davids instrument och prästerna med trumpeter.

²⁷ Hiskia gav order om att brännoffret skulle offras på altaret, och när offrandet började, började också lovsången till Herren att ljuda, tillsammans med Davids, Israels kungs, instrument. ²⁸ Hela församlingen tillbad, sångarna sjöng och trumpetarna spelade. Allt detta pågick tills brännoffret var avslutat. ²⁹ När offret var avslutat böjde kungen och alla de som var där knä och tillbad. ³⁰ Kung Hiskia och de ledande männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord. De prisade honom med glädje, sjöng, föll ner och tillbad.

³¹ Då tog Hiskia till orda och sa: ”Ni har nu helgats åt Herren. För nu fram era slaktoffer och tackoffer till Herrens hus.” Församlingen bar då fram sina slaktoffer och tackoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer. ³² Antalet brännoffer som församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var brännoffer till Herren. ³³ De helgade offren var 600 tjurar och 3 000 får och getter. ³⁴ Men det fanns för få präster för att flå alla brännofferdjuren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills arbetet var färdigt och tills alla präster hunnit rena sig, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att helga sig. ³⁵ Det fanns ett överflöd av brännoffer och fettstycken av gemenskapsoffren och dryckesoffer som hörde till brännoffren.

Så blev tjänsten i Herrens hus återupprättad. ³⁶ Hiskia och allt folket gladde sig över allt Gud hade gjort för folket, för det hade gått så fort.

Den nya sången i himlen

15 Jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med de sju sista plågorna. I och med dem kommer nämligen Guds vrede att vara slut.

² Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade segrat över odjuret^[a] och dess bild och talet för dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer, ³ och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:^[b]

Sju änglar med sju plågor

⁵ Sedan såg jag hur templet i himlen, förbundstecknets tält^[d], öppnades. ⁶ Och från templet kom de sju änglar som hade med sig de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet. ⁷ En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld, fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet. ⁸ Templet fylldes då av rök från Guds härlighet och kraft, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.

De två herdarna

⁴ Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. ⁵ De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. ⁶ Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”

⁷ Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. ⁸ Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.^[a] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. ⁹ Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”

¹⁰ Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. ¹¹ Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.

¹² Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt^[b] åt mig.

¹³ Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.

¹⁴ Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

¹⁵ Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. ¹⁶ Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.

Jesus är vägen till Gud

14 Låt inte era hjärtan oroas! Tro på Gud och tro på mig! ² I min Faders hus finns det många rum och om det inte vore så, skulle jag ju inte ha sagt att jag går för att göra i ordning en plats åt er. ³ Om jag nu går bort för att göra i ordning en plats åt er, ska jag komma tillbaka och hämta er så att också ni kan vara där jag är. ⁴ Nu vet ni vart jag går och ni känner till vägen dit.”

⁵ Men Tomas sa: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur ska vi då kunna känna till vägen?”

⁶ Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig. ⁷ Om ni har lärt känna mig, ska ni också lära känna min Fader. Och ni känner honom redan och har sett honom.”

⁸ Filippos sa: ”Herre, visa oss Fadern, så blir vi nöjda!”

⁹ Jesus svarade: ”Vet du inte vem jag är, Filippos, trots att jag har varit hos er så länge? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber du då att få se honom? ¹⁰ Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? När jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern är i mig och utför sina gärningar. ¹¹ Tro på mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, eller tro åtminstone på grund av gärningarna.

¹² Ja, sannerligen säger jag er: den som tror på mig ska göra samma gärningar som jag har gjort och till och med ännu större, för jag går till Fadern. ¹³ Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra det, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. ¹⁴ Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.

Löftet om den heliga Anden

¹⁵ Om ni älskar mig, så håller ni mina bud. ¹⁶ Jag ska be Fadern att han sänder er en annan Hjälpare^[a] som för evigt ska vara hos er, ¹⁷ sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, för världen ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, eftersom han är hos er nu och kommer att vara i er. ¹⁸ Jag ska inte lämna er föräldralösa utan jag ska komma till er. ¹⁹ Mycket snart ska världen inte se mig längre, men ni ska se mig för jag lever och ni kommer att leva. ²⁰ Då ska ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er. ²¹ Den som har mina bud och lyder dem han älskar mig och den som älskar mig, ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och visa mig för honom.”

²² Judas (inte Judas Iskariot) sa då till honom: ”Herre, varför ska du visa dig för oss och inte för världen?”

²³ Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, så håller han sig till mina ord och då ska min Fader älska honom och vi ska komma till honom och stanna hos honom. ²⁴ Den som inte älskar mig, håller sig inte till mina ord. Och ordet ni har fått höra kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. ²⁵ Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er. ²⁶ Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

²⁷ Jag lämnar frid efter mig, min frid ger jag åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte ängsliga! ²⁸ Ni hörde mig säga till er: Jag går bort, men jag ska komma tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern för Fadern är större än jag. ²⁹ Detta säger jag till er innan det händer, så att ni ska tro när det sedan händer. ³⁰ Jag kan inte säga mycket mer till er för den här världens härskare närmar sig. Han har ingen makt över mig ³¹ men världen ska veta att jag älskar min Fader och gör vad Fadern har befallt mig.

Kom, så går vi härifrån!