M’Cheyne Bible Reading Plan

Hosea regerar i Israel

17 I Achas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte som sina företrädare.

³ Kung Salmanassar av Assyrien drog ut i krig mot Hosea, som måste underordna sig den assyriske kungen och betala skatt till honom. ⁴ Den assyriske kungen upptäckte att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten. Han betalade inte heller längre den årliga skatten, och därför grep Salmanassar honom och satte honom i fängelse.

⁵ Den assyriske kungen invaderade hela landet, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid. ⁶ I kung Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung Samaria och förde bort folket till Assyrien. De fick bosätta sig i Halach, utmed floden Havor i Gosan, och i Mediens städer.

Israel förs bort i fångenskap

⁷ Detta hände därför att israeliterna syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, från faraos, den egyptiske kungens förtryck. De hade tillbett andra gudar ⁸ och följt sedvänjorna hos de folk som Herren hade fördrivit för dem, liksom de israeliska kungarnas seder och bruk.

⁹ Israels folk hade också i tysthet gjort det som inte var rätt i Herrens, deras Guds, ögon och de hade byggt offerplatser överallt där de bodde, i byar med vakttorn såväl som i städer. ¹⁰ De hade rest stenstoder och asherapålar på alla höjder och under alla grönskande träd, ¹¹ och de hade tänt rökelse på alla höjder, på samma sätt som alla de olika folk som Herren hade drivit undan för dem. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede. ¹² De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

¹³ Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar! Lyd mina bud och stadgar enligt den lag som jag gett era förfäder och sänt till er genom mina tjänare profeterna!” ¹⁴ Men de ville inte lyssna. De var lika motspänstiga som sina förfäder och vägrade att tro på Herren, sin Gud. ¹⁵ De förkastade hans föreskrifter och det förbund han hade ingått med deras förfäder och de förordningar han gett dem, och de följde värdelösa avgudar och blev själva värdelösa. De gjorde som folken omkring, fast Herren hade befallt dem att inte göra så. ¹⁶ De övergav alla Herrens, sin Guds, befallningar och gjorde sig två gjutna kalvar och en asherapåle. De böjde sig ner inför himlens hela härskara och tillbad Baal. ¹⁷ De offrade sina söner och döttrar i eld, de bedrev spådom, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede. ¹⁸ Herren blev så vred på Israel att han utplånade dem ur sin åsyn, tills bara Judas stam fanns kvar.

¹⁹ Men inte heller Juda lydde Herrens, sin Guds, befallningar, utan följde samma seder och bruk som Israel. ²⁰ Herren förkastade alltså hela Israels folk, och han förödmjukade dem och överlämnade dem åt plundrare, tills han hade stött ut dem från sig helt och hållet.

²¹ När Herren slet Israel ifrån Davids ätt, gjorde de Jerobeam, Nevats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd. ²² Israeliterna höll sig kvar i alla Jerobeams synder och upphörde inte med dem ²³ förrän Herren drev bort dem, precis som han hade varnat genom sina tjänare profeterna. Israeliterna fördes alltså bort från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

Andra folk bosätter sig i landet

²⁴ Kungen av Assyrien hämtade folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för israeliterna. De övertog alltså Samarien och bosatte sig i dess städer. ²⁵ Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.

²⁶ Man rapporterade då till kungen i Assyrien: ”De folk du har utvisat och placerat i Samariens städer känner inte till hur landets Gud ska dyrkas, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att döda dem, därför att folk inte vet hur de ska dyrka honom.”

²⁷ Då befallde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända, bosätta sig där och lära invånarna hur landets Gud skulle dyrkas. ²⁸ En av prästerna, som förts bort till Samarien, återvände alltså till Betel och undervisade hur de skulle dyrka Herren.

²⁹ Men varje folkgrupp tillverkade också sina egna gudar på var sin ort. De placerade dem i templen som samarierna hade ställt upp på sina offerplatser. ³⁰ De som kom från Babylon gjorde Suckot-Benot, de som kom från Kuta gjorde Nergal och folket från Hamat gjorde Ashima. ³¹ De från Avva gjorde Nivchas och Tartak, och folket från Sefarvajim brände sina egna barn åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek.

