M’Cheyne Bible Reading Plan

Jakobs söner hämnas

34 En dag gick Dina, den dotter Lea fött åt Jakob, för att besöka flickorna i trakten. ² När hivén Shekem, fursten Hamors son, fick se henne, tog han henne med sig. Han låg med henne och kränkte henne. ³ Han blev djupt förälskad i henne och försökte vinna hennes kärlek. ⁴ Sedan talade han med sin far Hamor om detta. ”Se till att jag får gifta mig med den där flickan.”

⁵ Jakob fick snart veta att hans dotter blivit vanärad, men eftersom hans söner var ute på fälten med boskapen, höll han tyst om saken tills de återvänt hem. ⁶ Under tiden gick fursten Hamor, Shekems far, till Jakob för att tala om saken. ⁷ När Jakobs söner kom tillbaka från fälten, fick de höra om det inträffade. De blev förtvivlade och greps av vrede eftersom det var en skamlig gärning Shekem hade begått i Israel när han låg med Jakobs dotter. Sådant får inte ske.

⁸ Hamor sa till dem: ”Min son Shekem är verkligen kär i er syster. Låt honom få gifta sig med henne! ⁹ Gift in er här med oss. Låt era döttrar gifta sig med våra söner, så ska vi ge våra döttrar som hustrur åt era unga män. ¹⁰ Ni kan slå er ner var ni än vill bland oss och skaffa er ägodelar och ägna er åt affärer och bli rika.”

¹¹ Sedan talade Shekem till Dinas far och bröder: ”Visa mig välvilja och låt mig få henne till hustru. Jag ska ge er vad ni än vill ha. ¹² Det spelar ingen roll vilken hemgift eller gåva ni kräver, för jag ska betala den, bara ni ger mig flickan till hustru.”

¹³ Eftersom Shekem hade behandlat deras syster så illa, lurade Jakobs söner Shekem och hans far Hamor. ¹⁴ De sa nämligen: ”Vi kan inte ge vår syster till en man som inte är omskuren^[a]. Det skulle vara en skam för oss. ¹⁵ Vi kan bara ge vårt samtycke på ett villkor, och det är att alla era män låter omskära sig och blir som vi. ¹⁶ Då kan vi gifta bort våra döttrar och bo här och förena oss med er, så att vi kan bli ett folk. ¹⁷ Men om ni inte vill låta omskära er, tar vi flickan med oss och flyttar härifrån.”

¹⁸ Hamor och Shekem gick med på förslaget. ¹⁹ Den unge mannen skyndade sig iväg för att göra som de hade föreslagit, för han var mycket kär i Jakobs dotter. Han var den mest ansedde i hela sin fars släkt. ²⁰ Hamor och Shekem framträdde därför i stadsporten inför stadens män och talade till dem.

²¹ ”Dessa män är våra vänner”, sa de. ”Låt oss inbjuda dem att bo här i landet och röra sig fritt här. Landet är ju stort nog att rymma dem och vi kan gifta oss med deras döttrar och de med våra. ²² Men de tänker bara stanna här och bli ett folk med oss på ett villkor, och det är att vi alla låter omskära oss på samma sätt som de. ²³ Om vi gör det kommer all deras boskap, allt de äger och alla deras djur att bli vårt. Låt oss göra som de vill, så att de bosätter sig här ibland oss.”

²⁴ Alla män i staden gick med på Hamors och hans son Shekems förslag. Alla lät omskära sig, samtliga män i hela staden.

²⁵ Men tre dagar senare, när såren var ömma, tog Jakobs två söner, Simon och Levi, Dinas bröder, sina svärd och gick in i staden och dödade utan motstånd varenda man där, ²⁶ även Hamor och hans son Shekem. De tog med sig Dina från Shekems hus och gick sedan därifrån.

²⁷ Sedan gick alla Jakobs söner över de slagna in till staden och plundrade den, eftersom deras syster hade vanhedrats där. ²⁸ De tog alla får, kor och åsnor, allt som de kunde lägga beslag på, både inne i staden och ute på fälten. ²⁹ De tog all egendom, alla kvinnor och barn och allt som fanns i husen.

³⁰ Då sa Jakob till Simon och Levi: ”Ni har dragit olycka över mig och gjort så att alla hatar mig i hela landet, både kanaanéerna och perisséerna. Vi är så få. Om de bestämmer sig för att anfalla oss, kommer de att döda både mig och min familj.”

³¹ ”Skulle de då få behandla vår syster som en prostituerad?” svarade de.

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)

5 Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa^[a]. ² När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande ³ och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. ⁴ Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. ⁵ Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.

⁶ Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. ⁷ ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, ⁸ för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”

⁹ Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion^[b], för vi är många.” ¹⁰ Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.

