M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob profeterar över sina söner
(5 Mos 33:1-29)
49 Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2 Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner,
lyssna till Israel, er far!
3 Ruben, du min förstfödde, min styrka,
den första frukten av min kraft.
Du är den högste i ära, den störste i kraft.
4 Men du är som svallande vatten,
därför ska du inte längre räknas som den förste,
för du gick till din fars säng,
du vanhelgade min bädd.
5 Simon och Levi är bröder,
våldet är deras svärd.[a]
6 Jag vill inte delta i deras råd,
inte vara i deras sällskap.
I vrede har de dödat män,
och oxar har de stympat i sitt övermod.
7 Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam
och deras grymhet som är så enorm.
Därför ska jag skingra dem i Jakob,
sprida ut dem till hela Israel.
8 Juda, dina bröder kommer att prisa dig.
Du kommer att förgöra dina fiender.
Din fars söner ska böja sig inför dig.
9 Juda är ett ungt lejon,
som reser sig från sitt byte.
Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro.
Vem vågar oroa honom?
10 Spiran ska inte vika från Juda,
och inte härskarstaven från hans hand,
förrän den kommer som den tillhör.[b]
Alla folk ska lyda honom.
11 Han binder sin åsna vid en vinstock,
ja, åsnefölet vid en utvald gren.
Han tvättar sina kläder i vin
och sin mantel i druvornas blod.
12 Hans ögon är mörkare än vin
och hans tänder är vitare än mjölk.
13 Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skeppen,
med sina gränser utsträckta till Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna,
som vilar bland fållorna.[c]
15 När han ser hur skön viloplatsen är
och hur gott landet är,
böjer han sig ner
och går in under bördan av tvångsarbete.
16 Dan[d] ska ge sitt folk rättvisa,
som en av stammarna i Israel.
17 Han ska vara som en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
som stinger hästen i hälen,
så att dess ryttare faller av baklänges.
18 Jag väntar på räddning från dig, Herre!
19 Ett band av rövare ska överfalla Gad[e],
men han ska falla dem i ryggen.
20 Asher ska laga till utsökta maträtter
som passar en konungs bord.
21 Naftali är som en hind, som man släppt lös
och som föder välskapta kalvar[f].
22 Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Hans grenar når över muren.
23 Han ansätts bittert av skyttarna,
av bågskyttar som går till anfall,
24 men han håller sin båge stadigt med fast arm,
för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom.
25 Din fars Gud ska hjälpa dig,
den Väldige ska välsigna dig
med himlens välsignelser ovanifrån
och med djupets välsignelser underifrån,
med bröstets och livmoderns välsignelser.
26 Din fars välsignelser sträcker sig högre
än de uråldriga bergen,[g]
än de eviga höjdernas härlighet.
Detta ska vara välsignelserna över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
27 Benjamin är en hungrig varg.
Han uppslukar sitt rov på morgonen,
och på kvällen delar han bytet.”
28 Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse.
29 Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, 30 grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. 31 Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32 Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.”
33 När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.
Jesus föds i Betlehem
2 Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. 2 Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3 Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. 4 Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. 5 Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn.
6 Men medan de var där blev det dags för henne att föda, 7 och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[a] och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8 Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. 9 Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, 10 men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. 11 Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias[b], Herren. 12 Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 ”Ära till Gud i höjden,
och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.”
15 När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”
16 Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla förvånades över herdarnas berättelse, 19 men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.
20 Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem.
21 Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
22 När det sedan var dags för föräldrarnas rening[c] enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. 23 Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren.[d] 24 Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.
25 Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. 26 Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.
27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, 28 tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:
29 ”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid,
så som du har lovat!
30 För nu har jag med egna ögon sett din frälsning,
31 som du har berett inför alla folk,
32 ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna
och ge ära åt ditt folk Israel.”
33 Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. 34 Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. 35 Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”
36 Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung 37 och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.
38 Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.
39 När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herrens lag föreskriver, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Där växte pojken upp och blev stark och fylld av visdom. Och Guds nåd var med honom.
