M’Cheyne Bible Reading Plan

47 Josef gick och berättade för farao: ”Min far och mina bröder har kommit hit från Kanaans land med alla sina hjordar och tillhörigheter. De befinner sig nu i Goshens land.”

² Han hade tagit med sig fem av sina bröder och presenterade dem för farao. ³ Farao frågade dem: ”Vad har ni för yrke?” De svarade: ”Vi, dina tjänare, är herdar, som våra förfäder. ⁴ Vi har kommit för att bo en tid här i Egypten, för det finns inget bete för våra hjordar i Kanaan. Hungersnöden har varit mycket svår där. Vi ber dig om tillstånd att få bosätta oss i Goshens land.”

⁵ Farao sa då till Josef: ”Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. ⁶ Hela landet är öppet för dig. Låt dem bo i den bästa delen av landet – Goshen passar utmärkt. Och om du vet några av dem som är skickliga nog, så ge dem ansvaret också för mina hjordar.”

⁷ Sedan tog Josef sin far Jakob till farao och Jakob hälsade farao med en välsignelse. ⁸ ”Hur gammal är du?” frågade farao honom. ⁹ Jakob svarade: ”Min vandringstid har bara blivit 130 få och hårda år, inte alls som mina förfäders.” ¹⁰ Sedan välsignade Jakob farao innan han gick därifrån.

¹¹ Josef lät sin far och sina bröder bosätta sig i Egypten och gav dem land i de bästa områdena, i Ramses land, precis som farao hade befallt. ¹² Josefs far och bröder och hela hans fars husfolk fick också sitt underhåll av Josef, alltefter familjernas storlek.

¹³ Hungersnöden blev allt värre i hela regionen, hela Egypten och Kanaans land var utan mat och höll på att gå under av svält. ¹⁴ Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förde dem till faraos palats. ¹⁵ När även pengarna tog slut både i Egypten och i Kanaan, kom egypterna till Josef och sa:

”Våra pengar är slut, men ge oss bröd! Varför ska vi behöva dö här inför dig?” ¹⁶ ”Nåväl”, svarade Josef. ”Om era pengar är slut, får ni ge mig era djur i utbyte mot mat.”

¹⁷ Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Josef försörjde dem det året i utbyte mot alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.

¹⁸ Följande år kom de tillbaka igen och sa: ”Vi kan inte dölja detta för dig, herre. Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger. ¹⁹ Varför ska vi behöva förgås här inför dig, både vi och vår jord? Köp oss och marken vi äger, i utbyte mot mat, så ska vi med vår mark bli slavar åt farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir ödelagt.”

²⁰ Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt farao. Alla egypter sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och till slut ägde farao hela landet. ²¹ På så sätt blev hela Egyptens folk faraos slavar^[a]. ²² Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick sitt underhåll från farao och fick således mat av farao och behövde alltså inte sälja sin jord.

²³ Sedan sa Josef till folket: ”Nu har jag köpt både er och all mark åt farao. Här får ni utsäde till åkrarna. ²⁴ Men när ni skördar, så tillhör en femtedel av allt ni får farao. Behåll de resterande fyra femtedelarna till utsäde och till mat åt er själva och era familjer och era barn.” ²⁵ ”Du har räddat våra liv”, sa de. ”Låt oss alltid få möta din välvilja, herre! Vi blir gärna faraos slavar.”

²⁶ Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land och den gäller fortfarande: farao ska ha en femtedel av all skörd som skatt. Detta gällde dock inte det land som ägdes av prästerna.

Jakob och Josef dör i Egypten

Jakob välsignar Josef

²⁷ Israeliterna^[b] bodde alltså i Goshens land i Egypten och skaffade sig mark där. De var fruktsamma och förökade sig mycket.

²⁸ Jakob levde sjutton år i Egypten och blev 147 år gammal. ²⁹ När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: ”Visa mig den välviljan att lägga handen under min höft och svär^[c] att du ska visa mig den godheten och trofastheten att du inte begraver mig i Egypten, ³⁰ utan när jag gått till vila hos mina fäder^[d], ta mig ut ur Egypten och begrav mig i deras grav.” Och Josef lovade att göra som han sa. ³¹ ”Lova det med en ed”, fortsatte Jakob. Då svor Josef eden, och Israel böjde sig ner, lutad mot sin stav^[e].

Inledning

1 Många har redan åtagit sig att sammanställa en skildring av allt det som har hänt ibland oss, ² i enlighet med vad vi har fått veta av de ögonvittnen som var med från början och som blev ordets tjänare. ³ Men nu har också jag noga gått igenom alla fakta ända från början och bestämt mig för att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, ⁴ för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått.

En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas

⁵ När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans hustru Elisabet var en ättling till Aron. ⁶ De var båda rättfärdiga inför Gud och levde klanderfritt efter alla Herrens bud och föreskrifter. ⁷ De hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.

⁸ Men en dag, när Sakarias avdelning var i tjänst och han tjänstgjorde som präst inför Gud, ⁹ och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i Herrens tempel och tända rökelse, blev Sakarias utvald. ¹⁰ Under tiden som rökelseoffret pågick stod allt folket utanför och bad.

¹¹ Då fick han se en ängel från Herren stå till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid den synen och greps av fruktan. ¹³ Men ängeln sa till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Du och din hustru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes^[a]. ¹⁴ Han ska bli till glädje och lycka för dig, och många ska glädja sig över hans födelse. ¹⁵ Han ska bli stor inför Herren. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av den heliga Anden redan i moderlivet. ¹⁶ Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. ¹⁷ Han ska gå framför honom i Elias^[b] ande och kraft. Han ska vända fädernas hjärtan till deras barn och de upproriska till ett rättfärdigt sinnelag, för att förbereda åt Herren ett folk som är berett.”

