M’Cheyne Bible Reading Plan

Salomos regering

(1:1—9:31)

Salomo ber Gud om vishet

(1 Kung 3:4-15)

1 Salomo, Davids son, hade nu etablerat sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket mäktig.

² Salomo talade till hela Israel, till både högre och lägre officerare, alla domare och alla ledare i Israel, familjeöverhuvuden. ³ Salomo och hela församlingen gick till offerplatsen i Givon, där Guds uppenbarelsetält var, som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ⁴ Men Guds ark hade David flyttat från Kirjat-Jearim till den plats han hade ställt i ordning åt den; han hade satt upp ett tält åt den i Jerusalem. ⁵ Men kopparaltaret, som Besalel, Uris son och Hurs sonson, hade gjort, stod framför Herrens boning i Givon. Nu uppsökte Salomo och de församlade det. ⁶ Salomo gick upp till kopparaltaret inför Herren i uppenbarelsetältet och offrade 1 000 brännoffer på det.

⁷ Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”

⁸ Salomo svarade Gud: ”Du har visat stor nåd mot min far David och gjort mig till kung efter honom. ⁹ Herre Gud, uppfyll nu ditt löfte till min far David, för du har gjort mig till kung över ett folk som är lika talrikt som stoftet på jorden. ¹⁰ Ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan leda detta folk, för vem kan styra ditt folk som är så stort?”

¹¹ Gud svarade Salomo: ”Därför att din största önskan var detta, och därför att du inte bad om rikedom, välfärd och ära eller dina fienders liv, och inte heller ett långt liv, utan om vishet och kunskap för att kunna leda mitt folk, som jag har gjort dig till kung över –  ¹² därför ska jag ge dig vishet och kunskap. Jag ska också ge dig mer rikedom, välfärd och ära än någon kung någonsin haft före dig eller någonsin kommer att ha.”

¹³ Sedan begav sig Salomo till Jerusalem från offerplatsen i Givon, från uppenbarelsetältet, och han regerade över Israel.

Salomos oerhörda rikedom

(1 Kung 10:26-29; 2 Krön 9:25-28)

¹⁴ Salomo samlade också vagnar och hästar. Han hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, dels i vagnstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. ¹⁵ Silvret och guldet var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ Salomos hästar köptes i Egypten^[a] och Kuve. Kungens uppköpare importerade dem från Kuve. ¹⁷ Varje vagn som de importerade från Egypten kostade 600 siklar silver och en häst 150 siklar^[b]. De exporterade dem också till hettiternas och araméernas kungar.

Inledning

1 Det som fanns till från början, det vi har hört och med egna ögon sett, betraktat och tagit i med våra egna händer, det är vad vi skriver till er om: Livets Ord^[a].

² Livet visade sig, vi såg det och vittnar om det. Vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och visade sig för oss. ³ Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, så att också ni kan dela vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans Son, Jesus Kristus. ⁴ Det här skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.

Låt Guds ljus lysa upp era liv

⁵ Det budskap vi har hört från honom, och som vi nu förkunnar vidare för er, är att Gud är ljus och att det inte finns något mörker i honom. ⁶ Om vi därför säger att vi har gemenskap med honom, men fortsätter att leva i mörker, då ljuger vi. Vi håller oss ju inte till sanningen. ⁷ Men om vi lever i ljuset, på samma sätt som han är ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och Jesus, hans Sons blod renar oss från all synd.

⁸ Om vi säger att vi är utan synd lurar vi bara oss själva, och sanningen finns inte i oss. ⁹ Men om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. ¹⁰ Om vi påstår att vi inte har syndat så gör vi honom till en lögnare, och hans ord finns inte i oss.

Landets förfall

Israel reser sig

Bön och lovprisning

Liknelsen om den oärliga förvaltaren

16 Till sina lärjungar sa Jesus också: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.

² Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’

³ Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare hos min herre? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. ⁴ Men nu har jag en idé, så att folk tar emot mig i sina hus när jag måste lämna mitt arbete.’

⁵ Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’

⁶ ’Hundra krus olja’, svarade mannen.

Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet. Ta det, sätt dig och skriv snabbt femtio krus istället.’

⁷ Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’

’Hundra tunnor vete’, svarade han.

’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv åttio tunnor istället!’

⁸ Herren berömde den oärliga förvaltaren för hans slughet.^[a] Den här tidsålderns människor är nämligen slugare mot sina egna, än vad ljusets människor är. ⁹ Ja, jag säger er: använd den ohederlige mammon till att skaffa er vänner som välkomnar er i de eviga boningarna den dag då mammon sviker.

¹⁰ Den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.

¹¹ Men om ni inte är trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt? ¹² Och om ni inte är trogna när det gäller andra människors egendom, vem vill då ge er något att äga? ¹³ Ingen tjänare kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon samtidigt.”

¹⁴ När fariseerna hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada för pengar. ¹⁵ Men Jesus sa till dem: ”Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor värderar högt, avskyr Gud.

En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande

(Matt 11:12-13; 5:18; 5:31-32)

¹⁶ Lagens och profeternas tid rådde fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla tränger på för att komma in där. ¹⁷ Men det är lättare för himlen och jorden att förgås än att en enda prick i lagen försvinner. ¹⁸ Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.^[b] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

¹⁹ Det var en gång en rik man, som var klädd i purpur och fint linne och varje dag levde i lyx och överflöd. ²⁰ Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår. ²¹ Lasaros längtade efter att få några rester från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. ²² Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rika mannen dog också och blev begravd. ²³ När han slog upp sina ögon i dödsriket^[c], där han plågades, såg han Abraham långt borta, och Lasaros vid hans sida. ²⁴ ’Fader Abraham’, ropade han, ’förbarma dig över mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’

²⁵ Men Abraham sa till honom: ’Mitt barn, kom ihåg att du under din livstid fick allt det goda, medan Lasaros fick det onda. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas. ²⁶ Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till er, och ingen från er kan heller komma över hit.’

²⁷ Då sa den rika mannen: ’Fader, jag ber dig, skicka honom då åtminstone hem till min far, ²⁸ till mina fem bröder, för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit.’

²⁹ Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna som de kan lyssna till.’

³⁰ Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om!’

³¹ Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”