M’Cheyne Bible Reading Plan
3 Salomo ingick en allians med farao, kungen i Egypten, och gifte sig med hans dotter. Han tog henne med sig till Davids stad, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, Herrens hus och muren runt Jerusalem.
2 Folket offrade på höjderna eftersom något tempel åt Herrens namn ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
(2 Krön 1:3-12)
3 Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de stadgar han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där. 4 Den främsta offerplatsen fanns i Givon och dit gick kungen och bar fram 1 000 brännoffer på altaret där.
5 I Givon uppenbarade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”
6 Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han var trogen mot dig och rättfärdig och uppriktig i sitt hjärta. Du har fortsatt att visa samma stora nåd genom att ge honom en son som nu sitter på hans tron. 7 Herre min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla. 8 Du har satt mig, din tjänare, över ditt utvalda folk, en nation så stor att man inte kan räkna dem. 9 Ge mig, din tjänare, nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt! För vem kan styra ditt folk som är så stort?”
10 Herren var mycket nöjd med och glad över att Salomo bad om detta. 11 Gud svarade honom: ”Därför att du bad om detta och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång, utan bad om förmåga att urskilja vad som är rätt, 12 ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om. Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få. 13 Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar, 14 och om du vandrar på mina vägar och lyder mina lagar som din far David gjorde, så ska jag låta dig få leva länge.”
15 Sedan vaknade Salomo och förstod att det varit en dröm.
Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Herrens förbundsark. Där bar han fram brännoffer och gemenskapsoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16 Två prostituerade kvinnor kom till kungen och trädde fram inför honom.
17 ”Hör, min herre, vi bor båda i samma hus”, började en av dem. ”Jag fick ett barn och hon var också där i huset. 18 Tredje dagen efter att mitt barn fötts fick den här kvinnan också ett barn. Vi var ensamma och det var inga andra i huset. 19 Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det. 20 Då gick hon upp mitt i natten när jag, din tjänarinna, sov, tog min son som låg bredvid mig till sig och lade det döda barnet i mina armar. 21 På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när jag såg närmare på det på morgonen, såg jag att det inte var det barn jag fött.”
22 Den andra kvinnan sa: ”Det var visst hennes egen son och barnet som lever är mitt!” Men den första stod på sig: ”Nej, det döda barnet är ditt och det som lever är mitt!” På det sättet grälade de alltså inför kungen.
23 Då sa kungen: ”Den ena säger att det levande barnet är hennes och att det döda barnet tillhör den andra. Den andra säger att det levande barnet är hennes och det döda den andras. 24 Ge mig nu ett svärd!” Man hämtade ett svärd till kungen. 25 ”Hugg det levande barnet i två delar och låt de båda kvinnorna få var sin del”, sa kungen.
26 Barnets mor som fylldes av kärlek till sin son, utropade då: ”Nej, min herre! Ge henne barnet i stället! Döda det inte!” ”Nej, varken du eller jag ska ha honom”, sa den andra kvinnan. ”Dela honom mitt itu!”
27 Då befallde kungen: ”Ge den levande pojken till den första kvinnan! Hon är hans mor.”
28 Över hela Israel fick man höra talas om den dom kung Salomo avkunnade och alla visade honom vördnad, för de insåg vilken vishet Gud hade gett honom.
Hälsning
1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus.
Till de heliga i Efesos som är trogna i Kristus Jesus.
2 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Inledande hyllning till Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse från den himmelska världen i Kristus, 4 liksom han, innan världen skapades, utvalde oss att vara heliga och fläckfria inför sig i kärlek. 5 Han har genom Jesus Kristus förutbestämt oss till att bli hans barn. Detta var hans vilja och beslut 6 till pris och ära för den nåd han har skänkt oss i den Älskade. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod, och vi har fått förlåtelse för våra överträdelser på grund av den rika nåd 8 som han lät flöda över oss, med vishet och insikt. 9 Han avslöjade nämligen sin hemliga[c] plan för oss – det beslut om Kristus som han från början hade fattat. 10 Det skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, både i himlen och på jorden.
11 I honom har vi också fått vårt arv, eftersom vi är förutbestämda till det av honom som genomför allting efter sin vilja och sitt beslut. 12 Detta var för att vi som var de första att börja hoppas på Kristus, skulle hylla och ära Gud. 13 Men i honom har också ni fått höra det sanna budskapet, evangeliet som kan rädda er. Och i honom har också ni, efter att ha kommit till tro, fått den heliga Anden som ett sigill. 14 Anden är garantin för vårt arv, att Guds eget folk ska friköpas och Gud hyllas och äras.
