M’Cheyne Bible Reading Plan
Drottningen av Saba
(1 Kung 10:1-13)
9 När drottningen av Saba hörde ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att pröva honom med svåra frågor. Hon kom med en mycket stor karavan av kameler lastade med kryddor, guld i stor mängd och ädelstenar. Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade i tankarna. 2 Salomo gav henne svar på alla hennes frågor. Ingenting var för svårt för Salomo att förklara. 3 När drottningen av Saba såg Salomos vishet och palatset han byggt, 4 rätterna på hans bord, hovmännen som satt där, tjänarna i sina dräkter och munskänkarna som passade upp, när hon såg brännoffren han bar fram i Herrens hus, blev hon andlös av förundran.
5 Hon sa till kungen: ”Allt jag har hört om dig och din vishet i mitt eget land är alltså sant! 6 Jag kunde inte tro det man berättade förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte berättat hälften för mig! Din vishet överträffar allt jag hört. 7 Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet! 8 Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit behag i dig och satt dig på sin tron som kung inför Herren, din Gud. I sin eviga kärlek till Israel vill han låta det bestå för evigt och har satt dig till kung över det för att du ska sörja för lag och rättfärdighet.”
9 Hon gav kungen över fyra ton[a] guld och stora mängder av olika slags kryddor och dyrbara ädelstenar. Aldrig hade man sett sådana kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo.
10 Hirams och Salomos besättningar hämtade guld från Ofir men förde också med almugträ[b] och ädelstenar. 11 Kungen använde almugträet till att göra trappor till Herrens hus och kungapalatset och till att bygga harpor och lyror för sångarna. Aldrig tidigare hade man sett något sådant i Juda land.
12 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade sig och bad om, mer än hon hade gett honom. Sedan återvände hon med sina tjänare tillbaka till sitt land.
Salomos oerhörda rikedom
(1 Kung 10:14-29; 2 Krön 1:14-17)
13 Vikten av det guld Salomo fick varje år var över 23 ton[c], 14 förutom det som handelsmän och affärsmän kom med. Också kungarna i Arabien och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo[d]. 15 Kung Salomo lät göra 200 stora sköldar av uthamrat guld, var och en på 7,2 kilo[e], 16 och 300 mindre sköldar av uthamrat guld till en vikt av 3,6 kilo guld vardera. Dessa placerade han i Libanonskogshuset. 17 Kungen gjorde också en stor tron av elfenben och belade den med rent guld. 18 Sex trappsteg och en pall av rent guld var fastsatta vid tronen[f]. På bägge sidorna av sätet fanns armstöd, och vid vart och ett av dem stod ett lejon. 19 Tolv lejon stod också på de sex trappstegen, ett i varje ände. Något sådant hade aldrig gjorts i något annat kungarike. 20 Alla kung Salomos dryckeskärl och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silvret betraktades inte på Salomos tid som värt någonting. 21 Kungen hade fartyg som seglade till Tarshish med Hirams män och återvände vart tredje år med guld, silver, elfenben, apor och påfåglar.
22 Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på jorden, 23 och alla jordens kungar kom för att lyssna till hans gudagivna vishet. 24 Var och en av dem gav honom årligen gåvor, föremål av silver och guld, kläder, vapen, kryddor, hästar och mulåsnor.
25 Salomo hade 4 000 stallar för hästar och vagnar och 12 000 hästar i vagnstäderna och i sin närhet i Jerusalem.
26 Han regerade över alla kungar från floden Eufrat till filistéernas land och ända ner till Egyptens gräns. 27 Silvret var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 28 Hästar köptes till Salomo från Egypten[g] och alla andra länder.
Salomo dör
(1 Kung 11:41-43)
29 Allt annat om Salomos historia, från början till slut, finns nedtecknat i profeten Natans krönika, i Achias från Shilo profetior och i siaren Iddos syner om Jerobeam, Nevats son.