¹¹ Där gick en stor svinhjord och betade på berget. ¹² Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, ¹³ och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

¹⁴ Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. ¹⁵ När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. ¹⁶ Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. ¹⁷ Men då bad folket Jesus att lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. ¹⁹ Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”

²⁰ Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet^[c] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)

²¹ När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, ²² kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom ²³ och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” ²⁴ Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

²⁵ Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. ²⁶ Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. ²⁷ Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” ²⁹ Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

³⁰ Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

³¹ Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” ³² Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

³³ Kvinnan blev förskräckt,^[d] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. ³⁴ Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk^[e]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

³⁵ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ³⁶ Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” ³⁷ Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

³⁸ När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. ³⁹ Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. ⁴¹ Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!^[f]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) ⁴² Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, ⁴³ men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.

Job prövas

(1:1—2:13)

En god och framgångsrik person

1 I landet Us levde en man som hette Job^[a]. Han var en god och rättsinnig man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont. ² Job hade sju söner och tre döttrar. ³ Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och han hade en mängd tjänare. Han var den mäktigaste i hela Östlandet.

⁴ Jobs söner brukade turas om att hålla fester i sina hem, och de inbjöd sina tre systrar och åt och drack tillsammans med dem. ⁵ När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: ”Kanske mina barn har syndat och förbannat Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.

Anklagaren gör Job fattig

⁶ En dag när Guds söner kom fram inför Herren, var Anklagaren, Satan, tillsammans med dem.

⁷ ”Varifrån kommer du?” frågade Herren Anklagaren. ”Från en färd runt hela jorden”, svarade denne.

⁸ ”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.”

⁹ ”Job fruktar väl inte Gud för ingenting?” svarade Anklagaren. ¹⁰ ”Du har alltid skyddat både honom, hans hus och hans tillhörigheter. Du har välsignat allt han gör, och hans boskapshjordar breder ut sig över landet. ¹¹ Men räck ut din hand och rör vid all hans egendom, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!”

¹² Herren svarade Anklagaren: ”Du får göra vad du vill med hans egendom, men Job själv får du inte röra.”

Anklagaren lämnade sedan Herren.

¹³ En dag, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, ¹⁴ kom en budbärare till Job och sa: ”Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, ¹⁵ när sabéerna gick till anfall, drog i väg med dem och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

¹⁶ Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan och sa: ”Guds eld föll ner från himlen och brände upp fåren och folket. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

¹⁷ Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en och sa: ”Kaldéerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort kamelerna. De har även dödat tjänarna. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

¹⁸ Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: ”Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem, ¹⁹ när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i husets fyra hörn, så att taket störtade in och dödade allesammans. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”

²⁰ Då reste sig Job och rev sönder sin mantel. Han rakade av allt hår, föll ner på marken inför Gud och tillbad. ²¹ Han sa:

²² Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.

Räddade genom tron på Jesus Kristus

5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.

³ Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. ⁴ Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.

⁶ Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. ⁷ Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. ⁸ Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare. ⁹ När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från vreden. ¹⁰ Om vi då var Guds fiender men blev försonade med honom genom hans Sons död, så kan vi därför, när vi nu är försonade, också vara säkra på att vi blir räddade genom hans liv.

¹¹ Men inte nog med det, vi är stolta i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.

Adam och Kristus

¹² Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat. ¹³ Synden fanns i världen före lagen men räknas inte när det inte finns någon lag. ¹⁴ Döden härskade dock över alla människor som levde i tidsperioden mellan Adam och Mose, även över dem som inte hade syndat genom en överträdelse som Adam, han som var en förebild för honom som skulle komma. ¹⁵ Men det är inte på samma sätt med nåden som med överträdelsen. För om många måste dö för en enda människas överträdelse, så är Guds nåd och nådegåvan genom en enda människa, Jesus Kristus, oändligt mycket större för många.

¹⁶ Det är också stor skillnad mellan följderna av denne ende mans synd och Guds gåva. En enda mans synd ledde till en fällande dom, medan gåvan som följde efter mångas överträdelser ledde till frikännande. ¹⁷ Om nämligen en enda människas överträdelse gjorde så att döden fick makten genom denne ende, så ska nu de som får den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva i ännu högre grad få liv och makt genom en enda, Jesus Kristus.

¹⁸ Om alltså en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, har också en endas rättfärdiga handling lett till rättfärdighet och liv för alla. ¹⁹ Genom att en enda människa var olydig blev alla syndare, men på samma sätt ska alla genom en enda människas lydnad bli rättfärdiga.

²⁰ Lagen kom in för att överträdelsen skulle bli större. Men där synden blev större, där ökade nåden desto mer, ²¹ för att, så som synden härskade och förde till döden, så skulle nu nåden härska genom rättfärdigheten och genom Jesus Kristus, vår Herre, leda till evigt liv.