Beginning
Petrus rapport om hedningarna
11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom 3 (A) och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"
4 Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: 5 (B) "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. 6 När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! 8 Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. 9 För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
11 Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12 och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka[a]. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. 13 (C) Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. 14 Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj[b].
15 (D) Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. 16 (E) Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt[c]: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro[d] på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"
18 (F) När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
Evangeliet når även hedningarna
19 (G) De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia[e], och de förkunnade ordet endast för judar. 20 Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
22 (H) Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23 (I) När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24 Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.
25 (J) Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus. 26 Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna[f].
27 (K) Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28 (L) En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält[g] skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. 29 (M) Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. 30 (N) De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
Petrus fängslas och blir räddad
12 Vid den tiden lät kung Herodes[h] gripa och misshandla några i församlingen. 2 (O) Han lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd. 3 När han såg att judarna gillade detta, fortsatte han och grep även Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. 4 Efter gripandet satte han honom i fängelse och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När påsken var över tänkte han ställa honom inför folket. 5 (P) Petrus hölls därför kvar i fängelset medan församlingen bad ihärdigt till Gud för honom.
6 Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. 7 (Q) Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, 8 och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." 9 Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg.
10 (R) De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11 När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."
12 (S) När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus[i]. Där var många samlade och bad. 13 Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. 14 När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: "Petrus står utanför porten!" 15 De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." 16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17 Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta det för Jakob[j] och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.
18 På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade hänt med Petrus? 19 När Herodes lät söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort[k]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea och stannade där.
Herodes död
20 Herodes låg i bitter fejd med folket i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och när de hade fått över hans kammarherre Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.
21 På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud[l], och höll ett tal till dem. 22 (T) Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" 23 (U) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar[m] och dog.
SAULUS FÖRSTAMISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)
Barnabas och Saulus sänds ut
24 (V) Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. 25 (W) När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog då med[n] sig Johannes som kallades Markus.
13 (X) I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger[o], Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror[p] till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2 (Y) När de tjänade Herren[q] och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 (Z) Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.
På Cypern
4 Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia[r] och seglade därifrån till Cypern. 5 De kom till Salamis[s] och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes[t] som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön ända till Pafos[u]. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus[v]. 7 Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. 8 Men Elymas[w], trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.
9 Saulus, som även kallades Paulus[x], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 (AA) och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. 12 (AB) När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
I Antiokia i Pisidien
13 (AC) Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge[y] i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien[z]. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. 15 (AD) Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
16 Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! 17 (AE) Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,[aa] 18 (AF) och under fyrtio år bar han dem[ab] i öknen. 19 (AG) Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. 20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.
Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. 21 (AH) Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22 (AI) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.[ac]
23 (AJ) Från hans efterkommande[ad] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 (AK)(AL) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 (AM) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 (AN) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 (AO) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet[ae] och lade honom i en grav. 30 (AP) Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 (AQ) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 (AR) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 (AS) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.[af] 34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.[ag] 35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.[ah] 36 (AT) När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 (AU) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:[ai]
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer att tro
när den berättas för er."
42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 (AV) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
44 Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45 (AW) Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.
46 (AX) Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47 (AY) För så har Herren befallt oss:[aj]
Jag har satt dig till ett ljus
för hednafolken,
för att du ska bli till frälsning
ända till jordens yttersta gräns."
48 (AZ) När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49 Och Herrens ord spreds över hela området.
50 Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51 (BA) Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.[ak] 52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation