M’Cheyne Bible Reading Plan

David ger Salomo instruktioner inför tempelbygget

28 David kallade nu samman alla Israels ledare till Jerusalem, ledarna över Israels stammar, ledarna för de olika avdelningar som var i kungens tjänst, de högre och lägre officerarna, uppsyningsmännen över kungens och hans söners egendom och boskap samt tjänstemännen i palatset, hjältarna och andra inflytelserika personer. ² David reste sig och talade till dem:

”Hör, mina bröder och mitt folk! Det har varit min önskan att bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark, vår Guds fotpall. Jag har gjort planer för det, ³ men Gud har sagt till mig: ’Du ska inte bygga något hus för mitt namn, för du är en krigare och har utgjutit mycket blod.’

⁴ Ändå har Herren, Israels Gud, valt mig bland alla i min fars familj till att för alltid vara kung över Israel. Han har utvalt Juda som furste och i Judas stam min fars familj. Bland min fars söner fann han behag i mig och gjorde mig till kung över hela Israel. ⁵ Bland mina söner – och Herren har gett mig många – har han utvalt Salomo att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. ⁶ Han sa till mig: ’Din son Salomo ska bygga mitt tempel och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far. ⁷ Jag ska befästa hans kungadöme för alltid, om han alltid följer mina bud och föreskrifter, som han gjort hittills.’

⁸ Här inför Israel, Herrens församling, och inför Gud själv som hör detta, uppmanar jag er att hålla alla Herrens, er Guds bud, så att ni får äga detta goda land och sedan överlämna det till era efterkommande för evig tid.

⁹ Salomo, min son, lär känna din fars Gud! Tjäna honom helhjärtat och villigt, för Herren granskar allas innersta och förstår varje motiv och tanke. Om du söker honom ska du finna honom, men om du överger honom ska han förkasta dig för alltid.

¹⁰ Tänk på att Herren har utsett dig till att bygga hans heliga tempel. Var frimodig och gå till verket!”

¹¹ David gav sedan sin son Salomo ritningen till förhuset och templet med dess byggnader, dess förrådshus, de övre salarna, de inre rummen och rummet för försoningsplatsen. ¹² Han delgav honom också sina planer som Anden ingett honom beträffande förgårdarna till Herrens hus och rummen runt omkring, tempelförråden i Guds hus och förvaringsrummen för det som hade helgats, ¹³ samt instruktioner om fördelningen av prästernas och leviternas tjänst och om alla tillbehörens användning i Herrens hus.

¹⁴ David bestämde även mängden av guld för tillverkningen av alla guldföremål för olika tjänster, liksom vikten av silver för silverföremålen för olika tjänster, ¹⁵ vikten av guld till lampställen och guldlamporna, vikten av varje lampställ med dess lampor, och vikten av silver till varje silverlampställ med dess lampor, alltefter dess användning, ¹⁶ vikten av guld till bordet för skådebröden och vikten av silver till silverborden, ¹⁷ vikten av guld till gafflar, skålar och av rent guld, vikten av varje guld- och silverbägare, ¹⁸ slutligen vikten av guld till rökelsealtaret av rent guld. Han gav honom också en beskrivning av vagnen, keruberna av guld, som med sina vingar övertäckte Herrens förbundsark. ¹⁹ Allt detta skrevs ner under Herrens ledning, för det var han som gav David varje detalj av beskrivningen.

²⁰ ”Var nu stark och frimodig”, sa David till sin son Salomo. ”Sätt genast i gång med arbetet! Var inte rädd eller missmodig, för Herren, min Gud, är med dig, och han kommer inte att lämna eller överge dig, tills du har fullföljt allt arbete för tjänsten i Herrens hus. ²¹ Här är prästernas och leviternas avdelningar, som är redo för allt arbete i Guds hus, och många andra med olika begåvningar som både vill och kan utföra allt slags arbete. Ledarna och folket kommer att lyda varje befallning som du ger.”

Se upp med falsk undervisning

2 Men det fanns också falska profeter bland folket, precis som det ska finnas falska lärare bland er. De ska smyga in destruktiva villoläror och till och med förneka Herren som har köpt dem fria. Så drar de ett snabbt fördärv över sig själva. ² Många kommer att följa dem i deras omoraliska liv, och för deras skull kommer sanningens väg^[a] att få dåligt rykte.^{[b] 3} I sin girighet ska de lura er med påhittade historier. Men deras dom har fällts för länge sedan och dröjer inte; deras fördärv slumrar inte.

