M’Cheyne Bible Reading Plan
Achasja regerar i Juda
(2 Kung 8:25-29; 9:14-29)
22 Invånarna i Jerusalem gjorde Achasja, Jorams yngste son, till kung efter honom. Alla hans äldre söner hade ju dödats av de rövarband som kommit tillsammans med araberna till lägret. Så blev Achasja, Jorams son, kung över Juda. 2 Achasja var tjugotvå[a] år gammal när han blev kung, och han regerade i ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Omri. 3 Achasja vandrade på samma vägar som Achavs familj, och hans mor uppmuntrade honom till att göra det onda. 4 Han gjorde liksom Achavs familj det som var ont i Herrens ögon, för de blev hans rådgivare efter hans fars död, och detta ledde honom i fördärvet.
5 Det var också på deras råd Achasja gick till krig med kung Joram i Israel, Achavs son, mot den arameiske kungen Hasael vid Ramot i Gilead. Joram blev sårad av araméerna, 6 och vände tillbaka till Jisreel för att få sina sår läkta, de som tillfogats honom vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Kung Achasja av Juda, Jorams son, kom då på besök till honom, 7 men detta besök hos Joram hade Gud bestämt till Achasjas fördärv. När Achasja kom, gick han ut tillsammans med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort för att göra slut på Achavs ätt.
8 Medan Jehu verkställde domen mot Achavs ätt, mötte han Judas furstar och Achasjas brorsöner, som hade varit hos Achasja, och han dödade dem. 9 Han sökte efter Achasja, och hans män grep honom när han gömde sig i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de tänkte: ”Han var ändå en ättling till kung Joshafat, som helhjärtat sökte Herren.” Nu fanns det ingen av Achasjas ättlingar som kunde upprätthålla kungariket.
Drottning Atalja regerar i Juda
(2 Kung 11:1-3)
10 När Atalja, Achasjas mor, såg att hennes son var död, bestämde hon sig för att förgöra hela kungahuset i Juda. 11 Men kungens dotter Joshavat lyckades ta och gömma undan Joash, Achasjas son, just när kungasönerna skulle dödas. Hon gömde honom och hans sköterska i ett sovrum. Där höll Joshavat, dotter till kung Joram och hustru till prästen Jojada och syster till Achasja, honom gömd så att Atalja inte kunde döda honom. 12 Joash hölls gömd av dem i Guds hus i sex år medan Atalja regerade i landet.
Ataljas död
(2 Kung 11:4-20)
23 Under det sjunde året fattade Jojada mod och slöt sig samman med officerarna Asarja, Jerochams son, Ismael, Jochanans son, Asarja, Oveds son, Maaseja, Adajas son, och Elishafat, Sikris son. 2 De reste ut över hela Juda och samlade leviterna från alla Judas städer och alla Israels familjeöverhuvuden. När de kom till Jerusalem, 3 slöt hela församlingen ett förbund i Guds hus med kungen. Jojada talade till dem:
”Kungens son ska nu bli kung, såsom Herren har sagt om Davids ättlingar. 4 Så här ska ni göra: En tredjedel av er, präster och leviter, som går i tjänst på sabbaten, ska bevaka alla dörrar, 5 en tredjedel ska vara vid palatset, och en tredjedel ska finnas vid Jesodporten. Folket ska stanna på förgårdarna till Herrens hus. 6 Ingen får gå in i Herrens hus, förutom präster och leviter i tjänst. De får gå in eftersom de är helgade. Men folket ska iaktta Herrens förordning. 7 Leviterna ska ställa sig runt omkring kungen, var och en med vapen i hand. Om någon försöker gå in i templet måste han dödas. Och håll er nära kungen vart han än går.”
8 Leviterna och hela Juda gjorde som de blivit beordrade av prästen Jojada. Var och en tog sina män, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri. 9 Sedan gav prästen Jojada officerarna spjut, sköldar och koger som hade tillhört kung David och fanns i Guds hus. 10 Han ställde upp allt folket, var och en med vapen i sin hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altaret och tempelhuset. 11 Sedan förde de ut kungasonen, satte en krona på hans huvud, gav honom förbundsförordningarna[b] och utropade honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom, och de ropade: ”Länge leve kungen!”
12 När Atalja hörde jublet från folket som skyndat till för att hylla kungen, gick hon till dem som var i Herrens hus. 13 Där fick hon se kungen stå vid sin pelare vid ingången, med officerarna och trumpetarna vid sina sidor. Allt folket jublade och lät trumpeterna ljuda. Sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Förräderi! Förräderi!”
14 Prästen Jojada skickade ut officerarna som hade befälet över trupperna och befallde dem: ”För ut henne bortom gången och om någon följer henne, ska han dödas med svärd.” Prästen hade nämligen sagt: ”Ni får inte döda henne i Herrens hus.”
15 Då grep de henne och ledde ut henne till Hästporten i kungapalatset, där de dödade henne.
16 Jojada slöt sedan ett förbund mellan sig, kungen och folket att de skulle vara Herrens folk. 17 Hela folket begav sig sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder altarna och gudabilderna och dödade Mattan, Baals präst, framför altarna. 18 Jojada placerade sedan vakter vid Herrens hus, som leddes av de levitiska prästerna, som David hade delat upp i avdelningar i templet, för att bära fram brännoffer åt Herren, som det var föreskrivet i Moses lag, med glädje och sång, allt enligt Davids befallningar. 19 Han ställde också vakterna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle kunna komma in.
20 Sedan tog han med sig officerarna, de förnämsta, de styrande bland folket och allt folket i landet och förde ut kungen från Herrens hus till palatset via Övre porten och satte honom på kungatronen. 21 Allt folket i landet gladde sig, och det blev lugnt i staden, när Atalja dödats med svärd.
Ängeln med den lilla bokrullen
10 Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, insvept i ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, 2 och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden 3 och ropade med en röst lika stark som ett lejons rytande. När han hade slutat ropa, talade de sju åskorna. 4 Jag skulle just skriva ner vad de sju åskorna talat, när jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla de sju åskornas tal, skriv inte ner det!”
5 Ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sedan sin högra hand mot himlen 6 och svor vid honom som lever i all evighet och som skapade himlen och allt som finns i den, jorden och allt som finns på den, och havet och allt som finns i det. Han sa: ”Tiden är ute. 7 När den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin trumpet, har Guds hemlighet slutförts, enligt det glada budskap han framfört till sina tjänare profeterna.”
8 Sedan talade rösten som jag hade hört från himlen till mig igen och sa: ”Gå till ängeln som står på havet och på jorden och ta den öppna bokrullen ur hans hand.” 9 Då gick jag bort till ängeln och bad honom att ge mig den lilla bokrullen. Han sa till mig: ”Ja, ta den och ät den. Den ska bli bitter i din mage, men i din mun ska den smaka sött som honung.”[a]
10 Då tog jag bokrullen ur hans hand och åt upp den, och den smakade sött som honung i min mun, men när jag hade svalt den var den bitter i min mage.
11 Sedan sa man till mig: ”Än en gång måste du profetera om många länder och folk och språk och kungar.”
De fyra vagnarna
6 När jag sedan lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, berg av koppar. 2 Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 3 den tredje av vita hästar och den fjärde av spräckliga hästar. De var starka. 4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln svarade mig: ”Dessa är himlens fyra vindar[a] som drar ut och som stått inför hela jordens Herre. 6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot landet i norr, de vita hästarna följer efter, och de spräckliga drar mot landet i söder.”[b]
7 De starka hästarna gick ut, ivriga att få ge sig ut över jorden. Han sa: ”Gå ut över jorden!” Då gav de sig ut över jorden.
8 Därefter kallade han på mig och sa: ”Se, de som drar mot landet i norr låter min Ande finna ro där.[c]”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig: 10 ”Ta emot gåvorna av de deporterade, Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag till Josias, Sefanjas sons, hus, dit de har kommit från Babylonien. 11 Ta silvret och guldet, gör en krona och sätt den på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
12 Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet[d]. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. 13 Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ 14 Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen[e], Sefanjas son. 15 Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”
Jesus botar en man som föddes blind
9 När Jesus gick vidare fick han se en man som hade varit blind sedan födseln.
2 Då frågade hans lärjungar: ”Rabbi, för vems synd föddes den här mannen blind, hans egen eller hans föräldrars?”
3 Jesus svarade dem: ”Det var varken för att han själv eller hans föräldrar syndade. Men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4 Vi måste, så länge det är dag, göra hans gärningar som har sänt mig. Snart blir det natt, och då kan ingen arbeta. 5 Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.”
