Beginning

Hälsning

1 ^(A) Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. ² Jag och alla bröderna här hos mig hälsar församlingarna i Galatien. ^3 (B) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, ^4 (C) som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja. ⁵ Hans är äran i evigheters evighet. Amen.

Inget annat evangelium

^6 (D) Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, ^7 (E) fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. ^8 (F) Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse^[a]. ⁹ Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.

^10 (G) Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Inte av mänskligt ursprung

^11 (H) Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor. ^12 (I) Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.

^13 (J) Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den. ^14 (K) Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar^[b].

^15 (L) Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd ^16 (M) beslöt att uppenbara sin Son i mig^[c], för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. ¹⁷ Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien^[d] och återvände sedan till Damaskus.

^18 (N) Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas^[e], och jag stannade hos honom i femton dagar. ^19 (O) Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror^[f]. ^20 (P) Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte. ^21 (Q) Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område^[g]. ²² Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, ^23 (R) de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota." ²⁴ Och de prisade Gud för min skull.

Mötet med de ansedda i Jerusalem

2 ^(S) Efter fjorton år kom jag upp till Jerusalem igen, nu med Barnabas^[h]. Även Titus^[i] hade jag med mig. ^2 (T) Jag reste dit efter en uppenbarelse och lade fram – enskilt^[j], för de ansedda – det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag kämpade eller hade kämpat förgäves?

^3 (U) Men inte ens min följeslagare Titus, som är grek, blev tvingad till omskärelse. ^4 (V) Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. ⁵ Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er^[k].

^6 (W) Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu^[l] var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer^[m]. ^7 (X) Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. ⁸ Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.

⁹ Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. ¹⁰ Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga^[n], och det har jag också varit noga med att göra.

Paulus tillrättavisar Kefas

¹¹ Men när Kefas kom till Antiokia^[o] gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. ^12 (Y) Innan det kom några från Jakob^[p] brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna. ¹³ Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.

^14 (Z) Men när jag såg att de inte var på rätt väg^[q] efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"

Rättfärdig genom tro, inte gärningar

¹⁵ Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare. ^16 (AA) Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus^[r] och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

¹⁷ Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte! ¹⁸ Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare. ^19 (AB) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, ^20 (AC) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. ^21 (AD) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.

De som har tron är Abrahams barn

3 ^(AE) Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst. ^2 (AF) En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? ³ Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet^[s]? ⁴ Har ni lidit^[t] så mycket förgäves, om det nu var förgäves? ⁵ Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? ⁶ Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^{[u] 7 (AG)} Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.

⁸ Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. ^{[v] 9} Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.^{[w] 11} Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.^{[x] 12} Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.^{[y] 13 (AH)} Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.^{[z] 14 (AI)} Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Lagen upphäver inte löftet

^15 (AJ) Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. ^16 (AK) Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.^{[aa] 17} Vad jag menar är detta: ett testamente^[ab] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare^[ac], så att löftet skulle bli ogiltigt. ^18 (AL) För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.

^19 (AM) Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand^[ad]. ^20 (AN) Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en^[ae].

²¹ Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. ^22 (AO) Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ^23 (AP) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. ^24 (AQ) Så blev lagen vår övervakare^[af] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

Guds och Abrahams barn

^26 (AR) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. ^27 (AS) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. ^28 (AT) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ^29 (AU) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.