M’Cheyne Bible Reading Plan
Hotet mot alla förstfödda
11 Då sa Herren till Mose: ”Jag ska sända ännu en plåga över farao och Egypten, och sedan ska han låta er gå. Han kommer till och med att jaga er ut ur landet. 2 Säg nu till alla män och kvinnor att de ska be att få föremål av silver och guld av sina grannar.”
3 Herren gjorde nämligen så att egypterna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både faraos hovmän och folket i allmänhet såg upp till honom.
4 Mose sa nu[a] till farao: ”Så säger Herren: ’Vid midnatt ska jag gå fram genom Egypten. 5 Allt förstfött i Egypten ska dö, från härskaren faraos förstfödde till den förstfödde av slavinnan vid handkvarnen och till och med de förstfödda bland boskapen. 6 En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen. 7 Mot Israels folk däremot ska inte ens en hund morra[b] vare sig mot människor eller djur.’ Då ska ni inse att Herren gör skillnad mellan egypterna och israeliterna. 8 Alla dina hovmän ska komma till mig och buga och säga: ’Var snäll och lämna oss genast, och ta med allt folket!’ Efter det ska jag ge mig iväg.” Sedan gick Mose därifrån, full av vrede.
9 Herren sade till Mose: ”Farao kommer inte att lyssna på dig, så att jag får utföra fler under i Egypten.” 10 Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på farao, gjorde Herren honom hård och orubblig, och han vägrade låta folket lämna landet.
Påsken
(3 Mos 23:5-8; 4 Mos 28:16-25; 5 Mos 16:1-8)
12 Herren sa till Mose och Aron i Egypten: 2 ”Från och med nu ska den här månaden vara den första månaden på året för er. 3 Säg till Israels menighet att varje familj ska skaffa ett lamm eller en killing till den tionde dagen i denna månad, ett djur för varje hushåll. 4 Om familjen är för liten för ett helt djur, ska det delas med den närmaste grannfamiljen, efter antalet personer. Beräkna hur mycket var och en äter. 5 Djuret ska vara årsgammalt, av hankön, och det ska vara felfritt, antingen ett får eller en get.
6 Ni ska sköta om det till den fjortonde dagen i månaden. I skymningen den dagen[c] ska hela Israels menighet slakta det, 7 och lite av blodet ska strykas på dörrposterna och på tvärbjälken över dörren i de hus där man äter det. 8 Köttet ska ätas just den natten. Det ska vara stekt över eld och man ska äta det med bröd som är bakat utan jäst och med bittra örter. 9 Köttet får inte ätas rått eller kokt utan det ska vara stekt över eld med både huvud, fötter och inälvor. 10 Ingenting av det får sparas till följande morgon. Om något blir kvar, ska det brännas.
11 Ni ska äta det med reskläderna på. Ni ska ha skor på fötterna och vandringsstavar i händerna. Ät snabbt! Detta är Herrens påsk[d].
12 Jag ska nämligen gå fram genom Egypten just den natten och döda allt förstfött i landet, människor likväl som djur. Jag ska hålla dom över alla Egyptens gudar, för jag är Herren. 13 Blodet ska vara tecknet på husen där ni bor, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och inget fördärv ska drabba er när jag slår Egypten.
14 Ni ska ha denna som minnesdag för er och fira den som Herrens högtid från generation till generation, som en oföränderlig förordning. 15 I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni rensa bort all jäst ur era hus. Den som äter någonting jäst under dessa sju dagar ska utrotas ur Israel. 16 På den första och den sjunde dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras under de dagarna, med undantag för matlagning så att var och en får äta; det är allt ni får göra.
17 Det osyrade brödets högtid ska ni fira därför att den här dagen förde jag era härskaror ut ur Egypten. Det är alltså en oföränderlig förordning att ni ska fira denna dag, generation efter generation. 18 Från kvällen den fjortonde dagen i månaden till kvällen den tjugoförsta dagen får bara bröd som bakats utan jäst ätas. 19 Under dessa sju dagar får det inte finnas något jäst i era hem. Den som under denna tid äter någonting som är jäst ska utrotas ur Israel, såväl invandraren som israeliten. 20 Ni ska alltså inte äta någonting som är bakat med jäst, utan bara bröd som inte är jäst, var ni än bor.”
21 Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sa till dem: ”Gå nu och skaffa ett lamm åt era familjer, och slakta det som påskoffer.
Jesus botar en man på sabbaten
14 En sabbat var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i rådet[a]. Man observerade honom noga, 2 eftersom det där fanns framför honom en man som led av vatten i kroppen. 3 Jesus frågade då fariseerna och de laglärda: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten eller inte?”
4 Men de teg. Då rörde Jesus vid mannen och botade honom och lät honom gå.
5 Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara sabbat?”
