M’Cheyne Bible Reading Plan
Josef tyder drömmar i fängelset
40 Någon tid senare hände det sig att den egyptiske kungens vinsmakare[a] och bagare förbröt sig mot sin herre, kungen i Egypten. 2 Farao blev så arg på sina båda hovmän, sin förste vinsmakare och sin chefsbagare, 3 att han lät sätta båda två i häkte hos befälhavaren för livgardet i det fängelse där Josef satt. 4 Befälhavaren satte Josef till att betjäna dem. De blev kvar där en tid. 5 Båda hovmännen, den egyptiske kungens vinsmakare och bagaren, hade under samma natt i fängelset var sin dröm men med olika betydelser. 6 På morgonen när Josef kom till dem lade han märke till att de såg nedstämda ut.
7 ”Varför ser ni så sorgsna ut?” frågade han faraos hovmän, som satt där i fängelset tillsammans med honom i hans husbondes hus. 8 ”Vi har båda drömt i natt, men det finns ingen här som kan berätta vad drömmarna betyder”, svarade de. ”Att tolka är Guds uppgift”, svarade Josef. ”Berätta för mig vad ni såg!”
9 Vinsmakaren berättade sin dröm för Josef: ”I min dröm såg jag framför mig en vinstock 10 med tre grenar som började knoppas och blomma, och snart fanns det klasar med mogna vindruvor. 11 Jag höll faraos vinbägare i handen, och jag tog vindruvorna och kramade ur saften i bägaren och gav honom att dricka.”
12 ”Det här är vad drömmen betyder”, sa Josef. ”De tre grenarna betyder tre dagar. 13 Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ge dig din ställning som vinsmakare tillbaka. Då ska du åter sätta faraos bägare i hans hand som du gjorde förut när du var hans vinsmakare. 14 Men tänk på mig när det går bra för dig och visa mig den vänligheten att du nämner om mig för farao, så att jag slipper ut härifrån! 15 Först blev jag bortrövad från hebréernas land och nu sitter jag i denna fängelsehåla trots att jag inte har gjort något ont.”
16 När mästerbagaren såg att uttydningen av den första drömmen blev så bra, berättade också han sin dröm för Josef. ”I min dröm hade jag tre korgar med bröd på huvudet. 17 I den översta korgen fanns många olika slags bakverk till farao, men fåglarna kom och åt upp dem ur korgen på mitt huvud.”
18 ”Uttydningen är att de tre korgarna betyder tre dagar”, sa Josef till honom. 19 ”Inom tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och ta det av dig. Han ska hänga upp din kropp på en påle. Då ska fåglarna komma och äta ditt kött.”
20 Tre dagar senare inföll faraos födelsedag, och han hade ordnat en fest för folket i palatset. Han upphöjde då inför hovet både vinsmakaren och mästerbagaren: 21 Vinsmakaren fick upprättelse och sin ställning tillbaka, så att han åter räckte bägaren åt farao, 22 medan mästerbagaren blev upphängd, precis som Josef hade uttytt drömmarna. 23 Men vinsmakaren glömde bort Josef och ägnade honom inte mer en tanke.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
(Matt 19:1-9)
10 Sedan lämnade Jesus det området och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. Folkmassor samlades omkring honom igen, och som vanligt undervisade han dem.
2 Då kom några fariseer för att pröva Jesus och frågade: ”Har en man[a] rätt att skilja sig från sin hustru?”
3 Då sa Jesus: ”Vilka bestämmelser gav Mose er?”
4 De svarade: ”Mose tillät en man att ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan.[b]”
5 ”Mose skrev den bestämmelsen”, fortsatte Jesus, ”därför att era hjärtan är hårda. 6 Men från skapelsens början skapade Gud dem till man och kvinna,[c] och 7 därför lämnar en man sin far och mor och håller sig till sin hustru, 8 så att de två blir ett kött.[d] De är alltså inte längre två utan en kropp. 9 Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”
10 När de sedan kom hem, frågade hans lärjungar honom mer om detta. 11 Han sa då till dem: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan är otrogen mot henne.[e] 12 Och om en frånskild kvinna gifter om sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.”