¹⁸ Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju en gammal man och min hustru är till åren.”

¹⁹ Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står inför Gud. Jag är utsänd för att tala till dig och meddela denna glada nyhet. ²⁰ Men du ska bli stum och inte kunna tala förrän detta inträffar, eftersom du inte trodde på mina ord. De ska gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

²¹ Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. ²² Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. Han förblev stum.

²³ När Sakarias hade avslutat sin tjänstgöring, vände han tillbaka hem. ²⁴ Och strax efteråt blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. Hon sa:

²⁵ ”Tänk vad Herren har gjort med mig. Han har sett till mig, så att jag slipper min skam bland människor.”

En ängel meddelar att Jesus ska födas

²⁶ I sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel till staden Nasaret i Galileen, ²⁷ till en jungfru^[c] som hette Maria och som var trolovad^[d] med en man som hette Josef, av Davids släkt.

²⁸ Ängeln kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du högt benådade! Herren är med dig!”

²⁹ Maria blev förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. ³⁰ Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. ³¹ Du ska bli med barn och föda en Son, och du ska låta honom heta Jesus. ³² Han ska bli stor och kallas den Högstes Son. Och Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron. ³³ Han ska regera över Jakobs släkt^[e] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.”

³⁴ Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska detta kunna ske? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.”

³⁵ Ängeln svarade: ”Den heliga Anden ska komma över dig och den Högstes kraft vila över dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. ³⁶ Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden. ³⁷ Ingenting är omöjligt för Gud.”

³⁸ Maria sa: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det bli som du har sagt.” Sedan lämnade ängeln henne.

Job menar att han är rättfärdig

Hälsning

1 Från Paulus, som genom Guds vilja är kallad att vara apostel^[a] åt Kristus^[b] Jesus, och från vår bror Sosthenes.

² Till Guds församling i Korinth, till dem som helgats i Kristus Jesus och kallats att vara heliga, tillsammans med alla dem överallt som åkallar vår Herre Jesus Kristus namn, hans, som är både deras och vår Herre.

³ Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus tackar Gud för församlingens tro

⁴ Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd i Kristus Jesus. ⁵ Tack vare honom har ni utrustats med all rikedom i både tal och kunskap, ⁶ eftersom vittnesbördet om Kristus har fått ett så stadigt fäste hos er. ⁷ Därför saknas det inget i era olika nådegåvor medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska visa sig igen. ⁸ Han ska också hjälpa er att hålla fast vid er tro ända till slutet, så att ni är utan skuld på vår Herre Jesus Kristus dag. ⁹ Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.

Splittring i församlingen

¹⁰ Men nu uppmanar jag er, syskon, att för vår Herre Jesus Kristus skull, se till att ni är eniga och inte delar upp er i olika grupperingar. Var eniga i ert sätt att tänka och resonera. ¹¹ Jag har nämligen hört ifrån dem som bor i Chloes hus att ni har börjat bråka, mina syskon. ¹² Jag menar att var och en av er säger: ”Jag följer Paulus”, eller ”Jag följer Apollos^[c]”, eller ”Jag följer Kefas^[d]”, eller ”Jag följer Kristus”. ¹³ Inte kan väl Kristus delas upp? Det var väl inte Paulus som korsfästes för er skull? Och ni döptes väl inte i Paulus namn? ¹⁴ Jag är tacksam för att jag inte har döpt några andra än Crispus och Gaius bland er. ¹⁵ Därför kan ingen säga att ni har döpts i mitt namn. ¹⁶ Jo, jag har faktiskt döpt Stefanas och hans familj också. Men några andra vet jag inte att jag har döpt. ¹⁷ Kristus sände mig ju inte för att döpa, utan för att förkunna evangelium, men inte med någon vältalig vishet, som skulle ta bort kraften i budskapet om Kristus kors.

Guds vishet är dårskap för den som inte tror

¹⁸ Budskapet om korset är dårskap för dem som går förlorade. Men för oss som räddas är det Guds kraft. ¹⁹ Det står skrivet:

²⁰ Så var finns nu de visa? Och de skriftlärda och denna tidsålderns tänkare? Har inte Gud gjort denna världens vishet till dårskap? ²¹ I sin vishet lärde inte världen känna Gud i hans vishet, och därför bestämde Gud att genom dårskapen i vår förkunnelse rädda dem som tror. ²² Judarna kräver tecken och grekerna söker vishet. ²³ Men vi förkunnar den korsfäste Kristus, som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴ Men för de kallade, vare sig de är judar eller greker, är Kristus Guds kraft och Guds vishet. ²⁵ Guds dårskap är visare än människorna och hans svaghet starkare än människorna.

²⁶ Syskon, tänk på hur det var när ni själva blev kallade. Det var inte många av er som mänskligt sett räknades som visa, inte många som hade inflytande eller kom från en fin familj. ²⁷ Nej, Gud valde ut det som är dåraktigt i världens ögon, för att de visa skulle få skämmas, och Gud valde ut det som är svagt i världens ögon, för att de starka skulle få skämmas. ²⁸ Det som har låg status och som världen ser ner på, det som inte är något, det utvalde Gud, för att göra om intet det som anses vara något, ²⁹ för att ingen ska kunna skryta inför Gud.

³⁰ Det är tack vare honom som ni är i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet, vår befrielse, ³¹ som det står skrivet: ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”^[f]