M’Cheyne Bible Reading Plan

Babylonska fångenskapen av Jerusalem

25 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. ² Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

³ På nionde dagen i månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. ⁴ Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska^[a] trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen. ⁵ Den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. ⁶ Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla, där denne dömde honom. ⁷ De avrättade hans söner inför honom, och sedan stack man ut ögonen på honom, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.

Jerusalem läggs i ruiner

⁸ På sjunde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens tjänare, till Jerusalem. ⁹ Han brände ner Herrens hus, kungapalatset och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. ¹⁰ De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner Jerusalems murar. ¹¹ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort i exil resten av dem som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, ¹² men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

¹³ Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig kopparn till Babylonien. ¹⁴ De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. ¹⁵ Befälhavaren för livgardet tog också fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld.

¹⁶ Pelarna, kopparhavet och ställningen, som Salomo låtit göra till Herrens hus, utgjorde allt som allt så mycket koppar att det inte gick att väga.

¹⁷ Pelarna var nio meter höga och hade 1,5 meter höga ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.

¹⁸ Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. ¹⁹ Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, fem av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. ²⁰ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. ²¹ Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat.

Så fördes Juda bort från sitt land.

Jerusalem efter kapitulationen

(Jer 40:7-9; 41:1-3)

²² Nebukadnessar, kungen av Babylonien, satte Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda. ²³ Befälhavarna för armén och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade utsett Gedalja som ledare. De kom då till honom i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son från Netofa, Jaasanja, maakatitens son, och deras män. ²⁴ Gedalja gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för de kaldeiska officerarna! Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå er väl.” ²⁵ Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son, och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män till Mispa. Där dödade de Gedalja och de judar och kaldéer som var hos honom. ²⁶ Då flydde allt folk, små såväl som stora, tillsammans med officerarna, till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.

Jojakin benådas

(Jer 52:31-34)

²⁷ Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, den tjugosjunde dagen i tolfte månaden, samma år som Evil Merodak blev kung i Babylonien, benådade denne Jojakin, Juda kung, och frigav honom ur fängelset. ²⁸ Han talade vänligt till honom och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. ²⁹ Jojakin fick lägga av sig fångdräkten och alltid äta vid kungens bord under resten av sitt liv. ³⁰ Så länge han levde gav kungen honom också ett dagligt underhåll.

Melkisedek var präst åt Gud

7 Denne Melkisedek var kung i Salem^[a] och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, den gången Abraham kom tillbaka efter att ha vunnit ett slag mot kungar, ² och Abraham gav åt honom en tiondel av allting. Namnet Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens kung”, men som Salems kung var han också ”fredens kung”. ³ Han står där utan far eller mor eller släktregister. Hans tid saknar början och hans liv har inget slut. Därför är han lik Guds Son, präst för alltid.

⁴ Tänk på hans storhet: patriarken Abraham gav honom en tiondel av det bästa krigsbytet. ⁵ De av Levis^[b] ättlingar som blev präster fick enligt lagen ta emot en tiondel från folket, sina bröder, fastän de också härstammar från Abraham. ⁶ Men Melkisedek hörde ju inte till denna prästsläkt, och ändå fick han ta emot en tiondel av Abrahams byte och välsigna honom som hade fått Guds löften. ⁷ Och ingen förnekar att det är den ringare som välsignas av den som är större.

⁸ I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet en om vilken det vittnas att han alltid lever. ⁹ Man skulle kunna säga att Levi, som får ta emot tionde, också gav tionde genom Abraham. ¹⁰ Även om Levi ännu inte var född fanns han ju ändå i sin förfader Abrahams kropp när denne mötte Melkisedek.

Jesus är överstepräst som Melkisedek

¹¹ Om man nu hade kunnat uppnå fullkomlighet genom det levitiska prästämbetet – på den grunden hade ju folket fått lagen – varför skulle det då behöva komma en annan präst, en som var lik Melkisedek, och inte lik Aron? ¹² Men när prästämbetet ändras, måste också lagen ändras. ¹³ Den präst som är omtalad här tillhör ju en annan stam där ingen någonsin har tjänstgjort vid altaret. ¹⁴ Vår Herre kom från Judas stam, som alla vet, och Mose har ingenting sagt om några präster från den stammen.

¹⁵ Det här blir allt klarare, när det nu uppstår en annan präst lik Melkisedek, ¹⁶ en präst inte enligt lagens föreskrifter om jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. ¹⁷ Det vittnas ju om honom:

¹⁸ Alltså upphävs den tidigare föreskriften, eftersom den var svag och till ingen nytta. ¹⁹ Lagen kan ju inte göra någonting fullkomligt. Men ett bättre hopp har infunnit sig, genom vilket vi närmar oss Gud.

²⁰ Detta skedde dock inte utan ed. De andra blev präster utan ed, ²¹ men Jesus blev präst genom hans ed som sa till honom:

²² Denna ed är garantin för det bättre förbund som Jesus har upprättat.

²³ De andra prästerna måste vara många, eftersom döden satte stopp för deras tjänst. ²⁴ Men eftersom han lever för evigt, är hans prästämbete oförgängligt. ²⁵ Därför kan han också för all framtid rädda dem som kommer till Gud genom honom. Han lever ju för alltid och kan vädja för dem.

²⁶ Jesus är just en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, utan fläck, skild från syndare och upphöjd över himlarna. ²⁷ Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. ²⁸ De överstepräster som tillsätts enligt lagen är vanliga människor med svagheter. Men genom den ed som kom efter lagen har det tillsatts en som är Son och som är fullkomlig för evigt.

Guds dom över Israels grannfolk

1 Detta är Amos ord, som var en av herdarna från Tekoa, vad han såg angående Israel, när Ussia var kung i Juda och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel, två år före jordbävningen^[a].

² Amos sa:

³ Så säger Herren:

⁶ Så säger Herren:

⁹ Så säger Herren:

¹¹ Så säger Herren:

¹³ Så säger Herren:

Glädje över Guds omsorg

144 Av David.