Jesus välsignar barnen
(Matt 19:13-15; Luk 18:15-17)
13 Några föräldrar kom nu till Jesus med sina barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna körde bort dem.
14 När Jesus såg det blev han arg och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 15 Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer överhuvudtaget inte in dit.”
16 Så tog han barnen i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
Jesus talar med en rik man
(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)
17 När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
18 ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. 19 Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.[f]’ ”
20 ”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”
21 Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22 Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
23 Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!”
24 Lärjungarna blev förskräckta över det han sa. Jesus upprepade: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
26 De blev ännu mer förskräckta och sa till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”
27 Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för honom.”
28 Då sa Petrus till honom: ”Vi har lämnat allt för att följa dig.”
29 Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag er: var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull, 30 han ska få hundra gånger så mycket igen. Han ska få hus och syskon och mödrar och barn och åkrar redan här i tiden, mitt under förföljelser, och evigt liv i den kommande tidsåldern. 31 Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
(Matt 20:17-19; Luk 18:31-33)
32 De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. De var fulla av förundran, och de övriga som följde med var rädda.
Jesus samlade då de tolv och förklarade för dem vad som skulle hända med honom. 33 ”Vi är nu på väg till Jerusalem”, sa han. ”Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna[g]. 34 De ska sedan håna honom och spotta på honom, piska honom och till slut döda honom. Men efter tre[h] dagar ska han uppstå.”
Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna
(Matt 20:20-28; Luk 22:24-27)
35 Då gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.”
36 ”Vad vill ni då att jag ska göra för er?” frågade han.
37 De sa: ”Låt oss få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i din härlighet.”[i]
38 Men Jesus sa till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka? Kan ni bli döpta med det dop som jag måste döpas med?”[j]
39 ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi!”
Då sa Jesus: ”Ni kommer att få dricka den bägare som jag dricker, och döpas med det dop som jag döps med, 40 men det är inte min sak att bestämma över platser på min högra och på min vänstra sida. De ges åt dem som de har beretts för.”
41 När de tio övriga hörde detta blev de upprörda över Jakob och Johannes. 42 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som härskare regerar över folken och att stormännen utövar makt över dem. 43 Men så är det inte bland er. Den av er som vill bli stor måste vara de andras tjänare, 44 och den som vill vara den förste måste vara allas slav. 45 Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Jesus botar den blinde Bartimaios utanför Jeriko
(Matt 20:29-34; Luk 18:35-43)
46 De kom till Jeriko. Och när han och hans lärjungar och en stor skara folk var på väg ut från staden, satt en blind tiggare som hette Bartimaios (son till Timaios) vid vägkanten.
47 När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”
48 Många försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”
49 Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit!” Då ropade de på den blinda mannen och sa: ”Lugna ner dig. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.” 50 Bartimaios slängde av sig sin mantel och hoppade upp och kom fram till Jesus.
51 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågade Jesus.
”Rabbouni[k]”, sa den blinde, ”jag vill kunna se igen!”
52 Då sa Jesus till honom: ”Gå! Din tro har gjort dig frisk[l].” Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus på vägen.
Job svarar Elifas
6 Då svarade Job:
2 O, att min sorg kunde vägas,
min bedrövelse läggas i vågskålen!
3 Den är tyngre än havets sand,
och det är därför jag talar så hätskt.
4 För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
Min ande dricker deras gift.
Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
5 Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
6 Inte äter man smaklös mat utan salt,
eller finns det någon smak i en äggvita?
7 Jag vill inte röra vid det,
det gör mig sjuk.[a]
8 O, att min bön blev hörd,
att Gud ville uppfylla mitt hopp,
9 att Gud ville krossa mig,
lyfta sin hand och skära av mig!