⁴ Gud skonade ju inte de änglar som syndade, utan kastade ner dem i den mörka avgrunden, där de nu sitter fängslade i väntan på domen.^{[c] 5} Han skonade inte heller den gamla världen men räddade Noa, rättfärdighetens förkunnare, och sju andra när han lät den stora översvämningen komma över de ogudaktigas värld.^{[d] 6} Gud dömde också städerna Sodom och Gomorra och lät dem förvandlas till askhögar. Han gjorde dem till exempel på vad som väntar de ogudaktiga. ⁷ Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades svårt av de laglösas omoraliska liv.^{[e] 8} Denne rättfärdige man som bodde där fick nämligen dag efter dag se och höra deras laglösa gärningar och plågades av detta i sin rättfärdiga själ.

⁹ Herren vet alltså att rädda de gudfruktiga ur frestelsen och förvara de orättfärdiga under straff ända fram till domens dag. ¹⁰ Det gäller särskilt dem som drivs av sina smutsiga begär av mänsklig natur och föraktar auktoritet^[f]. De är trotsiga och högmodiga och drar sig inte för att håna himmelska väsen,^{[g] 11} trots att änglar, som är mycket starkare och mäktigare, inte vågar komma till Gud med några smädande anklagelser mot dem.

¹² Dessa är som oförståndiga djur, som bara följer sina instinkter och är födda till att fångas och dödas. De hädar vad de inte känner till. De går under, liksom djuren. ¹³ De ska själva få en lön för sin orättfärdighet. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är en skam och vanära där de sitter och äter med er, samtidigt som de ägnar sig åt sina njutningar. ¹⁴ De begår äktenskapsbrott med ögonen,^[h] och de får aldrig nog av synden. De förleder instabila individer och är vältränade i girighet, dessa förbannade, ¹⁵ som har övergett den rätta vägen, gått vilse och följt samma väg som Bileam, Bosors son. Han älskade att få lön för orättfärdighet. ¹⁶ Men han fick en tillrättavisning för sitt brott: en åsna, ett stumt arbetsdjur, talade till honom med människoröst och förhindrade profetens dårskap.^[i]

¹⁷ Dessa människor är uttorkade källor, dimmoln som jagas av stormvinden.^[j] Det djupaste mörker väntar dem. ¹⁸ De talar stora, tomma ord, och med lustfyllda begär och sitt omoraliska liv lurar de till sig sådana som just har lämnat dem som lever i villfarelse. ¹⁹ De lovar dem frihet, men är själva slavar under fördärvet. En människa är ju slav under det som behärskar henne. ²⁰ Om de som har flytt från den här världens omoral genom att lära känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, än en gång blir infångade och besegrade, då är deras situation värre än förut. ²¹ Det hade varit bättre för dem att aldrig få reda på rättfärdighetens väg, än att först lära känna den och sedan vända ryggen åt det heliga budet som de fått. ²² Det har gått med dem som det så sant står i ordspråket: ”Hunden vänder åter till sina spyor”^[k], och ”Ett tvättat svin vältrar sig i smutsen igen.”

En härskare ska födas i Betlehem

¹⁰ ”Den dagen, säger Herren,

Jesus botar en man på sabbaten

14 En sabbat var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i rådet^[a]. Man observerade honom noga, ² eftersom det där fanns framför honom en man som led av vatten i kroppen. ³ Jesus frågade då fariseerna och de laglärda: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten eller inte?”

⁴ Men de teg. Då rörde Jesus vid mannen och botade honom och lät honom gå.

⁵ Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara sabbat?”

⁶ Men det kunde de inte svara på.

Sträva inte efter främsta platsen

⁷ När Jesus såg att gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet, gav han dem denna liknelse: ⁸ ”Om du blir bjuden på bröllop, så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du, ⁹ och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.

¹⁰ När du är bjuden, välj istället en plats längst ner. När värden då kommer och ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna. ¹¹ Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”

¹² Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka. ¹³ Nej, bjud istället till festen dem som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda. ¹⁴ Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Liknelsen om den stora festen

(Matt 22:2-14)

¹⁵ En man som var med vid bordet och hörde detta, sa till honom: ”Lycklig är den som får komma till festmåltiden i Guds rike.”

¹⁶ Då svarade Jesus: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster. ¹⁷ När det sedan var dags för festen, sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’ ¹⁸ Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’ ¹⁹ En annan sa: ’Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till. Förlåt att jag inte kan komma!’ ²⁰ En tredje sa: ’Jag har just gift mig och kan inte komma.’

²¹ När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade. ²² Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’

²³ Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt. ²⁴ Men jag säger er att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”

Priset för att vara en lärjunge till Jesus

(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)

²⁵ Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: ²⁶ ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.^{[b] 27} Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

²⁸ Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? ²⁹ Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. ³⁰ ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’

³¹ Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? ³² Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.

³³ Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull. ³⁴ Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? ³⁵ Det duger inte ens till jorden eller till gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna, du som har öron att höra med!”