M’Cheyne Bible Reading Plan
David förbereder tempelbygget
22 Sedan sa David: ”Här ska Herren Guds hus och altaret för Israels brännoffer stå!”
2 David gav befallning om att alla främlingar som bodde i Israel skulle sammankallas. Han utsåg bland dem stenarbetare för att hugga ut stenblock till bygget av Guds hus. 3 David skaffade fram stora mängder av järn för att tillverka spikarna för dörrarna i portarna och till deras förstärkningar och så mycket koppar att man inte ens kunde väga den. 4 Och männen från Tyros och Sidon förde med sig ett oräkneligt antal cederstockar till David.
5 ”Min son Salomo är ung och oerfaren”, sa David, ”och Herrens hus måste få en enastående utformning, så att det blir berömt och ryktbart över hela världen. Därför ska jag redan nu börja med planeringen.”
David gjorde omfattande förberedelser före sin död. 6 Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud.
7 David talade till Salomo: ”Min son, jag ville bygga ett tempel åt Herrens, min Guds namn, 8 men Herrens ord kom till mig: ’Du har utgjutit mycket blod och fört många krig. Du ska inte bygga något tempel för mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden inför mig. 9 Men du ska få en son, och han ska vara en fridens man, och jag ska låta honom få fred med sina fiender runt omkring. Hans namn ska vara Salomo[a], och jag ska ge Israel frid och ro under hans regering. 10 Han ska bygga ett hus åt mitt namn, han ska vara min son och jag hans far, och jag ska befästa hans kungatron för Israel för alltid.’
11 Min son, må nu Herren vara med dig och göra dig framgångsrik, så att du kan bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. 12 Må Herren ge dig vishet och förstånd, så att du, när han sätter dig som härskare över Israel, kan hålla Herrens, din Guds lag. 13 Du kommer att lyckas, om du noga följer alla de bud och förordningar som Herren gav Israel genom Mose. Var frimodig och stark, frukta inte och var inte modlös!
14 Med stor möda har jag samlat in till Herrens hus 3 500 ton guld och 35 000 ton silver[b], så mycket järn och koppar att de inte kunnat vägas, och dessutom trävirke och sten. Mer kan du själv lägga till. 15 Det finns gott om stenhuggare, murare, snickare och alla slags hantverkare 16 i guld och silver, koppar och järn. Sätt nu igång arbetet, och må Herren vara med dig!”
17 Sedan gav David alla Israels ledare order om att bistå Salomo i arbetet: 18 ”Herren, er Gud, är med er. Han har låtit er få fred på alla sidor. Han har överlämnat landets invånare åt mig och lagt landet under Herren och hans folk. 19 Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ. Börja med att bygga Herren Guds helgedom, så kan ni föra in Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten i det hus som byggs åt Herrens namn.”
Råd till gifta par
3 Ni gifta kvinnor, underordna er era män, så att också de som inte tror på budskapet kan vinnas utan ord tack vare sina hustrurs liv, 2 när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3 Sträva inte efter att dra uppmärksamheten till ert yttre genom konstfulla frisyrer, guldsmycken och vackra kläder. 4 Nej, låt det i stället vara ert hjärta som gäller, den dolda människan, med sin oförgängliga skönhet och ett mjukt och behagligt sätt. Det är dyrbart i Guds ögon. 5 Den skönheten fanns förr hos de heliga kvinnorna som hoppades på Gud. De underordnade sig sina män, 6 så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre. Ni är hennes döttrar om ni gör det som är gott, utan att vara rädda för någonting.
7 Ni gifta män, lev förståndigt tillsammans med era hustrur, som med ett svagare kärl, och visa dem respekt. Också kvinnan har ju del av livets nådegåva. Då finns det inga hinder för era böner.
Råd till alla troende
8 Till sist ett ord till er alla: Försök att leva i harmoni med varandra, visa medkänsla, syskonkärlek, medlidande och ödmjukhet. 9 Se till att ingen hämnas på någon, och att ingen hånar tillbaka om han blir hånad. Nej, välsigna i stället, eftersom ni själva är kallade till att ärva välsignelse.
10 ”Den som älskar livet och vill se goda tider
ska hålla sin tunga från det onda
och sina läppar från lögnaktigt tal.
11 Han ska vända sig bort från det onda
och göra det goda.
Han ska söka och sträva efter frid.
12 Herrens ögon följer de rättfärdiga,
och hans öron hör deras bön.
Men Herren är emot dem som gör det onda.”[a]
Var beredda att lida
13 Ingen kommer väl att göra er illa om ni strävar efter att göra det goda? 14 Men om ni får lida för rättfärdighetens skull är ni lyckliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15 Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Och om någon frågar om ert hopp, ska ni alltid vara beredda att redogöra för det, 16 men gör det ödmjukt och med respekt och rent samvete. Då får de som talar illa om ert goda levnadssätt skämmas för sitt förtal. 17 Det är nämligen bättre att lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än att lida för att ha gjort något ont.
18 Kristus själv led ju för synderna, en gång för alla. En rättfärdig dog för de orättfärdiga, för att föra oss till Gud. Hans kropp blev dödad, men i Anden blev han levande igen,[b] 19 i vilken han också hade kunnat gå och predika för andarna i fångenskap.[c] 20 De hade en gång varit olydiga, när Gud under Noas tid tålmodigt väntade på dem, medan arken byggdes. I den blev bara åtta personer räddade genom vatten.
21 Detta är en bild av dopet, som nu blir till räddning för er – inte på det sättet att kroppen tvättas ren från smuts, men att man med gott samvete får vända sig till Gud, på grund av Jesus Kristus uppståndelse. 22 Han har stigit upp till himlen och sitter nu på Guds högra sida, sedan änglar och makter och krafter har lagts under honom.[d]
Domsord över Juda och Israel
(1:2—3:12)
1 Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör, alla folk,
lyssna, du jord
och allt som finns där!
Herren, Herren, vittnar mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
Dom över Samaria och Jerusalem
3 Se! Herren kommer!
Han stiger ner från sin boning
och träder fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna spricker upp,
som vax för elden
och som vatten störtar utför branten.
5 Allt detta är för Jakobs överträdelse
och israeliternas synd.
Vad är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samaria?
Vad är Judas offerplatser[a]?
Är de inte Jerusalem?
6 ”Därför ska jag göra Samaria
till en stenhög på en åker,
till en plats där vingårdar kan planteras.
Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes gudabilder
ska slås i stycken,
allt som hon tjänat som prostituerad
ska eldas upp,
och alla hennes avgudar
ska jag förgöra.
Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,
och lön för prostitution ska de åter bli.”
Gråt och klagan
8 Över detta gråter och klagar jag.
Jag går barfota och naken,
ylar som en schakal,
klagar som en berguv.
9 Hennes sår kan inte läkas.
Det har kommit till Juda
och nått till mitt folks port,
till Jerusalem.
10 Tala inte om det i Gat,
gråt inte!
Vältra er i stoftet
i Bet Leafra![b]
11 Dra bort, Shafirs invånare,
i nakenhet och skam.
De som bor i Saanan
kan inte komma undan.
I Bet Haesel sörjer man,
dess beskydd har tagits ifrån er.
12 Marots invånare vrider sig av smärta
och hoppas på något bättre,
för det onda som kommer från Herren
har nått Jerusalems portar.
13 Spänn för stridsvagnar,
befolkningen i Lakish.
Det var början till dotter Sions synd
att man hos dig fann Israels överträdelser.
14 Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.
Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.
15 Jag ska åter låta erövrare komma mot er,
Mareshas invånare.
Israels härlighet ska komma
till Adullam.
16 Raka ditt huvud och skär av ditt hår
för dina barns skull som var din glädje.
Gör dig skallig som gamen,
för de har förts bort från dig.
Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar
(Matt 11:21-24)
10 Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar[a], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.
2 Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten. 3 Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.
5 När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid. 6 Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka. 7 Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.
8 När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på, 9 bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’ 10 Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära. 12 Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom[b] på den dagen än en sådan stad.
13 Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[c], hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. 14 Men på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. 15 Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas.
16 Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.”
De sjuttiotvå kommer tillbaka
(Matt 11:25-27; 13:16-17)
17 De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”
18 Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. 20 Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.[d]”
21 I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.
22 Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”
23 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser. 24 Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”
Den goda samariern
(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)
25 En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
26 Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”
27 Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[e]
28 ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”
29 Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”
30 Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.
31 Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. 32 Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.
33 Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. 34 Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. 35 Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer[f] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’
36 Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”
37 ”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.
Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”
Jesus besöker Maria och Marta
38 När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. 39 Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.
40 Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”
41 Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! 42 Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.