10 Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
att jag inte har förnekat den Heliges ord.[b]
11 Vad är det för kraft jag fortfarande har,
vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
så att jag kan hålla ut?
12 Har jag en stens styrka?
Är min kropp av koppar?
13 Finns det någon hjälp för mig,
nu när framgången har lämnat mig?
14 Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner,
annars fruktar de inte den Väldige.[c]
15 Mina bröder är lika opålitliga som en bäck,
som en sinande bäckfåra.
16 De är mörka av smältande is
och försvinnande snö,
17 de försvinner när torrtiden kommer,
de torkar ut i hettan.
18 Karavanerna viker av från sin väg,
och när de bara träffar på öken går de under.
19 Karavaner från Tema letar efter dem,
köpmän från Saba hoppas på dem.
20 De blir besvikna i sin förhoppning,
de kommer fram,
bara för att bli bestörta.
21 Så har ni blivit till ingenting,
ni ser någonting skrämmande
och blir rädda.
22 Har jag någonsin bett er om någonting?
Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
23 Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand,
friköpa mig från våldsmännen?
24 Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst.
Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25 Det är smärtsamt att höra sanningen,
men vad bevisar era argument?[d]
26 Tänker ni rätta till vad jag har sagt,
betrakta den desperates ord som vind?
27 Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn
eller som att sälja en vän.
28 Titta på mig!
Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29 Vänd om! Tillåt ingen orättvisa!
Vänd om! Min integritet består.
30 Finns det någon ondska på mina läppar?
Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?
10 Syskon, jag önskar av hela hjärtat, och jag ber ständigt till Gud, att Israels folk ska bli räddat. 2 Jag kan vittna om hur ivrigt de tjänar Gud, men de saknar insikt. 3 De förstår inte den rättfärdighet som kommer från Gud, utan fortsätter att vidhålla sin egen. De har inte underordnat sig Guds rättfärdighet. 4 Kristus är slutet på lagen, för att var och en som tror ska kunna bli rättfärdig.
Räddningen gäller alla
5 När det gäller den rättfärdighet som lagen ger, skriver Mose: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”[a] 6 Men den rättfärdighet som kommer av tro säger: ”Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen?” (det vill säga, för att hämta ner Kristus). 7 Eller: ”Vem ska fara ner i avgrunden?” (det vill säga, för att hämta tillbaka Kristus från de döda).
8 Men vad säger den då? ”Ordet är nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar” (det vill säga, det budskap om tron som vi förkunnar).[b] 9 Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du räddad. 10 Det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, och den öppna bekännelsen som räddar. 11 Skriften säger ju: ”Ingen som tror på honom ska stå där med skam.”[c] 12 Detta gäller för både judar och greker, för alla har samma Herre. Han ger generöst av sitt goda till alla som åkallar honom, 13 för ”var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad”[d].
Alla trodde inte på budskapet om Kristus
14 Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på någon som de inte har hört om? Hur ska de höra om ingen förkunnar? 15 Hur kan någon förkunna om han inte är utsänd? Det står skrivet: ”Hur ljuvliga är inte stegen av dem som bär bud om goda ting!”[e] 16 Men alla israeliter trodde inte på evangeliet, för Jesaja säger också: ”Herre, vem trodde på vårt budskap?”[f] 17 Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord.
18 Men då blir min fråga: Har de inte hört? Jo, visst har de hört det!
”Deras röst når ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.”[g]
19 Men då säger jag: Israel kanske aldrig förstod? Först säger Mose:
”Jag ska göra er svartsjuka genom sådana som inte är ett folk.
Jag ska göra er arga på ett folk som saknar förstånd.”[h]
20 Jesaja går så långt att han säger:
”Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig,
och jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.”[i]
21 Men om Israels folk säger han:
”Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett olydigt och upproriskt folk.”[j]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.