6 Men det kunde de inte svara på.
Sträva inte efter främsta platsen
7 När Jesus såg att gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet, gav han dem denna liknelse: 8 ”Om du blir bjuden på bröllop, så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du, 9 och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.
10 När du är bjuden, välj istället en plats längst ner. När värden då kommer och ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”
12 Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka. 13 Nej, bjud istället till festen dem som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda. 14 Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”
Liknelsen om den stora festen
(Matt 22:2-14)
15 En man som var med vid bordet och hörde detta, sa till honom: ”Lycklig är den som får komma till festmåltiden i Guds rike.”
16 Då svarade Jesus: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster. 17 När det sedan var dags för festen, sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’ 18 Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’ 19 En annan sa: ’Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till. Förlåt att jag inte kan komma!’ 20 En tredje sa: ’Jag har just gift mig och kan inte komma.’
21 När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade. 22 Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’
23 Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt. 24 Men jag säger er att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”
Priset för att vara en lärjunge till Jesus
(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)
25 Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: 26 ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.[b] 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? 29 Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. 30 ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’
31 Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? 32 Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.
33 Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull. 34 Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? 35 Det duger inte ens till jorden eller till gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna, du som har öron att höra med!”
Jobs sista tal
29 Job fortsatte sitt tal:
2 Jag längtar tillbaka till månader som gått,
när Gud vakade över mig,
3 när hans lampa sken över mig,
när jag vandrade i hans ljus genom mörkret,
4 när jag var i min krafts tid,
när Guds vänskap fanns i mitt hus,
5 när den Väldige alltid var med mig,
när mina barn fanns runt omkring mig
6 när jag vadade i grädde,
och ur klippan rann floder av olja fram åt mig.
7 På den tiden när jag gick ut till stadsporten
och intog min plats på torget,
8 såg de yngre mig och gick åt sidan,
och de äldre reste sig av respekt för mig.
9 Furstar valde att inte yttra sig
och satte handen för munnen.
10 Furstarnas röst tystnade,
och deras tunga fastnade i gommen.
11 Alla som lyssnade till mig talade väl om mig,
alla som hörde mig stämde in i vad jag sa,
12 för jag räddade den fattige som ropade,
och den faderlöse, som inte hade någon som hjälpte.
13 Den döende välsignade mig,
och jag fick änkan att sjunga av glädje.
14 Rättfärdigheten var den dräkt jag tog på mig,
och rättvisan min mantel och huvudbonad.
15 Jag var den blindes ögon
och den lames fötter.
16 Jag var en far för de fattiga
och tog mig an den okändes sak.
17 Jag krossade käkarna på illgärningsmannen
och ryckte rovet från hans tänder.
18 Jag tänkte:
”Jag ska dö stilla och lugnt i mitt eget bo,
mina dagar ska bli många som sandkornen.
19 Min rot når till vatten,
nattens dagg vilar på mina grenar.
20 Min ära förnyas,
och bågen i min hand förblir ny.”
21 Förväntansfullt lyssnade man till mig då,
väntade tyst på mina råd.
22 När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga,
för mina ord föll väl för dem.
23 De väntade på mig som på regn
och drack törstigt in varje ord som vårregn.
24 När jag log mot dem,
trodde de det knappt,
men när mitt ansikte lyste
fick de nytt mod.[a]
25 Jag valde en väg åt dem
och satt som deras hövding.
Jag levde som en kung bland sina trupper
och var som en tröstare för dem som sörjde.
Kristus har uppstått från de döda
15 Syskon, låt mig nu få påminna er om evangeliet som jag förkunnade för er, och som ni tog emot och grundar er tro på, 2 och genom vilket ni ju räddas, om ni bara håller fast vid min förkunnelse. För om ni inte gör det, då är er tro meningslös.
3 Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna. 4 Han begravdes, men på den tredje[a] dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna. 5 Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv. 6 Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in. 7 Lite senare visade han sig för Jakob[b], och sedan för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. 9 Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.[c]
10 Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. 11 Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.
Vi ska uppstå från de döda
12 Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. 14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. 15 Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. 16 Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. 17 Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. 19 Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.
20 Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. 21 Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22 Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. 23 Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. 24 Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. 25 Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.[d] 26 Och den sista fienden som utplånas är döden, 27 för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”[e] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. 28 Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.
29 Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?[f] 30 Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? 31 Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. 32 Om jag kämpade mot vilddjuren[g] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,
”låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”[h]
33 Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”[i] 34 Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!
Vi ska få en ny kropp
35 Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” 36 Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. 37 Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. 38 Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. 39 Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. 40 Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. 41 Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43 Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44 Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.
45 Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”[j] Men den andre Adam[k] blev en ande som ger liv. 46 Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. 47 Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. 48 Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. 49 Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.
50 Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. 51 Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, 52 blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. 53 Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. 54 Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:
56 Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. 57 Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.
58 Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.