Paulus tackar för församlingen och ber om andlig vishet
15 Ända sedan jag fick höra om er tro på Herren Jesus och om er kärlek till alla de heliga 16 har jag ständigt tackat Gud när jag har bett för er. 17 Jag ber att vår Herre Jesus Kristus Gud, härlighetens Fader, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni lär känna honom mer. 18 Jag ber att era hjärtan ska upplysas, så att ni inser vad det är för hopp han har kallat er till och vilka härliga rikedomar som han låter de heliga få ärva, 19 och hur otroligt stark hans kraft är för oss som tror. Det är samma mäktiga kraft 20 som han lät verka i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,[d] 21 högt över alla härskare, makter, krafter och auktoriteter,[e] över alla namn som kan nämnas, såväl i den här tidsåldern som i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter[f], och honom som är huvud över allting gjorde han också till huvud för församlingen. 23 Församlingen är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i allting.[g]
Profetia mot Israels herdar
34 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren till dessa herdar: Ve er, Israels herdar som bara vallar er själva! Ska inte herdarna valla fåren? 3 Ni äter upp grädden, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren, men ni vallar inte fåren. 4 Ni har inte stärkt de svaga, inte helat de sjuka eller förbundit de sårade. Ni har inte heller fört tillbaka de försvunna eller sökt efter de vilsegångna. I stället har ni härskat över dem med hårdhet och grymhet. 5 De skingrades eftersom de inte hade någon herde, och blev alla vilddjurens rov. Så skingrades de, 6 och så har mina får irrat omkring på alla berg och höjder. Över hela jorden har min fårahjord skingrats, men ingen letar efter dem eller frågar efter dem.
7 Hör därför Herrens ord, ni herdar: 8 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, eftersom mina får blev utan herde blev de ett byte och rov för alla vilddjur. Mina herdar letade inte efter dem utan vallade bara sig själva, inte mina får. 9 Hör därför Herrens ord, ni herdar: 10 Så säger Herren, Herren: Jag är emot herdarna och ska kräva tillbaka mina får av dem. Jag ska avsätta dem från deras herdeuppgift, så att de inte längre får valla sig själva. Jag ska rycka mina får ur deras gap; de får inte bli deras föda.
11 Så säger Herren, Herren: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. 12 Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. 13 Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. 14 Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. 15 Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, Herren. 16 Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna.[a] Jag ska valla dem med rättvisa.
Herren som herde
17 Och ni, mina får: Så säger Herren, Herren: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18 Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? 19 Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat?
20 Därför säger Herren, Herren till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. 21 Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. 22 Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren.
23 Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. 24 Jag, Herren, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, Herren, har talat.
25 Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. 26 Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. 27 Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. 28 De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.
29 Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. 30 Då ska de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, Herren. 31 Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.’ ”
Klagan i en tid av nationell kris
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var inte tyst,
tig inte, var inte stilla.
3 Se hur dina fiender larmar
och de som hatar dig sticker upp sina huvuden!
4 De gör upp onda planer mot ditt folk.
De sammansvärjer sig mot dem som du beskyddar.
5 ”Kom,” säger de, ”låt oss utplåna detta folk,
så att ingen längre kommer ihåg Israels namn.”
6 De är fullkomligt överens om det,
och de har ingått ett förbund mot dig,
7 Edoms boningar, ismaeliter,
Moab och hagaréer,
8 Geval, Ammon, Amalek,
filistéernas land och Tyros invånare.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem
och lånat ut sin styrka åt Lots ättlingar. Séla
10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,
och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11 dem som utplånades i En-Dor
och som blev till gödsel på marken.
12 Låt det gå deras mäktiga som Orev och Seev
och alla deras furstar som Sevach och Salmunna,
13 som sa: ”Låt oss inta Guds betesmarker!”
14 Min Gud, låt dem bli som virvlande ogräsfrö[a],
som agnar för vinden.
15 Så som elden bränner ner skog
och lågor svedjer berg,
16 jaga bort dem med din storm
och förskräck dem med ditt oväder.
17 Låt deras ansikten täckas av skam,
så att de söker ditt namn, Herre.
18 Låt dem skämmas och bli förskräckta,
låt dem komma på skam och förgås.
19 Låt dem inse att du, vars namn är Herren,
är den Högste över hela jorden.
Glädjen över Guds tempel
84 För körledaren, till gittit. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Hur ljuvliga är inte dina boningar,
härskarornas Herre!
3 Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
Med kropp och själ jublar jag inför dig,
du den levande Guden.
4 Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
där den kan lägga sina ungar:
dina altaren, härskarornas Herre,
min kung och min Gud!
5 Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla
6 Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
7 När de vandrar genom Bakaträdens dal
blir den fylld av källor,
och höstregnet täcker den med välsignelser.[b]
8 De går från styrka till styrka
tills de står inför Gud på Sion.
9 Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
Lyssna, Jakobs Gud! Séla
10 Gud, se vår sköld
och ge akt på din smorde.
11 En enda dag i dina förgårdar
är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
än uppehålla mig i de gudlösas tält.
12 Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
som lever ostraffligt.
13 Härskarornas Herre,
lycklig är den som förtröstar på dig!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.