30 Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år. 31 Sedan dog[h] han och gick till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Hälsning
1 Från Judas, tjänare till Jesus Kristus och bror till Jakob.
Till de kallade som är älskade av Gud, Fadern, och bevarade i Jesus Kristus.
2 Allt rikare barmhärtighet, frid och kärlek åt er.
Gud ska straffa dem som sprider falska läror
3 Mina älskade, jag har varit mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma räddning, men nu känner jag att mitt brev i stället måste bli en uppmaning till er att kämpa för den tro som en gång för alla har getts åt de heliga. 4 Några människor har nämligen trängt sig in bland er, sådana som det redan för länge sedan skrivits om att de ska komma under domen. De är ogudaktiga och förvränger vår Guds nåd till ett omoraliskt liv och förnekar vår enda härskare och Herre, Jesus Kristus.[a]
5 Även om ni redan vet allt detta, vill jag ändå påminna er om att Herren[b] räddade sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde.[c] 6 Och de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sitt rätta hem, dem håller han fängslade med eviga bojor i mörker fram till domen på den stora dagen.[d] 7 Så var det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. De levde på samma sätt i sexuell omoral och ägnade sig åt perversion. De är varnande exempel och straffas i evig eld.[e]
8 Men på samma sätt förnedrar dessa drömmare sina egna kroppar, förkastar auktoriteter[f] och hånar himmelska väsen,[g] 9 trots att inte ens ärkeängeln Mikael vågade anklaga djävulen eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: ”Herren ska straffa dig.”[h] 10 Men dessa hånar sådant som de inte känner till. Vad de instinktivt fattar, likt oförståndiga djur, det förstör de sig själva med.
11 Ve dem! De följer Kains exempel.[i] Och liksom Bileam tjänar de pengar på villfarelse.[j] Men de ska gå under precis som Korach i sitt uppror.[k]
12 Dessa är skamfläckar vid era kärleksmåltider. De tillfredsställer bara sig själva och tar skamlöst för sig. De är moln utan regn och drivs undan av vinden.[l] De är döda träd som inte bär frukt när hösten kommer, uppryckta med rötterna, dubbelt döda. 13 De är havets vilda vågor som kastar upp sin skamliga smuts.[m] De är stjärnor som har kommit ur sin bana och för vilka ett evigt och kompakt mörker är reserverat.
14 Henok, som levde i den sjunde generationen efter Adam, profeterade om dessa: ”Se, Herren kommer tillsammans med sina tusentals heliga, 15 för att döma alla människor och överbevisa var och en om alla ogudaktiga handlingar de har begått i deras ogudaktighet och om alla dristiga ord som ogudaktiga syndare har talat mot honom.”[n] 16 Dessa gnäller och klagar och följer sina begär. De skryter vitt och brett om sig själva och smickrar samtidigt de människor som de själva kan ha nytta av.
Håll fast vid er tro på Jesus
17 Men ni, mina kära, kom ihåg vad vår Herre Jesus Kristus apostlar förutsade. 18 De sa till er: ”I den sista tiden ska det komma hädare som drivs av sina gudlösa begär.” 19 Dessa orsakar splittring. De drivs av sina naturliga instinkter; de har inte Anden.
20 Men ni, mina kära, ska uppbygga varandra i er allra heligaste tro och be i den heliga Anden. 21 Håll fast vid Guds kärlek, medan ni ser fram emot att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.
22 Visa medlidande mot dem som tvivlar, 23 rädda dem, ryck dem ur elden. Men mot andra ska ni visa medlidande med fruktan, så att ni till och med hatar deras förorenade skjortor.
Avslutande hyllning till Gud
24 Han som kan bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande, 25 han, som ensam är Gud och räddade oss genom vår Herre Jesus Kristus, honom tillhör härlighet och majestät, styrka och makt, före all tids början, nu och i all evighet. Amen.