³² De fruktade också Herren, men utsåg bland sig själva präster som skulle tjänstgöra i templen på offerplatserna. ³³ Samtidigt som de fruktade Herren, fortsatte de att tjäna sina egna gudar och följa sederna hos de folk som de kom ifrån. ³⁴ Än i dag håller de fast vid sina gamla seder i stället för att frukta Herren och lyda de stadgar och bud, den lag Herren gav till Jakobs ättlingar, den Jakob som Herren gav namnet Israel. ³⁵ Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: ”Ni ska inte dyrka några andra gudar, inte tillbe dem, tjäna dem eller offra till dem. ³⁶ Det är bara Herren ni ska be till, honom, som förde er ut ur Egypten med stor makt och utsträckt arm. Honom ska ni dyrka, honom ska ni tillbe, och till honom ska ni offra. ³⁷ De föreskrifter och bud, den lag och befallning som han skrev åt er, ska ni alltid noggrant hålla och inte tillbe andra gudar. ³⁸ Glöm inte förbundet som jag slöt med er och dyrka inte andra gudar. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. ³⁹ Ni ska endast dyrka Herren, er Gud, för han kommer att rädda er från alla era fiender.”

⁴⁰ Men de lyssnade inte, utan fortsatte att hålla fast vid sina gamla seder och bruk. ⁴¹ Dessa folk fruktade visserligen Herren, men de tillbad också sina avgudar. Och än i dag fortsätter deras ättlingar att göra likadant som deras förfäder gjorde.

Att göra det rätta

3 Påminn dem om att de ska underordna sig och lyda makthavare och myndigheter, och att de alltid ska vara beredda att göra det som är gott. ² De får inte förolämpa någon utan ska vara fredliga och visa hänsyn och ödmjukhet mot alla människor.

³ Vi saknade ju alla en gång förstånd, var olydiga och hade gått vilse. Vi var slavar under olika begär och impulser, fyllda av ondska och avundsjuka. Vi var avskyvärda, och vi hatade varandra. ⁴ Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till oss människor uppenbarades, ⁵ räddade han oss, inte för att vi handlade rättfärdigt, utan därför att han är barmhärtig. Det gjorde han genom den nya födelsens bad och förnyelsen genom den heliga Anden, ⁶ som han rikligen lät flöda över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, ⁷ för att vi genom hans nåd skulle bli rättfärdiga och få ärva evigt liv, det som är vårt hopp. ⁸ Detta budskap är tillförlitligt.

Jag vill att du ska understryka detta, så att de som tror på Gud alltid strävar efter att göra det som är gott. Denna undervisning är bra och nyttig för alla människor.

Undvik diskussioner

⁹ Undvik att bli indragen i dumma diskussioner om släktlistor och i strider och gräl om lagen. Dessa diskussioner är skadliga och leder ingenstans. ¹⁰ Den som orsakar splittring ska varnas en gång, eller två om det behövs. Men därefter ska du inte ha med honom att göra. ¹¹ Du vet ju då att han har irrat sig bort och är en syndare som redan har dömt sig själv.

Slutord och hälsningar

¹² Jag skickar antingen Artemas eller Tychikos till dig. Försök sedan att möta mig i Nikopolis, för jag har tänkt stanna där över vintern. ¹³ Se till att advokaten^[a] Zenas och Apollos får allt de behöver inför sin resa, så att inget fattas i deras utrustning. ¹⁴ De våra måste lära sig att ständigt göra gott när de ser ett behov, annars blir de fruktlösa.

¹⁵ Alla som är här hos mig hälsar till dig.

Hälsa alla våra troende vänner från oss.

Nåd åt er alla.

Hosea predikar straffdom

Förtröstan trots förföljelse

129 En vallfartssång.

Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd

130 En vallfartssång.

Den som litar på Herren är förnöjd

131 En vallfartssång. Av David.