6 Sedan spottade han på marken och gjorde en deg av lera som han strök på mannens ögon, 7 och han sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen” (Siloa betyder utsänd). Mannen gick då iväg till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och andra som hade sett honom som tiggare, frågade varandra: ”Är det inte han som satt och tiggde förut?”
9 ”Jo, det är det”, sa en del, medan andra sa: ”Nej, han är bara lik honom.”
Men själv sa han: ”Visst är det jag.”
10 Då frågade de honom: ”Hur kan det komma sig att du ser?”
11 Mannen svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon, och sedan sa han åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Och när jag hade gjort det så kunde jag se.”
12 De frågade honom: ”Var finns han nu?”
Men mannen svarade: ”Det vet jag inte.”
Fariseerna förhör mannen som föddes blind
13 Då tog de med sig mannen som hade varit blind till fariseerna. 14 Det var på en sabbat som Jesus hade gjort degen och gett mannen hans syn. 15 När fariseerna frågade hur det kom sig att han kunde se, berättade han än en gång: ”Han strök en deg på mina ögon, och när jag hade tvättat mig, kunde jag se.”
16 En del av fariseerna sa då: ”Den mannen kan inte vara sänd av Gud eftersom han inte håller sabbaten.” Men andra sa: ”En syndare kan väl inte göra sådana tecken?” Så var deras meningar delade.
17 Och igen frågade de mannen som hade varit blind: ”Vad säger du själv om honom? Det var ju du som fick din syn.” Mannen svarade då: ”Han är en profet.”
18 Men judarna tvivlade på att den botade mannen överhuvudtaget hade varit blind, så de kallade på hans föräldrar 19 och frågade dem: ”Är det här er son? Föddes han blind som ni säger? Och hur kan det då komma sig att han ser nu?”
20 Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det är vår son och att han föddes blind. 21 Men hur han kan se nu det vet vi inte, och inte heller vem som har botat honom. Fråga honom själv. Han är gammal nog att svara själv.”
22 Detta sa de för att de var rädda för judarna, som redan då hade bestämt att den som erkände Jesus som Messias skulle utstötas ur synagogan. 23 Därför sa hans föräldrar: ”Han är gammal nog, fråga honom själv.”
24 För andra gången kallade de därför till sig mannen som hade varit blind och sa till honom: ”Ge Gud äran.[a] Vi vet att den där mannen är en syndare.”
25 Men mannen svarade: ”Om han är en syndare eller ej, det vet jag inte. Det enda jag vet är att förut var jag blind, men nu kan jag se.”
26 Då frågade de honom än en gång: ”Vad gjorde han med dig? Hur gjorde han när du fick din syn?”
27 Mannen svarade: ”Det har jag ju redan berättat, men ni lyssnar inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?”
28 Då hånade de honom och sa: ”Det är du som är hans lärjunge. Vi är lärjungar till Mose. 29 Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.”
30 ”Det var underligt”, svarade mannen. ”Han gav mig min syn, och ändå vet ni inte varifrån han kommer. 31 Men att Gud inte lyssnar till syndare, det vet vi. Han lyssnar till den som fruktar honom och gör hans vilja. 32 Aldrig någonsin har man hört talas om någon som har botat en som föddes blind. 33 Om den här mannen inte var sänd av Gud, så skulle han inte kunna göra något sådant.”
34 ”Du är helt och hållet född i synd!”, sa de till honom. ”Försöker du undervisa oss?” Och så drev de bort honom.
Jesus talar om andlig blindhet
35 Jesus fick snart höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom igen frågade han: ”Tror du på Människosonen?”
36 Mannen svarade: ”Herre, säg mig vem han är, så att jag kan tro på honom.”
37 Jesus sa: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.”
38 Då föll mannen ner framför Jesus och sa: ”Jag tror, Herre.”
39 Sedan sa Jesus: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser ska börja se, och de som ser ska bli blinda.”
40 Några fariseer som var där med honom hörde det och frågade: ”Menar du att vi skulle vara blinda?”
41 Då svarade Jesus: ”Om ni var blinda skulle ni vara utan synd. Men nu menar ni att ni kan se, och därför finns er synd kvar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.