M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds löften till David
(2 Sam 7:1-17)
17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” 2 ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”
3 Men samma natt kom Guds ord till Natan:
4 ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. 5 Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. 6 Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare[a], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’
7 Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. 9 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare 10 på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. 11 När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[b], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 12 Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13 Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. 14 Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”
15 Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David böjer sig för Herrens vilja
(2 Sam 7:18-29)
16 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:
”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 17 Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud[c]!
18 Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.
20 Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 21 Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? 22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23 Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 24 Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.
25 Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. 26 För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 27 Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”
Lev nära Gud
4 Vad är det som orsakar gräl och strider ibland er? Är det inte de själviska begär som vill ta makten över er kropp? 2 Ni vill ha, men ni får ingenting. Ni dödar och är avundsjuka, men får inte vad ni vill ha. Ni grälar och strider men blir ändå inte tillfredsställda, eftersom ni inte ber. 3 Och när ni ber, får ni ändå inget, eftersom ni har felaktiga motiv. Ni är bara ute efter att tillfredsställa era egna begär.
4 Ni trolösa, förstår ni inte att vänskap med världen innebär fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 Tror ni att det är utan grund som det står i Skriften: ”Svartsjukt vakar han över anden som han har låtit bo i oss?”[a] 6 Men han ger oss en större nåd. Därför heter det:
”Gud står emot de stolta,
men de ödmjuka visar han nåd.”[b]
7 Underordna er alltså Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly ifrån er. 8 Håll er nära Gud, så ska han hålla sig nära er. Rengör era händer, ni syndare. Rena era hjärtan, ni kluvna. 9 Klaga, sörj och gråt. Vänd ert skratt i tårar och er glädje i sorg. 10 Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.
Varning för att döma andra
11 Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den.[c] Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. 12 Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra?
Varning för falsk säkerhet
13 Ni som säger: ”Idag eller i morgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer”, 14 ni kan ju inte veta vad som ska hända i morgon, eller hur ert liv ska bli. Ni är en dimma som i ena stunden syns och nästa stund är borta.[d] 15 Ni borde i stället säga: ”Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det.” 16 Men nu skryter ni med era egna planer, och allt sådant skryt är ont.
17 Den som vet om det goda han borde göra men inte gör det, han syndar.
Jona flyr från Herrens kallelse
1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: 2 ”Ge dig iväg, gå till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska når ända upp till mig.” 3 Men Jona gav sig iväg för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han gick ner till Jafo, fann ett fartyg som skulle till Tarshish, betalade för sig och gick ombord för att färdas med dem till Tarshish, bort från Herren.[a]
4 Herren sände en stark vind över havet, och det blev en så våldsam storm att fartyget var nära att krossas. 5 Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud. För att lätta skeppet kastade de lasten överbord.
Men Jona hade gått ner under däck och sov djupt. 6 Kaptenen gick då ner till honom och sa: ”Hur kan du sova? Upp med dig och be till din Gud du också! Kanske tänker han på oss så att vi inte går under!”
7 Besättningen sa till varandra: ”Kom, vi kastar lott för att finna ut vem som är skyldig till detta onda.” När de kastade lott föll lotten på Jona. 8 Då sa de till honom: ”Tala om för oss: Vem är ansvarig för detta onda som har drabbat oss? Vad håller du på med? Varifrån kommer du? Från vilket land? Från vilket folk?” 9 Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud, som har gjort hav och land.” 10 Männen greps av stor fruktan och frågade honom: ”Vad har du gjort?” De visste att han var på flykt undan Herren, för det hade han berättat för dem. 11 De frågade honom: ”Vad ska vi göra för att lugna havet?” Havet stormade nämligen bara mer och mer. 12 Han svarade dem: ”Kasta mig i havet, så kommer det att bli lugnt igen för er. Jag vet att det är mitt fel att denna stora storm kommit över er.” 13 Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Havet stormade bara allt våldsammare. 14 Då ropade de till Herren: ”Herre, låt oss inte förgås för att vi tar den här mannens liv. Gör oss inte ansvariga för en oskyldig mans död, för du, Herre, har handlat som du har velat!”
15 Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Då blev det våldsamma havet lugnt. 16 Männen greps av stor fruktan för Herren, de offrade till honom och gav löften.
Lärjungarna plockar ax på sabbaten
(Matt 12:1-8; Mark 2:23-28)
6 En sabbat, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte hans lärjungar av ax, som de gnuggade mellan händerna och åt.
2 Men några av fariseerna sa: ”Varför gör ni så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.”
3 Då svarade Jesus dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?[a] 4 Han gick in i Guds hus och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade sedan med sig till de andra.” 5 Sedan sa Jesus till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”
Jesus botar en man på sabbaten
(Matt 12:9-14; Mark 3:1-6)
6 En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Då satt där en man med en förtvinad högerhand. 7 De skriftlärda och fariseerna höll noga ögonen på Jesus, om han skulle bota på sabbaten. I så fall skulle de få något att anklaga honom för.
8 Men Jesus förstod precis vad de tänkte. Därför sa han till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit.” Och mannen reste sig och kom fram.
9 Jesus sa till dem: ”Låt mig få fråga er en sak: Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att förgöra det?” 10 Han såg sig omkring på dem och sa sedan till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen normal igen. 11 Men de blev rasande och började prata med varandra om vad de skulle kunna göra med Jesus.
Jesus utser sina tolv lärjungar
(Matt 10:2-4; Mark 3:13-19; Apg 1:13)
12 Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad till Gud hela natten. 13 När det ljusnade kallade han sedan samman sina lärjungar och utsåg tolv av dem som han kallade apostlar[b]: 14 Simon, som han gav namnet Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15 Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten[c], 16 Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som senare förrådde Jesus.
Mycket folk följer Jesus
(Matt 5:3-12)
17 När Jesus hade kommit ner tillsammans med dem, stannade de på en slätt. Där var många av hans lärjungar och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustområdet vid Tyros och Sidon[d] 18 som hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. De som led av orena andar blev helade, 19 och alla försökte röra vid honom, eftersom det gick ut kraft från honom som gjorde alla friska.
Verklig lycka
20 Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa:
”Lyckliga är ni som är fattiga[e],
för er tillhör Guds rike.
21 Lyckliga är ni som nu hungrar[f],
för ni ska bli mättade.
Lyckliga är ni som nu gråter,
för ni ska få skratta.
22 Lyckliga är ni när man för Människosonens skull hatar er
och tar avstånd från er,
hånar er och smutskastar ert namn.
23 Gläd er då, hoppa av glädje, för ni får en stor lön i himlen. Så gjorde ju deras förfäder med profeterna.
24 Men ve er som är rika,
för ni har redan fått ut er tröst.
25 Ve er som nu är mätta,
ni ska få gå hungriga.
Ve er som nu skrattar,
ni ska få sörja och gråta.
26 Ve er som man nu talar väl om.
Så gjorde ju deras förfäder med de falska profeterna.
Om att älska sina fiender
(Matt 5:39-42)
27 Men till dem som lyssnar säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, 28 välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er.
29 Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Vill någon ta ditt ytterplagg, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 30 Ge till alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Gör så mot andra så som ni vill att de ska göra mot er.
32 Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även syndare älskar ju dem som ger dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, är det något så märkvärdigt med det? Det gör ju syndare också! 34 Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även syndare lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna.
35 Nej, älska era fiender och gör gott mot dem, och ge lån utan att oroa er för om ni får det tillbaka. Då ska ni få stor lön och bli den Högstes barn, för han är själv god mot dem som är otacksamma och onda.
36 Var barmhärtiga, så som er Fader i himlen är barmhärtig.
Om att döma andra
(Matt 7:1-5)
37 Döm inte, så ska ni själva inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte förklaras skyldiga. Förlåt, så ska ni få förlåtelse. 38 Ge, så kommer ni att få. Ett gott, packat, skakat och rågat mått ska ges i er famn. För med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er.”
39 Sedan berättade han en liknelse: ”En blind kan väl inte leda en annan blind? Faller då inte båda i gropen? 40 Och en lärjunge står inte över sin lärare, men när han är fullärd, kan han bli som sin lärare.
41 Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? 42 Hur kan du säga till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt inte märker bjälken i ditt eget? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.
Av frukten känner man trädet
(Matt 7:17-20)
43 Ett bra träd kan aldrig bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan aldrig bära bra frukt. 44 Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar. 45 En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av.
Om att bygga på stadig grund
(Matt 7:24-27)
46 Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni ändå inte gör som jag säger? 47 Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han liknar, det ska jag visa er. 48 Han liknar en man som bygger ett hus och gräver så djupt att han kan lägga grunden på ett berg. När floden sedan svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, står det stadigt kvar, eftersom det är väl byggt.
49 Men den som hör och inte handlar, han liknar en man som bygger ett hus direkt på marken utan att gräva någon grund. Och när floden vräker sig mot huset, faller det genast ihop med ett stort brak.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.