M’Cheyne Bible Reading Plan
36 Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män har Herren utrustat med vishet och förstånd till att veta hur de ska utföra allt arbetet med att uppföra och färdigställa helgedomen. De ska i allt göra det så som Herren har befallt.”
Folkets rikliga gåvor
2 Sedan kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstnärligt begåvade män som Herren hade utrustat med vishet i hjärtat, alla som manades i sitt hjärta att träda fram för att utföra arbetet. 3 Och de tog emot av Mose alla de gåvor som Israels barn hade burit fram till arbetet med att bygga helgedomen. Folket fortsatte att bära fram frivilliga gåvor till honom morgon efter morgon. 4 Då kom alla de konstnärligt begåvade män som utförde allt arbete vid helgedomen, var och en från det arbete de höll på med, 5 och sade till Mose: ”Folket bär fram mer än vad som behövs för att göra det arbete som Herren har befallt oss att utföra.”
6 Då befallde Mose att man skulle kungöra i lägret: ”Ingen, vare sig man eller kvinna, ska göra något mer för att ge till helgedomen.” Så hindrades folket från att bära fram fler gåvor. 7 Det man hade samlat var tillräckligt för allt det arbete som skulle utföras, och mer än nog.
Tabernaklet färdigställs
8 (A) Alla de konstnärligt begåvade hantverkarna gjorde nu tabernaklet av tio tygvåder. Av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn gjorde de dem i konstvävnad med keruber på. 9 Varje våd gjordes tjugoåtta alnar lång och fyra alnar[a] bred, alla våderna med samma mått. 10 Man fogade samman fem av våderna med varandra, och likaså fogade man samman de andra fem våderna med varandra. 11 I kanten på ena våden, ytterst på det hopfogade stycket, satte man öglor av mörkblått garn. Så gjorde man också i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. 12 Femtio öglor satte man på den ena våden och femtio öglor satte man ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarade mot varandra. 13 Och man gjorde femtio hakar av guld och fogade samman våderna med varandra med hjälp av hakarna, så att tabernaklet bildade en helhet.
14 (B) Man gjorde också tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder gjordes.
15 Varje våd gjordes trettio alnar lång och fyra alnar[b] bred, de elva våderna hade samma mått. 16 Fem av våderna fogades samman för sig och de andra sex våderna för sig. 17 Man satte femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket. 18 Man gjorde också femtio hakar av koppar för att foga samman tältet till en helhet. 19 Dessutom gjordes ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.
20 (C) Brädorna till tabernaklet gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt. 21 Varje bräda gjordes tio alnar lång och en och en halv aln[c] bred. 22 På varje bräda sattes två tappar hopfogade med varandra. Så gjorde man på alla brädorna till tabernaklet. 23 Och av tabernaklets brädor satte man tjugo på södra sidan, åt söder, 24 och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar. 25 På samma sätt satte man på tabernaklets andra sida, den norra, tjugo brädor 26 med deras fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda. 27 På tabernaklets baksida, åt väster, satte man sex brädor 28 och på tabernaklets hörn på baksidan två brädor. 29 De var dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så gjorde man med dem båda, i de två hörnen. 30 Det blev alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sammanlagt sexton fotstycken, två under varje bräda.
31 Man gjorde tvärstänger av akacieträ, fem till de brädor som var på tabernaklets ena sida, 32 fem till de brädor som var på tabernaklets andra sida och fem till de brädor som var på tabernaklets baksida, åt väster. 33 Man satte den mellersta tvärstången så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena änden till den andra. 34 Brädorna överdrog man med guld, och ringarna på dem där tvärstängerna skulle skjutas in, gjordes av guld. Och tvärstängerna överdrogs med guld.
35 (D) Man gjorde förhänget av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn. Den gjordes i konstvävnad med keruber på. 36 Och till den gjorde man fyra stolpar av akacieträ och överdrog dem med guld, krokarna till dem gjordes av guld och man göt fyra fotstycken till dem av silver. 37 För ingången till tältet gjorde man ett draperi i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn 38 och till detta fem stolpar med deras krokar. Deras knoppar och band överdrogs med guld och deras fem fotstycken gjordes av koppar.
Jesus är den sanna vinstocken
15 Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. 2 (A) Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. 3 (B) Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
4 (C) Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. 5 (D) Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. 6 (E) Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. 7 (F) Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. 8 (G) Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
9 Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 (H) Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. 11 (I) Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
12 (J) Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. 13 (K) Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14 (L) Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far. 16 (M) Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.