1 Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, under Juda kung Josias, Amons sons, regeringstid.
Vredens dag
2 ”Jag ska fullständigt utplåna allt
från jordens yta, säger Herren.
3 Jag ska utplåna både människor och djur,
jag ska utplåna himlens fåglar och havets fiskar,
och ruinhögarna tillsammans med de gudlösa.
Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren.
4 Jag ska sträcka ut min hand mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
det som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
5 dem som på taken böjer sig
i tillbedjan för himlens här,
dem som böjer sig ner för Herren
men också svär vid Milkom[a],
6 dessa som vänt sig bort från Herren
och inte söker eller frågar efter Herren.”
7 Var stilla inför Herren, Herren,
för Herrens dag är nära!
Herren har förberett en offerhögtid
och helgat sina inbjudna.
8 ”På Herrens offerdag
ska jag straffa furstarna och prinsarna
och alla som bär främmande kläder.
9 På den dagen ska jag straffa dem
som hoppar över tröskeln
och fyller sina herrars hus
med våld och svek.[b]
10 Den dagen, säger Herren,
ska rop höras från Fiskporten,
klagan från Nya staden,
väldigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
för skaran av köpmän är borta,
och utplånade är de
som handlar med silver.
12 Vid den tiden ska jag med ljus och lykta
söka igenom Jerusalem
och straffa de män som sitter där
liknöjda på sin drägg,
och tänker:
’Herren gör ingenting, vare sig gott eller ont.’
13 Men deras rikedom ska plundras
och deras hus läggas öde.
De ska bygga hus,
men inte få bo i dem,
plantera vingårdar,
men inte få dricka vinet från dem.”
14 Herrens stora dag är nära,
ja, den är nära och kommer mycket snabbt.
Det kommer att höras rop på Herrens dag,
starka män ska då gråta bittert.[c]
15 Den dagen är en vredens dag,
en dag av nöd och ångest,
en dag av förödelse och ödeläggelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dunkel,
16 en dag med hornstötar och krigsrop
mot befästa städer och höga torn.
17 ”Jag ska låta människorna drabbas av ångest,
så att de går omkring som blinda,
för de har syndat mot Herren.
Deras blod ska hällas ut som stoft
och deras inälvor som dynga.
18 Varken deras silver eller guld
kan rädda dem på Herrens vredes dag.”
Hans lidelses eld
ska förtära hela jorden.
Han ska göra ett snabbt slut
på alla dess invånare.
Jesus förhörs av Pilatus
(Matt 27:11-14; Mark 15:1-5; Joh 18:28-37)
23 Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.[a] 2 Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”
3 Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
4 Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”
5 Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”
Jesus inför Herodes
6 När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” 7 Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.
8 Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken. 9 Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. 10 Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. 11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. 12 Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.
Pilatus dömer Jesus till döden
(Matt 27:15-26; Mark 15:6-15; Joh 18:39—19:16)
13 Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket, 14 och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. 15 Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden. 16 Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”[b]
18 Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” 19 (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) 20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. 21 Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”
22 För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”
23 Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. 24 Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. 25 Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.
Jesus korsfästs
(Matt 27:32-44; Mark 15:21-32; Joh 19:17-24)
26 När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene[c] som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.
27 En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. 28 Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. 30 Då
ska man säga till bergen: Dölj oss!
och till höjderna: Fall över oss![d]
31 För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”
32 Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. 33 Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. 34 Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.[e]
35 Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”
36 Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin 37 och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” 38 Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.
39 En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”
40 Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? 41 Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” 42 Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”
43 Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”[f]
Jesus dör på korset
(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)
44 Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, 45 för solen förmörkades helt. Och förhänget [g] i templet brast i två delar. 46 Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”[h], och med de orden slutade han att andas.
47 Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” 48 När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. 49 Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.
Jesus begravs
(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)
50 Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, 51 som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. 53 Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.
55 Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. 56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.