Jesus talar med lärarna i templet
41 Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem vid påskhögtiden[e]. 42 Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt. 43 Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.
44 Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var med i ressällskapet. Men sedan började de fråga efter honom bland släktingar och vänner. 45 Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46 Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 Alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och hans svar.
48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, så förvånade var de, och Maria sa: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”
49 ”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” 50 Men de förstod inte vad han menade.
51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.
Elifas talar en andra gång
15 Elifas från Teman svarade:
2 Ska en vis man tala så i vädret,
fylla sitt bröst med het östanvind?
3 Ska han försvara sig med meningslöst prat,
med värdelöst tal?
4 Ja, verkligen! Du undergräver fundamentet för gudsfruktan,
du hindrar andakt inför Gud.
5 Det är din synd som lägger orden i din mun,
och du väljer ett listigt tal,
6 men din egen mun dömer dig, inte jag.
Dina egna ord vittnar mot dig.
7 Var du den första människa som föddes?
Föddes du innan höjderna fanns?
8 Har du lyssnat till Guds råd?
Har du begränsat visdomen till dig själv?
9 Vad vet du mer än vi?
Vad är det för insikter du har och som vi saknar?
10 På vår sida står gamla, grånade män,
som är äldre än din far.
11 Är Guds tröst inte nog för dig,
ord som talas i mildhet?
12 Varför tillåter du ditt hjärta att dra i väg med dig,
varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder din vrede mot Gud
och låter orden flöda ur din mun.
14 Skulle en människa kunna vara ren,
en av kvinna född rättfärdig?
15 Han litar inte ens på sina heliga.
Inte ens himlarna är rena inför honom.
16 Hur mycket mindre då en människa,
som är fördärvad och korrumperad
och som dricker synd som vatten!
17 Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,
låt mig få berätta vad jag har sett,
18 sådant som visa män kan berätta
utan att dölja något
av det de har fått av sina förfäder,
19 (av dem som fick det här landet
då inga främlingar bodde bland dem).
20 Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,
våldsmannen alla de år han får.
21 Han hör skrämmande ljud,
och när han känner sig trygg
kommer plundrarna över honom.
22 Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23 Han vandrar omkring efter mat
men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Han skräms av nöd och ångest,
som en kung, beredd för strid,
25 därför att han har knutit näven mot Gud
och utmanat den Väldige.
26 Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig
har han gått emot honom.
27 Hans ansikte är fett
och hans midja sväller av fetma.
28 Han bor i ruinstäder
och i hus där ingen kan bo,
hus som är dömda till att bli ruiner.
29 Han ska inte få någon rikedom,
hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.[a]
30 Han ska inte undkomma mörkret.
Hans rotskott förbränns av en flamma.
Hans anda ska förgöra honom.[b]
31 Han bör inte lita på tomhet,
för då blir han bedragen,
och tomhet blir hans lön.
32 Innan hans tid är inne
får han sin lön,
och hans krona ska inte grönska mer.
33 Han blir som en vinranka
som fäller karten,
som ett olivträd som fäller sina blommor.
34 De gudlösas hop blir ofruktsam,
och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.
35 De är havande med ofärd
och föder olycka,
deras livmoder danar bedräglighet.
Paulus vädjar om enhet i församlingen
3 Syskon, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur, som till små barn i Kristus. 2 Jag fick mata er med mjölk, inte med fast föda, för den klarade ni inte av. Och den klarar ni inte ens nu, 3 eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar, har ni väl fortfarande kvar er gamla natur och lever som de andra? 4 Är ni inte som alla andra när ni säger: ”Jag följer Paulus” eller ”Jag följer Apollos”?
5 Vad är då Apollos? Eller Paulus? Tjänare, som hjälpte er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren.
6 Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som gav växten. 7 Varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud som ger växten. 8 Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete. 9 Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.
Församlingen är Guds bygge
10 På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. 11 Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. 12 På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, 13 och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. 14 Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. 15 Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.
Förstör inte församlingen genom splittring
16 Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. 18 Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. 19 Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,[a] 20 och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”[b] 21 Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, 22 Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. 23 Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.