Hatade av världen
18 (N) Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er[a]. 19 (O) Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20 (P) Kom ihåg vad jag sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, ska de också bevara ert ord.[b] 21 (Q) Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.
22 (R) Hade jag inte kommit och talat till dem, skulle de vara utan synd[c]. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd. 23 (S) Den som hatar mig hatar också min Far. 24 (T) Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, så skulle de vara utan synd. Men nu har de sett dem, och de har hatat både mig och min Far. 25 Så skulle ordet uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan orsak.[d]
26 (U) Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig. 27 (V) Också ni ska vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.
12 (A) Den som älskar fostran
älskar kunskap,
den som hatar tillrättavisning
är dum.
2 Den som är god
får nåd från Herren,
den som gör onda planer
blir fördömd.
3 (B) Ingen människa kan bestå
genom ondska,
men de rättfärdigas rot
kan inte rubbas.
4 (C) En driftig hustru är sin mans krona,
en skamlös är som röta i hans ben.
5 (D) De rättfärdigas tankar är rätta,
de gudlösas råd bedrar.
6 (E) De gudlösas ord lurar efter blod,
de ärligas tal räddar dem.
7 (F) De gudlösa störtas
och finns inte mer,
men de rättfärdigas hus består.
8 Efter sitt förstånd blir man prisad,
men ett förvridet hjärta
blir föraktat.
10 (H) Den rättfärdige vet
hur hans boskap känner det,
men de gudlösas omsorg är grym.
11 (I) Den som brukar sin åker
får bröd så det räcker,
den som jagar tomhet
saknar vett.
13 (K) Den onde snärjs i sina läppars synd,
men den rättfärdige slipper ut
ur nöden.
14 (L) Av munnens frukt
blir man mättad med gott,
vad människans händer har gjort
får hon tillbaka.
15 (M) Dåren tycker själv hans väg är rätt,
vis är den som lyssnar till råd.
16 (N) Dåren visar genast sin vrede,
klok är den som döljer en skymf.
17 (O) Den ärlige talar sanning,
ett falskt vittne bedrar.
18 (P) Tanklösa ord kan hugga som svärd,
men de visas tunga ger läkedom.
19 Sanna ord består för evigt,
en lögnaktig tunga
bara ett ögonblick.
20 De som smider onda planer
har svek i hjärtat,
de som främjar frid får glädje.
21 (Q) Inget ont drabbar den rättfärdige,
men de gudlösa får olycka
i fullt mått.
22 (R) Herren avskyr falska läppar,
de som handlar i sanning
behagar honom.
23 (S) En klok man döljer sin kunskap,
dårars hjärtan ropar ut
sitt oförnuft.
24 (T) Flitig hand får härska,
den late tvingas till trältjänst.
25 (U) Bekymmer tynger en mans hjärta,
ett vänligt ord ger det glädje.
26 (V) Den rättfärdige väljer sitt sällskap,
de gudlösas väg leder andra vilse.
28 På rättfärdighetens väg är liv,
på den vägen finns ingen död.
5 (A) Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. 2 (B) Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.
3 (C) Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 (D) Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka i stället Gud. 5 (E) Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. 6 (F) Låt ingen bedra er med tomma ord. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn. 7 Ha därför inget med dem att göra.
8 (G) Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, 9 (H) för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 (I) Och pröva vad som gläder Herren. 11 (J) Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 (K) Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 (L) Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, 14 (M) för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det:
"Vakna, du som sover.
Stå upp från de döda,
och Kristus ska lysa över dig."[a]
15 (N) Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. 16 (O) Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. 17 Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 (P) Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet[b]. Låt er i stället uppfyllas av Anden 19 (Q) och tala till varandra med psalmer,[c] hymner och andliga sånger. Sjung och spela för Herren i era hjärtan. 20 (R) Och tacka alltid vår Gud och Far för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.
Man och hustru i Kristus
21 (S) Underordna er[d] varandra i vördnad för Kristus. 22 (T) Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren. 23 (U) En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp. 24 Så som församlingen underordnar sig Kristus, så ska kvinnorna i allt underordna sig sina män.
25 (V) Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. 26 (W) Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad i kraft av ordet, 27 (X) och föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla[e] eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara.
28 På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om[f] den. Så gör också Kristus med församlingen, 30 (Y) eftersom vi är delar i hans kropp. 31 (Z) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött.[g] 32 (AA) Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår ska var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa respekt för sin man.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation