Beginning
Tullindrivaren Sackeus
19 Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. 2 Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen[a], och han var rik. 3 Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. 4 Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
5 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." 6 Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7 (A) Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare."
8 (B) Men Sackeus stod där[b] och sade till Herren: "Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen[c]." 9 Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. 10 (C) Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat."
Liknelsen om punden
11 När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. 12 (D) Han sade: "En man av ädel börd[d] reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund[e] och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. 14 (E) Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.
15 När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. 16 Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 (F) Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. 18 Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. 19 Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer.
20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. 21 Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? 23 Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom?
24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom pundet och ge det till honom som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har ju redan tio pund? – 26 (G) Ja, jag säger er: Var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. 27 Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig."
Jesus rider in i Jerusalem
28 När Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. 29 (H) Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, sände han i väg två av lärjungarna 30 och sade: "Gå in i byn där framme. När ni kommer in ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på.[f] Ta loss det och led hit det. 31 Och om någon frågar er varför ni lossar det, ska ni svara: Herren behöver det."
32 De som var utsända gav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. 33 De lossade fölet, och de som ägde det sade: "Varför tar ni loss fölet?" 34 De svarade: "Herren behöver det." 35 (I) De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på fölet och lät Jesus sitta upp. 36 Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37 När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: 38 (J) "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" 40 (K) Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa."
Jesus gråter över Jerusalem
41 När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den 42 (L) och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. 43 Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. 44 (M) De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig[g]."
Jesus i templet
45 (N) Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där[h]. 46 Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[i]
47 (O) Och han undervisade i templet varje dag. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, 48 men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, eftersom allt folket höll sig nära honom och lyssnade ivrigt.
Jesu fullmakt ifrågasätts
20 (P) En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste 2 (Q) och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: 4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"
5 De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." 7 Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
Liknelsen om de onda vinodlarna
9 (R) Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.
10 (S) När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. 12 Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. 14 Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" 17 (T) Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?[j] 18 (U) Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
19 (V) De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
Skatt till kejsaren
20 (W) De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. 22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren[k] eller inte?"
23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig en denar[l]. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." 25 (X) Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.
Frågan om uppståndelsen
27 (Y) Sedan kom det fram några saddukeer[m], de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: 28 (Z) "Mästare! Mose gav oss föreskriften[n] att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.
37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.[o] 38 (AA) Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."
39 Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt[p]!" 40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
Vem Messias är
41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 (AB) David säger ju själv i Psaltaren:[q] Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida 43 (AC) tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.[r] 44 David kallar honom alltså Herre[s]. Hur kan han då vara hans son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: 46 (AD) "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation