M’Cheyne Bible Reading Plan

David prisar Herren

16 Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.

² När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, ³ och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.

⁴ Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.

⁵ Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel^[a], Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna ⁶ och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.

David lovprisar Herren

(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)

⁷ Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:

Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.

³⁷ David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, ³⁸ liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.

³⁹ Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, ⁴⁰ för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. ⁴¹ Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. ⁴² Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.

⁴³ Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.

Var noga med era ord

3 Mina syskon, inte många av er ska bli lärare^[a], för ni vet ju att vi ska granskas strängare. ² Alla gör vi fel på många sätt. Om någon lyckas med att inte fela i sitt tal, är han fullkomlig och har också kontroll över sin kropp. ³ Genom att lägga ett betsel i munnen på en häst kan vi få den att lyda oss och styr då hela djuret. ⁴ Och tänk på fartyg: med ett litet roder kan styrmannen få ett stort fartyg att åka precis dit han vill, även om vindarna är starka. ⁵ På samma sätt är det med tungan. Den är en liten del av kroppen, men den kan skryta över stora ting. En liten gnista kan sätta eld på en hel skog. ⁶ Så är också tungan en eld, en ondskans värld bland våra kroppsdelar. Den orenar hela kroppen, sätter livshjulet i brand och självtänds från Gehenna^[b].

⁷ Människan har makt att kontrollera, och har också tagit kontroll över alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och havsdjur. ⁸ Men sin egen tunga kan ingen människa få kontroll över. Den är orolig, ond och full av dödligt gift. ⁹ Med den hyllar vi vår Herre och Fader, och med den förbannar vi människorna, som Gud har skapat till att vara lika honom.^{[c] 10} Ur samma mun kommer både välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara. ¹¹ Samma källa kan väl inte ge både sötvatten och bittert vatten? ¹² Mina syskon: Skulle oliver växa på fikonträd eller fikon på vinrankor, eller en saltkälla ge sötvatten?

Tecken på sann vishet

¹³ Om någon bland er är vis och insiktsfull, ska han gå före med gott exempel och visa detta i praktisk handling, i vishet, utan att framhäva sig själv. ¹⁴ Men om ni bär bitter avundsjuka och själviskhet i era hjärtan, ska ni inte skryta och tala osanning. ¹⁵ En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. ¹⁶ Där det finns avundsjuka och själviska ambitioner, där finns oordning och all slags ondska.

¹⁷ Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. ¹⁸ Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.

Edoms dom

¹ Obadjas syn.

Så säger Herren, Herren, om Edom;

Herrens dag

Israels återupprättelse

Den stora fiskfångsten. De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Mark 1:16-20)

5 En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds ord. ² Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. ³ Han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satte han sig i båten och undervisade folket.

⁴ När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten!”

⁵ ”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.” ⁶ Och när de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk att näten höll på att gå sönder. ⁷ Då vinkade de till sig sina kamrater i den andra båten, för att de skulle hjälpa till. De kom, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

⁸ När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!” ⁹ Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått, ¹⁰ och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner.

Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”

¹¹ När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus.

Jesus botar en spetälsk man

(Matt 8:2-4; Mark 1:40-44)

¹² En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska^[a]. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

¹³ Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och genast försvann spetälskan. ¹⁴ Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta om det för någon och sa: ”Gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,^[b] till ett vittnesbörd för dem.”

¹⁵ Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶ Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.

Jesus botar en förlamad man

(Matt 9:2-8; Mark 2:3-12)

¹⁷ En dag när Jesus undervisade satt där några av fariseerna och laglärarna. De hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.

¹⁸ Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig fram för att sätta ner honom framför Jesus, ¹⁹ men lyckades inte ta sig fram genom folkmassan. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.

²⁰ När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”

²¹ ”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?”

²² Men Jesus förstod vad de tänkte och frågade: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? ²³ Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? ²⁴ Men för att ni ska veta att Människosonen^[c] har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” ²⁵ Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på dem. Sedan tog han sin bår där han hade legat och gick hem, och hela tiden prisade han Gud. ²⁶ Alla som såg det var förbluffade och prisade Gud. Fyllda av fruktan sa de: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Matt 9:9-13; Mark 2:14-17)

²⁷ När Jesus gick därifrån fick han se en tullindrivare som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. ²⁸ Levi lämnade allt och reste sig och följde Jesus.

²⁹ Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra som åt tillsammans med dem.

³⁰ Fariseerna, och särskilt de skriftlärda bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus lärjungar. ”Hur kan ni äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” ³¹ Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ³² Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare till omvändelse.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

(Matt 9:14-17; Mark 2:18-22)

³³ De sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör fariseernas också. Men dina, de äter och dricker!”

³⁴ Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? ³⁵ Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.” ³⁶ Sedan berättade han för dem en liknelse: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom passar inte lappen från det nya på det gamla plagget. ³⁷ Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. ³⁸ Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar. ³⁹ Ingen som har druckit av det gamla vinet vill ha det nya. Det gamla är bäst, säger man.”^[d]