M’Cheyne Bible Reading Plan
Manasse regerar i Juda
(2 Krön 33:1-10; 33:18-20)
21 Manasse var tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i femtiofem år. Hans mor hette Hefsi-Bah. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde de avskyvärda sederna av de folk som Herren hade fördrivit för israeliterna.
3 Manasse byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade förstört. Han reste altaren till Baal och gjorde en asherapåle, precis som Achav, kungen i Israel, hade gjort. Han tillbad och dyrkade himlens hela härskara. 4 Han byggde altaren i Herrens hus, om vilket Herren hade sagt: ”Vid Jerusalem ska jag fästa mitt namn.” 5 Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. 6 Han offrade sin son i eld, han bedrev häxeri och trolldom, andebesvärjelse och spådomskonster. Han gjorde mycket ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. 7 Han ställde upp en asherapåle som han hade gjort i huset, om vilket Herren hade sagt till David och hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ska jag låta mitt namn bo för evigt. 8 Jag ska aldrig mer fördriva israeliterna från det land som jag gav deras förfäder, om de bara håller allt jag befallt dem att hålla, hela lagen som min tjänare Mose befallt dem att följa.”
9 Men folket lyssnade inte. Manasse förledde dem att göra mer ont än de folk som Herren hade utplånat för israeliterna.
10 Då talade Herren genom sina tjänare profeterna: 11 ”Eftersom kung Manasse av Juda har begått dessa avskyvärda synder, och till och med gjort mer ont än amoréerna före honom, och eftersom han med sina avgudabilder har förlett Juda till att synda, 12 ska jag, säger Herren, Israels Gud, låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda, att det ska ljuda i öronen på dem som får höra det.
13 ”Jag ska sträcka ut det mätsnöre över Jerusalem som jag använde över Samaria och det sänklod som jag använde på Achavs ätt. Jag ska torka av Jerusalem, som man torkar ett fat, först den ena sidan och sedan den andra. 14 Jag ska överge den kvarleva som återstår av mitt folk och överlämna dem åt deras fiender, och de ska bli rov och byte för alla sina fiender, 15 för att de har gjort det som är ont i mina ögon och orsakat min vrede, ända sedan deras förfäder drog ut ur Egypten, ända till denna dag.”
16 Manasse utgöt dessutom så mycket oskyldigt blod att det fyllde hela Jerusalem, från den ena änden till den andra, utöver synden att han förledde Juda till att begå och göra det som var ont i Herrens ögon.
17 Manasses historia i övrigt, vad han gjorde och den synd han begick, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
18 När Manasse dog och gick till vila hos sina förfäder, blev han begravd i Ussas trädgård utanför sitt palats, och hans son Amon blev kung efter honom.
Amon regerar i Juda
(2 Krön 33:21-25)
19 Amon var tjugotvå år gammal när han blev kung och han regerade i Jerusalem i två år. Hans mor hette Meshullemet och var dotter till Harus från Jotva.
20 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far Manasse hade gjort. 21 Han gick i sin fars fotspår och dyrkade de gudar som hans far hade dyrkat; dem tillbad han. 22 Han övergav Herren, sina förfäders Gud, och vandrade inte på Herrens väg. 23 Amons tjänare sammansvor sig mot honom och dödade kungen i hans palats. 24 Men folket i landet dödade alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och gjorde hans son Josia till kung efter honom. 25 Amons historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
26 Amon begravdes i en grav i Ussas trädgård, och hans son Josia blev kung efter honom.
Jesus är mäktigare än Mose
3 Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.
2 Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus[a]. 3 Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. 4 För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.
5 Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 6 Men Kristus[b] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.
Varning för otro
7 Därför säger den heliga Anden:
”Om ni idag hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan
som ni gjorde under upproret,
på prövningens dag i öknen
9 där era fäder satte mig på prov. De prövade mig
fastän de hade sett mina gärningar 10 i fyrtio år.
Därför blev jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa: ’De far alltid vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[c]
12 Se därför upp, syskon, så att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta och vänder sig bort från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser. 14 Vi får del av Kristus, om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade i början. 15 Glöm alltså inte varningen:
”Om ni idag hör hans röst,
så förhärda inte era hjärtan
som under upproret.”
16 Men vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror? Jo, det var ju alla de som fick lämna Egypten med Mose som ledare. 17 Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen. 18 Och vilka gällde eden han svor: ”De ska inte få komma in i min vila?” Jo, det var dessa som vägrade att lyda. 19 Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma in.
14 Samarien måste bära sin skuld
för sitt uppror mot sin Gud.
De ska falla för svärd,
deras nyfödda barn ska krossas
och havande kvinnor skäras upp.”
Omvändelse leder till upprättelse
2 Återvänd, Israel, till Herren, din Gud.
Du har kommit på fall för din synd.
3 Ta till orda,
återvänd till Herren
och säg till honom:
”Förlåt oss all vår synd.
Ta emot oss med godhet,
så ska vi offra tackoffer med våra läppar.[a]
4 Assyrien kan inte rädda oss,
och själva ska vi inte stiga till häst.
Aldrig mer ska vi säga: ’Vår Gud’
till ting som vi gjort med våra egna händer,
för det är hos dig
som den faderlöse finner barmhärtighet.”
5 ”Jag ska bota deras avfällighet
och älska dem av fri vilja,
för min vrede har vänt sig från dem.
6 Jag ska bli som dagg för Israel,
som ska blomstra som en lilja
och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,
7 med nya, växande skott.
Hans prakt ska vara som ett olivträds
och hans doft som Libanons.
8 De ska åter få bo i hans skugga.
De ska grönska som säd
och blomstra som en vinstock.
Man ska minnas honom som vin från Libanon.
9 O Efraim! Vad har jag
med dina avgudar att göra?
Jag är den som svarar honom
och tar hand om honom.
Jag är som en grönskande cypress,
och hos mig finner du din frukt.”
10 Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig inser det.
Herrens vägar är rätta.
De rättfärdiga vandrar på dem,
men de upproriska kommer på fall.
Guds allvetande och allestädes närvaro
139 För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står.
Även om du är långt borta från mig
vet du vad jag tänker.
3 Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
Du vet om allt som jag företar mig.
4 Redan innan jag har ett ord på min tunga
vet du, Herre, vad jag tänker säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor,
och du håller din hand över mig.
6 Att veta detta är förunderligt för mig,
mycket större än vad jag någonsin kan förstå.
7 Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
8 Om jag far upp till himlen är du där,
och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
9 Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
10 kommer din hand att leda mig,
din starka hand att gripa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig
och ljuset omkring mig att bli natt,
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.
13 Du skapade organen inne i min kropp,
du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
att jag är så underbart skapad!
Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
när jag formades i det tysta,
när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
innan någon av dem började.[a]
17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
är jag fortfarande hos dig.
19 Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
avlägsna de blodtörstiga från mig!
20 De som talar svekfullt om dig,
de som har missbrukat dina städer.[b]
21 Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
avsky dem som reser sig mot dig?
22 Jag hatar dem starkt,
de är mina fiender.
23 Granska mig, Gud!
Känn mitt innersta och pröva mig,
känn mina oroliga tankar!
24 Se om min väg leder bort från dig,
och led mig på den eviga vägen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.